hakke snackar

hakke flyttar

2005-04-27T20:21:00.000+02:00

Nu provar jag att flytta på min blogg
Till blogsome (som jag hoppas funkar bra)
Så bokmärk denna nu, och kom ihågg
Att sätta dig bekvämt och ta en grogg
Och hälsa på ibland så blir jag glad!

(Föregående vers, 21 april)

Ayatollornas uttalanden

2005-04-27T14:50:00.000+02:00

På grund av tekniska problem publicerades dagens första inlägg här.

Tekniktrött

2005-04-26T22:17:00.000+02:00

Dagens första inlägg publicerades på annan plats på grund av tekniska problem här på Blogger (blogspot):

Sedan jag började med hakke snackar har jag flera gånger påmints om hur kul det kan vara att skriva. Visst, ibland är det trögt med inspirationen men då kan jag surfa runt och läsa nya inlägg hos mina favoritbloggare. Andra gånger har jag flytet och känner mig engagerad i skrivandet på ett sätt som känns underbart.

Därför blir det extra tungt med alla tekniska problem. Dessa lyckliga stunder av inspiration vill jag bara få känna mig kreativ, intelligent och rentav intressant. Jag vill inte mata in en adress i webbläsaren eller trycka på en knapp och sedan sitta och dumstirra på skärmen i 5 minuter medan ingenting händer.

Jag inser att jag har blivit trött. Helt jävla tekniktrött. Vilket inte är helt lyckat när man är anställd som tekniskt säljstöd på ett företag som utvecklar och säljer programvaror.

Tyvärr känns den teknik jag använder här på bloggen ungefär som den cykel min gode vän Aron hade att dras med på vår cykelsemester för några år sedan. Vi ägnade mer tid åt att meka med hans kedja än åt själva cyklandet. Midsommarafton tillbringade vi på en OK-mack med oljiga fingrar.

Inget definitivt beslut är taget, men om Blogger fortsätter ställa till såhär stora besvär så övergår jag antagligen till Blogsome. Och håller tummarna...

Tre citat från dagens DN

2005-04-25T19:21:00.000+02:00

Jag läser inte DN lika regelbundet längre. Det beror inte på att jag blivit mindre intresserad eller på någon märkbar försämring i kvaliteten. Saken är den att jag äter frukost på jobbet numera, detta för att undvika rusningstrafiken utan att för den skull behöva stiga upp alltför tidigt. Och jag kan ju inte beröva M hennes morgontidning så den får ligga kvar i hallen när jag går.

För att bevisa att jag fortfarande kan ta mig igenom annat Stockholm City (som utgör arbetsplatsens alternativ i kaffehörnan) kommer här alltså tre citat från kvällens läsning av morgontidningen.

1. Sidan 15

"...den stavas design, och den står mig rejält långt upp i halsen."

Ulrika By tröttnar på ett modernt storstadsfenomen. Jag förstår precis vad hon menar, men formulerar hon inte sin reaktion lite... lustigt?

2. Sidan 17

"Under industrialismen, i slutet på 1800-talet, uppfanns och tillverkades mängder av små prylar som bara gick att använda till en enda sak. Och det är inte alltid som man vet till vad."

Nationalmuseum hade igår sin årliga dag då allmänheten kunde ta med sig föremål för bedömning (dock inte värdering). Själv blir jag hemskt nyfiken på de här prylarna som hunnit bli hundra procent design, eftersom vi glömt deras funktion. Jag utgår från att Johnny kommer att gräva fram de flesta av dessa föremål och presentera deras möjliga användningsområden på Stationsvakt.

3. Sidan 20

"I utkanterna av det jättelika torget kunde man se flera pilgrimer som vecklade upp bröd med salami."

Den nya påven har hållit sin första påvliga predikan för 500 000 människor. Den var tydligen rätt så lång. Och åhörarna hade tydligen vikt ihop sin massäck för att alla skulle få plats ordentligt.

hakke rodnar

2005-04-25T18:40:00.000+02:00

Tillbaks från Bohuslän (där jag faktiskt lyckades byta de två återstående vinterdäcken med hjälp av morbrors ovärderliga tips) hinner jag inte mycket mer än slå på datorn förrän öronen blir sådär generat röda.

Jag läser nämligen hos Henrik Sundström att hakke snackar har begåvats med en obeskrivlig ynnest. Jag har vunnit ett pris! Min blogg har blivit utsedd till den andra vinnaren någonsin av the Pandora Soapbox Award. Bäva måtte Johan Norberg och alla andra som fått röster i den mindre betydelsefulla tävlingen hos Internetworld.

För motiveringen står en av mina favortitbloggare nämligen Thebe, skapare av de alltid läs- och tänkvärda Trilogerna. Stort tack alltså till Henrik och Thebe! Tillsammans har ni kallat min blogg och mig själv saker som ytterst få andra har kunnat eller vågat.

Nu är frågan bara var jag ska placera statyn.
Här blir nog bra:

Bättre än bolibompa

2005-04-22T18:25:00.000+02:00

Eftersom det har varit mycket att göra några veckor har det inte blivit av tidigare. Och eftersom vi ska åka tvärs över landet för att fira broder Olas 30-årsdag i efterskott så masar jag mig äntligen ner i källaren och tar fram sommardäcken.

Vis av erfarenheten kör jag ut på gatan innan jag tar fram den minimala domkraften och hissar upp bilen. Förra våren var jag kvar på parkeringsplatsen men då sjönk domkraften ner i det mjuka gruset så bilen stod och balanserade på bromsskivan. Sånt ska tydligen en bromsskiva tåla för det har gått bra att både köra och stanna bilen även efter det.

I år stod jag alltså på fastare mark, men vad hjälpte det. Första däcket gick bra men det andra satt som berget. Jag sparkade och knackade och använde alla de få tricks som jag lärt mig, men förgäves. Dessutom klarar den lilla domkraften inte alltör kraftiga gungningar.

Jag står alltså där och svär högt och ljudligt och undrar vad det är för mening med alltihopa. Plötsligt upptäcker jag i hyreshuset bredvid ett par små barn som står i fönstret och tittar storögt på mig. Och då inser jag att det inte var bortkastat ändå.

Jag har tydligen erbjudit en scen som har lockat iväg dem från barnprogrammen. Då kan man ju inte vara missnöjd med sitt framträdande, eller hur?

Älskade bloggare

2005-04-22T00:24:00.000+02:00

Jag gjorde en sökning på Google med frasen "Alla älskar en".

På tio-i-topplistan fick jag fram följande kandidater för universell kärlek (att de är färre en tio beror på att vissa förekom flera gånger):

Alla älskar en folkmassa utan syfte eller riktning

Alla älskar en rejäl torka

Alla älskar en underdog

ALLA ÄLSKAR EN BAJARE

Alla älskar en morot

Alla älskar en entreprenör

Alla älskar en fet man

Jag hade tippar på "en vinnare", "en god förlorare" eller "Astrid Lindgren" men verkligheten säger alltså något annat. I alla fall den verklighet som Googles statistik skapar.

Hur står det då till med oss bloggare i sammanhanget? Jag fick korta ner frasen lite för att alls ha något att redovisa:

"bloggare älskar" - 1 träff

"älskar bloggare" - 1 träff

"älskade bloggare" - ingen träff

Det sistnämnda måste naturligtvis ändras snart, så populära och omskrivna som bloggar är i andra media just nu. Men eftersom jag ville hjälpa ödet på traven var jag tvungen att skriva detta inlägget.

En vers förklarande vikten av svarande

2005-04-21T16:17:00.000+02:00

När man erbjuder besökaren kontakt
Och lägger ut sin mejladress på nätet
Då får man vara lite på sin vakt
Så att det inte verkar så förmätet

Man har ju faktiskt ingått nån slags pakt
Då ska man också stå för vad man sagt
Det hör till sunt förnuft att visa lite takt
Och inte låta svaret bli förgätet

Dagens vers är mitt bidrag till kampanjen startad av Bengt på Frihetens Vingar

Några som stödjer och skriver för kampanjen:
Mitt Aktuellt
Annica Tiger
Günters snabbnoterade
Plusminusnoll
Livet på en pinne
Stationsvakt
Min plats bland orden
Frihetens vingar
Barseblog

(Föregående vers, 19 april)

Löneförhandling för kvinnor (II)

2005-04-20T22:46:00.000+02:00

Det är dags för det andra avsnittet i min serie med tips för löneförhandlingen. Jag fortsätter att kalla den anställda för Eva och hennes chef Gudrun.
Tidigare inlägg:
Avsnitt I: Hur avgörs lönenivån?

AVSNITT II: LÖNEPROCESSEN
Det finns all anledning för Eva att förstå hur löneprocessen går till. Inte för att visa förståelse för Gudruns eventuella svårigheter att få loss mer pengar, men för att veta vad informationen är värd i olika skeden, och för att förstå var och när en förhandling kan ge resultat.

Processen ser naturligtvis olika ut på olika arbetsplatser. Vissa jobbar i väldigt små företag, andra jobbar på företag med personalavdelningen utomlands där det inte förekommer någon normal svensk förhandling, men jag utgår här ifrån ett scenario med en relativt stor svensk organisation. Jag kallar den "företaget" men det kan lika gärna handla om en verksamhet i den allmänna sektorn.

När fördelas löneökningarna?
Man kan säga att Eva kan få mer pengar på två sätt: Dels i de ordinarie löneförhandlingarna, som ofta slutförs på våren, dels genom andra typer av lönepåslag under andra delar av året. Den senare typen av lönepåslag kallas löneglidning och kan gälla befordran eller annat byte av arbetsuppgifter. Men det kan också gälla en sådan sak som justeringar av felaktiga löner med medel utöver den ordinarie potten, något som ofta kallas "höstlöv" eller liknande.

När bestäms nivån?
För arbetsgivaren är det viktigt att veta hur de förväntade intäkterna och utgifterna ser ut i förväg. Därför görs en budget. I denna budget finns också en post för löner, så man kan säga att utrymmet för löneökningar är fastslaget innan förhandlingarna drar igång.

Det finns ingen lag som säger att en budget inte kan spräckas (snarare tvärtom) men i stora drag vet företagsledningen vilka löneökningar man har råd med. Den avsatta summan gäller både ordinarie löneökningar och löneglidningen. Eftersom det är svårare att ha kontroll över den senare så brukar man inte vilja hamna alltför nära budgetens siffror redan i vårens förhandlingar. Om det till exempel är avsatt 5 % för ökade löner vill man kanske hamna på 3 % ökning i de ordinarie löneförhandlingarna.

Chefens och fackets förberedelser
Låt oss nu vända åter till Gudrun och Eva ett slag. Gudrun är den chef som har personalansvaret för Eva, och är därmed också den som är ansvarig för att sätta Evas lön. Men i den lokala löneförhandlingen medverkar också Antonia från personalavdelningen och Hanna som är lokal löneförhandlare för Evas fackförbund.

Ibland får avdelningarna sina 3 % tilldelade på en gång, men det här är ett företag med en ledningsgrupp som vill uppfattas som modern. Processen börjar med att företagsledningen ber Eva och Antonia att göra preliminära förslag på nya löner för de anställda på avdelningen. De går då tillsammans igenom de anställda, funderar över vem som gjort ett bra jobb och vem som ligger alldeles för lågt sedan tidigare och föreslår nya löner. Dessa nya lönenivåer meddelas inte till någon på avdelningen ännu, men ska visa sig vara ganska avgörande för det slutliga utfallet.

Ungefär samtidigt som Eva och Antonia gör sina bedömningar blir Hanna kallad till fackets centrala förhandlare på företaget. Där får hon information om vilka områden man prioriterar för året. Det kan till exempel handla om att vissa yrkesgrupper står i fokus, att statistiken visar att en åldersgrupp halkat efter eller att man beslutat sig att kräva en satsning på kompetensutveckling i år för att möta hotet från Indien.

De siffror som Gudrun och andra chefer skickade upp visade att alla tyckte att just deras personal var värd lite extra påslag, närmare bestämt ungefär 7 % istället för de 3 % som ledningen hade tänkt sig. Detta leder till att Gudrun, precis som alla andra chefer, får en pott med 42 % av de pengar hon äskade för lönehöjningar att fördela.

Det kan vara värt att notera att Gudrun inte får en krona extra för att hon har två anställda på sin avdelning som kom in med alldeles för låg ingångslön. Tvärtom, 3 % på deras alltför låga löner är ju mindre än 3 % på de högre löner som de två borde ha haft. Det är alltså extra svårt att rätta till dessa missförhållanden, så se till att aldrig acceptera en alltför låg ingångslön!

Den lokala förhandlingen
När nu potten som ska fördelas är bestämd gör Gudrun och Antonia om sina förslag, i stort sett bibehålls fördelningen men med lägre summor. De bjuder sedan in Hanna till lokala förhandlingar. Hanna har förberett sig genom att gå igenom lönelistorna, fundera över årets prioriterade områden och prata med några ur personalen hon förhandlar för. De tre går sedan igenom listan och diskuterar de medarbetare där de inte är överens om att den föreslagna lönenivån är rätt.

Hanna har varit med några år, så hon bryr sig inte om att förhandla på ett sätt som ska vara alltför smidigt. Där Gudrun föreslår en låg löneökning och Hanna håller med begär hon ändå att Gudrun och Antonia tar fram en handlingsplan för individen, för att det inte ska behöva bli likadant nästa år. Och där Hanna tycker att Gudrun har gjort det lätt för sig genom att låta någon ligga kvar på alltför låg nivå bara för att den individen inte kommer att ställa till besvär så jämför Hanna med andra anställda med samma arbete men med högre lön och ber Gudrun motivera skillnaden.

Genom att inte acceptera förslagen vid första mötet sätter Hanna lite tidspress på Gudrun och Antonia. För att hinna klart till det datum då ledningen krävt att lönerna ska vara klara går Gudrun Hanna till mötes på någon eller ett par punkter. Egentligen har Hanna ingen makt, Gudrun kan sätta lönerna som hon vill, även mot Hannas vilja, men hon måste få Hannas signatur på ett papper som säger att löneprocessen gick korrekt tillväga. För att inte detta protokoll ska innehålla en besvärlig lista med de medarbetare som Hanna inte tyckte fått korrekt behandling så kan hon ändå få igenom en del av sina förslag till ändringar eller åtgärder.

Den ordinarie förhandlingen avslutas sedan med att Gudrun har ett enskilt samtal med var och en av sina medarbetare. Hon informerar om vilken höjning Eva får och vilken den nya lönen blir, och Eva ger sin reaktion på detta.

Sedan då?
Den ordinarie lönerevisionen är klar, men Eva kan alltså få ytterligare lönepåslag under året. Kom ihåg att det fanns nästan lika mycket till att fördela genom löneglidningen. Om Eva ligger för lågt bör alltså både Hanna och Gudrun hjälpa till att dra upp en strategi för hur dessa kan komma Eva till del. Ett sätt kan vara att ge Eva större ansvar eller nya uppgifter. Eva kan till exempel få leda ett projekt, representera enheten i någon kommitté eller få ansvaret för en förbättring av arbetsflödet. Till skillnad från den vanliga potten så tillfaller inte dessa extra pengar alla anställda. Därför kan det faktiskt bli betydligt högre belopp som går till Eva via löneglidning än i den lokala löneförhandlingen.

Kommande avsnitt
Som ni har märkt hade Eva själv en ganska marginell roll i de här förhandlingarna. Så har det kanske varit under hennes första år som anställd, men så behöver det inte vara. Hon kan få en betydligt bättre löneutveckling genom att engagera sig mer själv i sin löneförhandling.

Avsnitt III kommer att handla om hur man på bästa sätt förbereder sig inför sin löneförhandling.

Webbkartor visar folkhälsan

2005-04-20T10:38:00.000+02:00

En karta på webben som innehåller mycket statistisk information är Sveriges Nationalatlas. Deras webbkartor innehåller över 1000 tematiska kartor med förklarande texter till.

Välj till exempel kartuppsättningen Folkhälsa och sjukvård. Under kartan finns ett par rutor där man kan söka eller välja en av 125 färdiga kartor med allehanda statistik.

Här kan man till exempel lära sig att antalet blindtarmsoperationer är dubbelt så högt i Västernorrland som i Jämtland, att andelen överviktiga är betydligt högre i Dalarna än i Halland och att självmord är vanligast i Göteborgs- och Malmötrakterna.

All statistik är inte aktuell, en del är rentav historisk (visste ni att Spanska sjukan drabbade Jämtland hårdast?) men det mesta är intressant. Kartan nedan visar t.ex. överdödligeten för kvinnliga arbetare jämfört med tjänstemän 1991. Vad gör egentligen de kvinnliga arbetarna på Gotland?

(Tidigare inlägg: Kartor för ökad demokrati)

Snabb analys av "Sverige"

2005-04-19T19:56:00.000+02:00

Jag har precis börjat läsa boken Lasermannen från 1995. Den beskriver personerna och händelserna kring skotten såväl som framväxten av det samhälle vi hade vid den tiden. Stämning i Sverige vid den tiden ledde ju bland annat till att Ny Demokrati med Bert och Ian som partiledare valdes in i riksdagen.

Lite extra tankar väcks av att jag går förbi det hus där John Ausonius bodde på min väg från tunnelbanan hem till lägenheten. Jag funderar på vilka likheter och skillnader det finns mellan Sverige då och Sverige idag.

Det är inte en lätt fråga att besvara. Hur analyserar jag Sverige? Jag är ju av naturen ganska lat, så jag ser vad jag kan få fram här vid datorn.

En sökning på Google ger som första träff en webbplats kallad Sverige Direkt men där blir jag direkt omdirigerad till sverige.se. Så mycket för aktualiteten i den sökningen.

Tvåa på Googles lista kommer Altavista Sverige så jag provar samma sökning där. Deras första träff är Novasol där jag kan boka stugor och semesterhus.

Det var kanske inte den djuplodande analys jag hade i tankarna så jag prövar att gå tillbaka till Google (vars svenska webb hamnar först på tjugonde plats i listan i sökningen hos Altavista) och gör där istället en bildsökning på Sverige.

Följande tre bilder hamnar bland de tio första träffarna.

Jag känner att jag börjar närma mig någon slags samtidsanalys, men jag är fortfarande inte helt nöjd. Jag väljer därför att slutligen använda ett av Håkan Kjellerstrands finurliga program för att analysera Sverige.

Med hans Combogram visar det sig att det går att bilda 63 ord av bokstäverna i Sverige. Och med hjälp av några av dessa ord bildar jag själv följande vers.
Vem vet, kanske har det inte hänt så mycket på 15 år?

Vers
Se, en vresig Greve – vis, vig!
Er evige rese ges regi i iver
Er greve en gris Sverige giver!
En seger i sig

Kära Norton

2005-04-19T10:37:00.000+02:00

Kärt barn har många namn, sägs det. Det kanske är därför jag kallar mig både Håkan och hakke. Eller beror det bara på att det är svårt att registrera en webbsida med bokstaven å i namnet? Vem vet.

När jag började blogga för 3 månader sedan hade jag ingen aning om vilka skrivna eller oskrivna regler som gällde. Brukar en bloggare använda pseudonym eller sitt vanliga namn? Ger en pseudonym mer eller mindre fokus på själva inläggen man publicerar?

Med den korta erfarenhet jag nu har så visar det sig att det beror på bloggens innehåll. Jag tycker mycket om att läsa Thebes triloger och Mines skriverier utan att störas av deras alias. Men för vissa bloggare som Alicio eller Norton Tierra på Stockholm Spectator (med bloggen Stambord) har diskussionen om deras egentliga identitet kommit att överskugga innehållet i deras texter.

Inte så konstigt då att Norton igår valde att komma ut som Billy McCormac. Återstår att se om han blir dubbelt så kär nu när han har två olika namn.

Dagens vers: 19 april 2005

2005-04-19T08:59:00.000+02:00

Mamma med rabatter
Det går i mina nötta skor
En man med ganska lite hår
Han tänker på sin ömma mor
Som i ett hus med trädgård bor
Hur hennes glädje blir så stor
Var gång hon nya fröer får
Nu är det vår!

(Föregående vers, 16 april)

Löneförhandling för kvinnor (I)

2005-04-18T19:53:00.000+02:00

Detta är det första avsnittet i en serie inlägg om löneförhandling. Min intention är att hjälpa kvinnor att lära sig löneförhandla bättre. Naturligtvis ska även män känna sig välkomna att läsa vidare. Dels kan vi män också ha för låg lön, även om det inte alls är lika vanligt, dels har de flesta av oss en mamma, dotter, syster, sambo, fru, väninna eller kvinnlig kollega som är underbetald.

Först några ord om min bakgrund:
Jag har jobbat några år i den kommunala omsorgen, både med gamla och med barn. De senaste 15 åren har jag jobbat som eller pluggat till ingenjör. Mellan 1996-1998 var jag lokal löneförhandlare för SIF på ett stort svenskt industriföretag. Jag jobbade på vår utbildningsavdelning vilket gjorde att vi hade en relativt jämn könsfördelning. Men jag upptäckte att lönerna var väldigt ojämnt fördelade. Det jag delar med mig av här baseras till stor del på mina erfarenheter från den tiden.

För att göra framställningen mer personlig väljer jag att kalla den anställda för Eva och chefen för Gudrun.

AVSNITT I: HUR AVGÖRS LÖNENIVÅN?
Senare kommer jag att gå in på mer konkreta förhandlingstips. Detta första avsnitt vill jag dock ägna åt att dela med mig av mina erfarenheter kring vilka faktorer det är som avgör lönenivån. Bland det första jag lärde mig som löneförhandlare var den lista över faktorer som i teorin skall avgöra vilken lön Eva har. Denna lista var framtagen i samarbete mellan företaget och facket och hade följande fyra punkter:

1. Arbetets svårighet
Hur svåra är arbetsuppgifterna? Krävs någon speciell utbildning? Sker arbetet under stress? Ingår det moment där Eva ska utveckla sin eller andras arbetsroller eller arbetsuppgifter?

2. Arbetets kvalitet
Hur väl uppfattar Eva och Gudrun att Evas arbete utförs? Vilken respons får Eva av kollegor och kunder, vårdtagare och liknande? Går kvaliteten på arbetet att mäta? (Jobbar Eva med utbildning kan hon till exempel få skriftliga utvärderingar av deltagarna när jag hon hållit en kurs.) Genererar Eva intäkter till avdelningen? Har Eva kommit med förslag eller på annat sätt bidragit till att sänka kostnaderna?

3. Den anställdas potential
Har Eva ledaregenskaper? Utvecklas Eva mot en roll som handledare eller mentor? Kommer Eva att gå in i en expertroll?

4. Den anställdas marknadsvärde
Har Eva en utbildning eller arbetsroll där det för närvarande råder en stor brist på folk på arbetsmarknaden?

Året innan jag blev lokal löneförhandlare utgick jag från dessa punkter i min egen löneförhandling, och första året som lokal löneförhandlare fortsatte jag på samma spår. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att det var helt andra faktorer som egentligen avgjorde vilken lön Eva och hennes kollegor har. Här följer alltså en oordnad lista över de faktorer som avgör lönenivån enligt min erfarenhet:

Ingångslön. Får Eva en alltför låg ingångslön så kommer den aldrig att rättas till ordentligt. Om Gudrun säger att det där är normalt och vi brukar lyfta folk när vi sett vad de går för så kan Eva till exempel svara att hon hellre tar en lön över genomsnittet, så kan Gudrun istället ge ett lägre påslag nästa år om hon inte är nöjd.

Facklig tillhörighet. Olika fack förhandlar olika bra. De får helt enkelt olika stora påslag att fördela vid ordinarie lönerevision och lyckas olika bra när det gäller att förhandla fram extra tilldelningar däremellan (den så kallade löneglidningen). Eva bör till exempel hellre höra till CF än SIF om hon är ingenjör.

Ombytlighet. Den som är lojal och stannat länge på samma arbetsplats har lägre lön än den som byter jobb, och helst också arbetsgivare, några gånger på vägen. Jobbar Eva inom den allmänna sektorn bör hon absolut se till att varva detta med ett jobb som privatanställd. Jobbar hon på ett stort privatföretag bör hon varva detta med att jobba som konsult i några år. Då kan hon få en betydligt högre lön när hon återvänder.

Könsfördelning. Även inom en organisation eller ett företag skiljer sig lönerna åt mellan olika avdelningar beroende på könsfördelningen. Om Eva jobbar på en avdelning dominerad av män, eller åtminstone inte på en avdelning som är kvinnodominerad, så har hon högre lön.

Synlighet. Gudrun ger högre lön till de anställda som står henne nära. Har hon gått från gruppchef till avdelningschef så ger hon till exempel högre löner till dem som jobbar på hennes tidigare grupp än till de som jobbar på övriga grupper på avdelningen. Gudrun belönar också det hon själv ser, och det som ger Gudrun själv större uppmärksamhet hos sin chef, sina chefskollegor eller sina viktigaste uppdragsgivare. Eva får en högre lön om hon jobbar med de uppgifter eller projekt som Gudrun själv är inblandad i. Om Gudrun delegerar uppgifter till Eva ska Eva se till att det finns utrymme för kontinuerlig rapportering till Gudrun, och hon ska då inte berätta vilka svårigheter hon stött på och hur hon löst dem utan inrikta sig på de frågor som är mest intressanta för Gudrun. Den som är föräldraledig har mycket låg synlighet. Eva bör under dessa perioder se till att hålla kontakten med Gudrun, facket och kollegorna om hon inte vill halka efter i lön.

Besvärlighet. Om Eva förstår Gudruns situation, att det inte finns hur mycket pengar som helst att fördela och att andra också gör ett strålande jobb, då får Eva en dålig lön. Om Eva däremot gör det besvärligt för Gudrun att komma med ett mediokert eller lågt påslag så är det mycket mer troligt att Eva en bra lön. Det finns många sätt att göra det besvärligt för Gudrun att sätta en låg lön, utan att för den skull kunna anklagas för att vara besvärlig, till exempel att vara en skicklig förhandlare. Mer om detta i senare avsnitt.

Titel. Ett alternativ till att byta arbetsgivare är att bli befordrad. Det behöver inte innebära att Eva blir chef, men om hon har lyckats omdefiniera sin titel några gånger på vägen så ökar chansen att hon har en bra lön. Då krävs dock att hon tagit chansen att begära ett påslag i samband med sin nya titel.

Kön. Det säkraste sättet för Eva att få hög lön är att vara man. Det hjälper absolut inte att chefen i det här fallet är kvinna.

Fortsättning följer. Avsnitt II kommer att behandla själva löneprocessen.

(OBS att jag kommer att ta mig friheten att redigera dessa inlägg allt eftersom jag kommer på saker jag glömt, eller får tips och goda råd i kommentarer, via e-post eller på annat sätt.)

Min vän Åsa

2005-04-18T10:14:00.000+02:00

Jobline byter av någon anledning till Monster. Vad har nu detta att göra med min vän Åsa, undrar ni kanske? Inte ser hon ut som något monster precis?

Saken är den att de marknadsför sitt nya namn med en tävling där den lyckliga vinnaren kan få hundra tusen betalt på sitt studielån. Och eftersom jag tycker att Åsa är en lika fantastisk som högt skuldsatt lärare så vill jag stötta hennes deltagande så gott jag kan.

Vill du också stötta Åsa kan du följa länken nedan:
http://calsms.com/59/73/469/788419/789020

Bloggernationalen

2005-04-17T21:41:00.000+02:00

Jag kan, som ni säkert förstår, inte motstå en utmaning som den Chadie gav att skriva ihop en ny text till någon arbetarsång. Jag kan visserligen inte längre vinna den cd hon lockade med, men det viktigaste är ju inte att vinna utan att... rimma.

text: Eugène Pottier
musik: Pierre Degeyter
svensk text: hakke

Uppträder uti alla städer,
gör bloggar som vi jobbar på
Vi pingar uti alla väder
snart ett inlägg skall läsarna nå.
Sänkas skall det gamla snart mot botten
skriver nya poster gör vi
På google stiga vi mot toppen
från intet allt vi vilja bli

Skriv ett inlägg om dagen
bästa rådet det är
Ty svenska bloggportalen
till alla posten bär
Låt oss skyldra gevären
och marschera i takt
Ty den svenska bloggosfären
är vår nya supermakt!

Försommarsmak

2005-04-17T19:03:00.000+02:00

Det är kul att resa i jobbet, det är skönt att komma hem. Igår gick vi en promenad ner mot Hägerstenshamnen innan M skulle iväg till jobbet.

Så här års går vi gärna en liten omväg på några meter för att komma förbi den underbara hyreshuslängan på Junkergatan 12-24. Jag vet inte vem som sköter rabatterna där, men en stor eloge till den mästaren i trädgård. Igår fanns där förutom vårlök, scilla och krokus även påskliljor, pingstliljor och tre sorters tulpaner i full blom.

Och så vårens första maskros!

Har man som vi ingen egen trädgård kan man tillåta sig att se dessa små solar med hundra procent glädje, utan tanke på om de borde betraktas som ogräs. Och utan tanke på vilka hundra olika nyttigheter man egentligen borde passa på att tillreda av deras blommor, blad och rötter.

Jag hade en kollega som för 10-12 år sedan flyttade upp till Stockholm från Malmö. Han var så fascinerad över att vi betraktade fiskmåsens skri som ett vårtecken, själv ville han helst hämta bössan och skjuta dem i småbitar.

Jag kom att tänka på honom när jag satt med min vän Anette från Älvängen och åt en bit mat på Café Panorama på översta våningen av Kulturhuset i eftermiddag. En kärlekskrank fiskmås satt på taket strax bredvid och tjöt som en olycklig treåring. Rätt var det var fick den sällskap av en annan mås, så jag tror det fungerade.

Ett stort tack till Siv som tipsade om två utställningar i Kulturhuset. Vi hann med Christer Themptander men tyvärr inte Madame Yevonde. Men jag köpte i alla fall en underbar röd sammetspärm innehållande en engelsk text om hennes liv tillsammans med 15 av hennes foton för bara 80 spänn!

Jag - en maktfaktor

2005-04-17T10:37:00.000+02:00

Så har jag alltså gått och blivit en maktfaktor. Enligt dagens DN är jag en av ca 1000 som bloggar på svenska och kommer därför att vara med och påverka resultatet i riksdagsvalet 2006.

Jag kan berätta en hemlighet. Jag är redan en maktfaktor. Som har varit med och påverkat riksdags- och kommunalvalen ända sedan jag fyllde 18 år och fick rösträtt. Det kallas demokrati.

Men DN kanske menar att jag med min fantastiska ~~svada~~ uttrycksförmåga kan vara med och ~~manipulera~~ tipsa andra om hur de bör tänka och rösta?

Jag undrar vad jag i så fall ska använda denna nyvunna förmåga till? Jag tror jag börjar med att lista de låtar vi spelade på dansgolvet på förra helgens fest. Om det kan bidra till en gladare krogmiljö med lyckligare människor så tror jag nog att de röstar precis som jag vill i nästa val. Nämligen på det parti de själva föredrar.

Här är alltså 60-talistens mäktiga dansgolvslista:

Daddy Cool
Efter Plugget
Le Freak
Upside Down
We Are Family
Blame It On The Boogie
Dinga Linga Lena
Pojkar Pojkar Pojkar
YMCA
Ma Baker
Hot Stuff
Man In The Middle
Bobby Brown
I Will Survive
Hooked On A Feeling
Its Rainging Men
Waterloo
Ring Ring
Movie Star
Lady Marmelade

Dagens vers: 16 april 2005

2005-04-16T19:03:00.000+02:00

En haiku, tillägnad de vars pappa ringer på fyllan.

Buteljen blir tom
Pappa blir full, och båda
Blir dom pantade

(Föregående vers, 27 mars)

Det gör ont på engelska

2005-04-16T12:07:00.000+02:00

Jag har alltid tyckt att den engelska texten till "Det gör ont" är sämre än den svenska. Hurts, oh it hurts låter så menlöst. Men när jag som vanligt stod och sjöng i duschen kom jag plötsligt på en ny engelsk text. Det händer säkert er också hela tiden, eller hur?

Boom, I go boom, when I start
You can hear me fall a part
Every beat of my heart

My heart is going boom, I go boom, every beat
Is the sound of my defeat
But his smile is so sweet

And the people around,
Can all hear the sound
Of my heeeart
Boom, boom, boom

Gemensamma lokaler

2005-04-15T18:46:00.000+02:00

De senaste tre dagarna har jag tillbringat på Elmia-mässan i Jönköping. Det är tredje året i rad som jag har varit med på Kartdagarna här, och varje gång är jag lika förvirrad när jag ska försöka hitta en parkeringsplats eller ta mig till de olika föreläsningarna.

Men min kollega berättade någonting som genast fick mig att tycka bättre om det här anskrämliga mässområdet. Tydligen har själva platsen, belägen mellan Jönköping och Huskvarna, en lång historia som marknadsplats. Våra kartdagar och helgens villamässa är en direkt fortsättning på de kreatursmarknader med tillhörande skärslipare och kittelflickare som människor har haft här under århundraden. Det är med andra ord en samlingsplats med anor.

Till förra helgens fest hyrde vi Park Folkets Hus. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det visade sig vara en fantastisk lokal belägen i villakvarteren strax norr om Älvsjömässan. Ingångens pelarprydda trappa med en neonskylt ovanför var lika pampig som lokalen var vacker med sitt trägolv, sin scen (för kvällen prydd av vår Trisslott) och sina väggmålningar.

Park började som en idé hos de boende i Örby och Liseberg år 1923. Det tog 5 år av insamlingar och hårt arbete innan lokalen stod klar. Ekonomin var också beroende av den konsumaffär som hyrde delar av lokalen efter att närmare 200 hushåll förbundit sig att handla där. Lokalen har fungerat som områdets förenings- och festlokal och även som bio. Idag fylls den måndag till torsdag av pensionärer som dansar squaredans. På helgerna hyrs stora salen ut till fester och en mindre sal används till dop- och begravningskaffe.

Trots att vi lever på samma platser och har samma behov som tidigare generationer är det svårt att tänka sig ett liknande engagemang idag. Och det kan man ju förstå, efter jobbet måste vi ju hinna med våra tv-program och lådviner. Men ibland kan det kännas lite fattigt att vi tappat så pass mycket av viljan och förmågan att ägna oss åt dessa gemensamma drömmar.

BERLEM

2005-04-13T17:23:00.000+02:00

I lördags ordnade jag alltså stort kalas för 85 personer tillsammans med två gamla vänner. Fyrtio år gamla närmare bestämt (fast jag har bara känt dem i tjugo). Eftersom vi var triss i fyrtioåringar så hade vi gjort i ordning en lämplig skraplott där vi stack ut våra mer eller mindre välformade huvuden och hälsade välkomna.

(Klicka på bilden för större bild)

Ni ser hakke i mitten, mellan Pelle och Peter. För kvällen gick vi dock under våra mindre kända förnamn; Eric, Bengt och Raoul. Initialerna från dessa förnamn och våra mödrars efternamn som ogifta blev till namnet på vårt konstnärskollektiv för kvällen:
BERLEM

Köp Bruxanvisningen!

2005-04-12T09:02:00.000+02:00

I lördags ordnade jag en fest för 80 personer tillsammans med två nära vänner som också fyllt 40 år. Mer om detta (inklusive vissa avslöjande bilder) kommer säkerligen i senare inlägg. Det var ett större arrangemang än någonting jag har varit med och gjort tidigare. Ja, förutom då Stockholms Quarneval förstås.

Denna begivenhet arrangeras var tredje år, och 14:e maj är det alltså dags igen. Jag var starkt engagerad i Quarnevalen för 6 år sedan, både genom att vara med och bygga ett ekipage (Senil Olydnad, pensionärer med attityd) och genom att vara med och skriva och rita bidrag till tidningen Bruxanvisningen.

Det är denna tidning som finansierar hela spektaklet. De företag som bidrar med material eller pengar får en annons i tidningen, dock utan att riktigt kunna styra annonsens utförande. Detta tas fram av redaktionen med tillhörande hjärntrust under ett dussintal träffar, så kallade bludder. Vid dessa träffar skapas också de skämt och teckningar som utgör andra halvan av tidningens innehåll. (Det var just i samband med ett bludder som jag lärde känna M för sex år sen, när hon illustrerade ett par av mina idéer - med Peter Pan, en groda och en munk som nallade av nattvardsvinet.)

Själva Quarnevalen går alltså av stapeln i maj, men ikväll kommer "Bruxen" rykande färsk från tryckeriet. Varje utgåva har en framsida som härmar någon annan, mer eller mindre aktuell, tidning. Det är alltid ett väldigt hemlighetsmakeri kring vilken tidning det kan vara. Den här gången hörde jag inte till den allra innersta kretsen, så jag är inte en av de som vet, men jag är nästan beredd att satsa en peng på att det blir en strålande framsida.

Imorgon vet du om det stämmer kära läsare, i alla fall om du bor i Stockholmstrakten, för staden kommer att krylla av studenter i overall som säljer tidningen. Alla deltagarna i Quarnevalen (ca 1000 personer) ska nämligen sälja 65 exemplar var. Och ja, undertecknad har även denna gång bidragit med några små alster, bland annat ett par sarkastiska dödskallar.

Samla alltså ihop några lösa guldpengar idag så att du redan imorgon kan följa overall-folkets kraftfulla uppmaning:

KÖP BRUXANVISNINGEN!

Enklare e-post?

2005-04-11T09:59:00.000+02:00

Det finns ju webbplatser som info.se eller domainredirect.com där man kan registrera en enkel webbadress som man kopplar till sin webbsida. Och på en del av dessa ställen kan man också registrera en ny e-postadress som man kopplar till sin riktiga, kanske något krångligare adress.

Men vad jag har saknat de senaste veckorna är en tjänst där jag kan registrera en e-postadress som skickar vidare inkommande mejl till flera andra e-postkonton, både till mina privata e-postadresser och till jobbet. Någon som har något bra tips?

Fredagspyssel: Namnklassificering

2005-04-08T19:24:00.000+02:00

Jag har (just nu) varken den tid eller intelligens för att lösa det Aprilpyssel som Håkan Kjellerstrand lagt ut på sin blogg.

Men en av hans ledtrådar handlade om klassidentifikation. Det fick mig osökt att tänka på det underbart svåra test från 1998 som går ut att artbestämma ett antal fantasifulla namn. För varje namn ska man avgöra om det hör till en stjärna i p-rullar eller till en av ponnysarna i My Little Pony.

Idag fick jag 4 rätt av 12. Slå det den som kan!

Fredagsfyran 8 april 2005

2005-04-08T12:25:00.000+02:00

Dags för veckans fredagsfyra.
Tema: Politik

1. Vilket parti skulle du inte rösta på om det vore val idag?
Lätt fråga. Sverigedemokraterna.

2. Om du skulle starta ett eget parti, vad skulle det handla om?
Vända kappan efter vinden. Där "vinden" i sammanhanget är den färskaste kunskapen om hur människor och samhället faktiskt fungerar. När mår vi bra? Vad längtar vi efter? Hur tar vi oss dit?

3. Har politiker för mycket eller för lite makt nuförtiden?
För det mesta har politiker idag för lite makt. Vilket ibland kompenseras av att de skaffar sig för mycket makt på fel områden. Det är lustigt det där.

4. Vad skulle partiet i fråga 1 behöva ändra på för att du skulle rösta på dem?
Byta politik. Bli ett parti som sprider demokrati till alla människor i Sverige, inte som idag ett parti som bara företräder ynkliga stackare med taskig barndom och klädsmak.

De som läser min blogg regelbundet eller känner mig privat vet att jag inte är politiskt aktiv. Eftersom jag har lätt att bli engagerad i saker har jag funderat på om jag skulle vilja ägna mig åt politik i någon form, men jag kan inte riktigt sympatisera med blockpolitiken eftersom den är så urbota korkad. Nä, ska jag engagera mig så får det bli som sakkunnig, humanist eller filosof. Och eftersom ingen frågar efter mina amatörmässiga kunskaper och åsikter lär ett sådant engagemang ligga långt bort i tid och rum.

Allt går igen

2005-04-07T08:39:00.000+02:00

I måndagens inlägg önskade jag mig ett stilla vårregn. Inatt vaknade jag av ett behagligt smatter av regndroppar mot fönstret. Och i morse vaknade jag med sprängande huvudvärk. Man ska tydligen passa sig för att önska sig saker...

I gårdagens inlägg ritade jag en gris (eller en so, för att vara mer precis). Och idag när jag körde till jobbet blev min bil, nytvättad igår kväll, alldeles grisig. Man ska alltså passa sig även för att avbilda djur i bloggen (eller måla fan på väggen).

I mitt inlägg i söndags bad jag om hjälp med tips till sånghäftet inför det stora kalaset nu på lördag. Ett av tipsen hjälpte mig att hitta denna underbara översättning av en klassisk svensk visa till tyska. Så har vi något att öva på i väntan på att solen ska komma tillbaka!

Kreutz wie es wimmelt von Segeln in Tag!
Ist es Wettsegeln? Nein, es ist Samstag!
Gewiss! Da versteh´ ich wo Sie segeln hin.
Sie haben ledig und - Winn!
Da segelt Kolle mit Kubben auf Schwaj.
Heil auf dich Du! Wie hast Du es selbst denn?
Es ist tjo wie es wiftet, komm mit liebe Du,
du weisst ja wor wir legen zu.

Es ist tanz auf Brännö Brücke
ein alter geliebt Tradition.
Voll mit Publik
und trevlich Musik.
Ja, was ist ein Tanz ohne Zugspielelaut,
und ein Tanz auf Brännö Brücke
ist für viele ein gross Abentür.
Es ist Freunde und Fest
Seh da aussen im West
blinkt der Winga Für.

Von Winga Sand
Hört man zum Land
gemischt mit dem Zugspielloot
das Dunken einer Fischenboot.
Die tanze sie geht
der Herz er geht het.
Geht für die Lieblingen
und für Bohuslän.
(Bist du mit auf das?)

Min gris

2005-04-06T17:29:00.000+02:00

Dags att ta mig i kragen och sticka ut... trynet. Precis som bland andra Henrik, Siv och Thebe har jag alltså tagit reda på vem jag egentligen är genom att rita en gris.

Analysen gav följande omdöme:
Jag är en osäker, opålitlig och realistisk analytiker. Samtidigt som jag är en god lyssnare gillar jag att spela djävulens advokat. Och (höll jag på att glömma) jag har ett mediokert sexliv.

Och jag som trodde att jag bara var kass på grisens anatomi. Och teckning.

Reklamfinansierat

2005-04-05T23:18:00.000+02:00

Igår åt jag för ovanlighetens skull lunch ensam, så jag tog med och läste jag den gratistidning som alltid ligger i fikarummet på jobbet. Eftersom den helt och hållet finansieras av reklam drivs den inte av någon journalistisk ambition utan det handlar om att med minsta möjliga kostnader locka folk att bläddra igenom tidningen. Alltså talar de om vilka fantastiskt prisvärda lådviner man kan hitta på systemet. I varje nummer.

Men jag hittade förstås andra artiklar som också väckte mitt intresse. Första uppslaget handlade om hur hoten mot våra folkvalda ser ut, och att trenden är ett hårdare klimat. Och en helsidesannons från Landstinget gav mig mer insyn i dessa politikers verksamhet än jag fått på länge. Visste ni att vi sparat så mycket att vi gjorde 905 miljoner kronor i vinst 2004?

Det var 844 miljoner bättre än budgeterat, trots att skatteintäkterna blev lägre än väntat. Jag hoppas det i huvudsak beror på goda besparingar och inte dåliga. Oavsett vilket är det sorgligt när politiker som har små barn knappt vågar fortsätta med politiken på grund av hot mot familjen. Kritik och motstånd - javisst! Personliga hot - nix pix!

När jag kom tillbaks från lunchen var det nyheter från CNN på jobbets bredbilds-tv. Utan att ha någon större erfarenhet har jag nog ansett att CNN erbjuder en mer seriös nyhetsbevakning än gratistidningar. Såhär lät det just när jag gick förbi:

Påven är död och ligger lit-de-parade.
Och nu blir det reklam!

Vårregn

2005-04-04T07:56:00.000+02:00

Ännu en strålande solig dag, prognosen lovar upp emot 15 grader i östra Svealand. Bilköerna är långa och tvära inbromsningar vanliga eftersom förarna bländas av den lågt stående morgonsolen. Näsan rinner och ögonen svider. Pollensäsongen har börjat och luften är också full av damm från vinterns halkbekämpande sand och grus.

Är det någon mer än jag som längtar efter ett stilla vårregn?

Men nu kommer visst aprilvädret, enligt SMHI, så om 3-4 dagar sitter jag väl här och förbannar de gråa molnskyarna och det kalla vädret. Men förhoppningsvis utan droppande nästipp.

Söndagspyssel: Hjälp med sånghäfte

2005-04-03T10:59:00.000+02:00

Påven är död men livet går vidare. Om en vecka är det äntligen dags för den fest som jag ordnar tillsammans med två andra 40-åringar. Jag har tagit på mig att sätta ihop ett litet sånghäfte till middagen, kanske 6-8 sånger, och jag inser att jag behöver er hjälp kära läsare.

Vilka sånger passar allra, allra bäst till en middag för 75 personer? Till maten serveras vin, lättöl och minerlavatten men ingen snaps.

Gästerna är en salig blandning. Det är nog 30% ingenjörer, 40% frikyrkliga, 50% som gillar att dansa till Ricky Martin, 60% småbarnsföräldrar och resten vet knappt ens själva vad de är. En övervägande majoritet är i alla fall födda på 60-talet.

Festens tema är konst och kultur. Jag har verkligen försökt komma på folkkära och lättsjungna sånger om dockteater, poetry slam, isdans eller muralmåleri - men hittills utan framgång. Borde jag istället satsa på visor om våren? Kanske Taube och Bellman? Eller lättsmält schlager?

Hjälp mig snälla!

En gammal man är död

2005-04-02T23:59:00.000+02:00

Så är han alltså död, påven. Eller som DN skriver:

"Den helige fadern dog denna kväll klockan 21.37 i sitt hem", hette det i ett uttalande från Vatikanen.

När han var ny som påve och jag var i yngre tonåren tyckte jag att han var cool. Dels för att han gillade att se när Stenmark åkte slalom, dels för den där väkända bilden när han formar tummar och pekfingrar till glasögon i en skämtsam grimasch.

Senare har jag tyckt mer illa om honom för hans uttalanden, som för mig har signalerat respekt för traditioner men inte för människor. Men jag har i ärlighetens namn inte vetat särskilt mycket om eller lagt någon större vikt vid hans liv och gärning.

På slutet har det förekommit en hel del artiklar som påmint om hans roll i närmandet mellan östra och västra Europa, eller nyttigheten i att ha en bärare av traditioner som motvikt i en värld där det mesta handlar om individuell frihet och pengar. Men det som fick mig att återigen se honom med något blidare ögon var ett kort reportage från Polen härom dagen.

Den värme och respekt som skymtade fram där flyttade tillbaks fokus till människan bakom påven. En man som gjort både bra och dåliga saker, precis som du och jag, och som företagit resor på många plan under sitt 84-åriga liv.

Han hette Karol Wojtyla och ikväll tog han sitt sista andetag.

Diskhografi #3

2005-04-01T22:32:00.000+02:00

Tärnade bitar av ett äpple och en halv squash hastigt frästa med curry och paprikapulver
Vinbladsdolmar (köpta)
Hommous (hemrörd)
Kapris (Mmmm)
En liten bit utskuren biff

Skrattspegel som terapi?

2005-04-01T15:26:00.000+02:00

Vid fredagsfrukosten på kontoret i morse berättade en man om sin 12-åriga dotter. Hon är, precis som sin far, en extrem tävlingsmänniska. Om hon har haft ett enda fel på ett prov så blir hon tårögd av ilska och går hem och pluggar det hon missade tills det sitter.

Jag kunde inte låta bli att tänka på ätstörningar. Vad har man för självbild, och framför allt för krav på sig själv, om man beter sig så när man går i sexan eller sjuan? En kollega som satt vid samma bord berättade att hennes svåger har en dotter på 16 år som precis blivit inskriven för bulimi. Jag tror att pappan till 12-åringen inser att det finns anledning att hålla ögon och öron öppna.

I mitt förra inlägg som handlade om bredbilds-tv fick jag en intressant kommentar av någon som sett en skönhetstävling där deltagarna såg sundare ut än vanligt. Vilket berodde på att tv-bilden var just sådär felaktigt inställd så att alla blev lite utdragna på bredden.

Kanske skulle man ordna terapi i nöjesfältens spegelsalar för alla flickor i riskzonen, så att de får skratta åt karikatyrer på sina kroppar. Eller kanske ska man snarare ta dit deras lärare och föräldrar tillsammans med några dokusåpakändisar och fotomodeller och låta flickorna skratta åt karikatyrer på deras kroppar istället?

Breda nyhetsuppläsare

2005-03-31T13:15:00.000+02:00

Vi har numera en bredbilds-tv med platt bildskärm i receptionen på jobbet.

Ingen verkar veta hur man ändrar bildformat, så den är alltid inställd på att visa bilden på hela skärmen. Även för program som inte sänds i bredbild. Detta får till följd att den platta skärmen fylls av breda nyhetsankare, såpaskådisar och lekledare.

Det är lustigt att i en tid när idealen är smala men fylliga kroppar så visar vår tv-skärm nästan bara breda men platta människor.

Diskhografi #2

2005-03-30T23:53:00.000+02:00

Jag kunde inte låta bli att fortsätta på temat.

Den här gången ingår lök.

Diskhografi

2005-03-30T16:34:00.000+02:00

Diskhografi: (Från svenskans "Diskho" och latinets "grafi", uttalas "diss-kho-graff-i", nykonstruktion 2005-03-30) Betecknar den bild som vid köksarbete formas av skal och allehanda matrester som spontant slängts eller på annat sätt hamnat i diskhon. Begreppet förutsätter att innehållet i diskhon inte på sätt manipulerats för att skapa en arrangerad bild.

Begreppet är en travesti av orden fotografi (skriva med ljus) och diskografi (förteckning över utgivna skivor). En korrekt användning av ordet gäller såväl den bild som uppstår i själva diskhon och, i förekommande fall, ett fotografi eller annan avbildning av diskhon och dess innehåll.

Spritförrådet

2005-03-29T10:40:00.000+02:00

Intet är som vårens ljus och värme! Eftersom solen sken från en klarblå himmel på påskafton så passade vi på att hålla oss inne och storstäda. (Man kan aldrig vara nog försiktig med solens strålande strålar så här i början av säsongen.)

Pedantisk ordning i hemmet hör knappast till våra främsta styrkor så jag tvekar inte att kalla allting som sträcker sig bortom ett pliktskyldigt sopande av köksgolvet och skurande av handfat och toalett för storstädning. Den här gången kom vi så långt som till köket. Inte så att vi rensade kylskåpet, bytte gardin eller putsade köksfönstren, men vi tömde och skurade rent hela skafferiet! Det är vid såna tillfällen som jag inser att jag har för mycket sprit.

Vid varje semester och tjänsteresa de senaste 15 åren har jag utökat förrådet av mer eller mindre exotiska spritsorter. Först var det snålheten som fick mig att passa på varje gång jag kunde köpa spriten taxfree, sedan har jag bara fortsatt av gammal vana. Så länge jag håller mig till cognac, whiskey, gin och liknande så går det bra, men med en dåres envishet fortsätter jag också att chansa med ungefär varannan flaska. Samma visa år efter år. Kanske lite tjeckisk plommonsprit kan bli en god aptitretare? Eller tänk om österrikisk päronsprit visar sig vara en höjdare till desserten?

För att ni ska slippa upprepa mina misstag kan jag berätta att nej, plommon- och päronsprit köpt på rea i någon lokal matvarubutik är inte någon god aptitretare. Och definitivt ingen höjdare! Möjligen kan de hindra frostskador i blodomloppet när vårens värme strax övergår i opålitligt aprilväder.

Fast då krävs det kanske snarare lite tranbärslikör från Slovenien?

Dagens vers: 27 mars 2005

2005-03-27T01:12:00.000+01:00

Följande vers är inspirerad av ett inlägg hos hakank.blogg och tillägnas Håkan Kjellerstrand för hans mod att både byta åsikt och be om ursäkt. Versen är också mitt inlägg i debatten om reglerna för vad som är en riktig blogg.

En haiku har ju
Ett fast och bestämt format
Exakt tre rader

Fem stavelser först
Sju stavelser i mitten
Följt av ännu fem

En antydd årstid
En blomma eller fågel
Kanske lite snö

Till slut tre former;
Cirkel, trekant och fyrkant
Och haikun är klar

Ur koltrastens näbb
Kommer våren likt pärlor
Genom mitt fönster

Men precis tre rader
Och fyrkantiga regler
Kan bli en boja

Tänk om en haiku
Till och med kan handla om
PR och reklam?

(Föregående vers: 22 mars)

För det vet jag!

2005-03-26T16:55:00.000+01:00

Både storebror Björn (gammal fältbiolog) och hans fru Carin är duktiga på fåglar. Dom har alltså aldrig sagt till sina telningar att "Titta, där är en pippi!" utan alltid kallat fåglarna gråtrut, gräsand och grönfink. Detta har fått till följd att deras barn kunde fler fåglar än jag redan när de lärde sig prata.

En vårdag för två år sedan när var lilla Maja (då två-och-ett-halvt) var på besök hos mormor Gerd i Ulricehamn utspelade sig följande underbara dialog:

G: Titta Maja, en fågel.
M: Det är en koltrast.
G: Ja precis! Vad duktig du är lilla vän.
M: Och den är vit, för det vet jag!

Varje gång jag är helt säker på något som M är mer tveksam till, eller vice versa, så är det här en given replik för att bryta isen. Det är svårt att inte fnissa när man ser sig själv i det tvärsäkra barnet. "Och den är vit, för det vet jag!"

Fredagsfyran 25 mars 2005

2005-03-25T17:22:00.000+01:00

Dags för veckans fredagsfyra.
Tema: Påsk

1. Vad finns på påskmiddagsbordet idag?
Godis. En djävla massa godis.

2. Blir det någon utomhusaktivitet i helgen?
Jag har just gått en lång djävla promenad i snö och sörja och sabbat mina gymnastikskor. Det får fan räcka.

3. Vad har du alltid velat göra på påsken men aldrig fått möjlighet till?
Svära i kyrkan.

4. Vad kom först, hönan eller ägget?
Inte fan vet jag. Hit med godiset!

Bonussvar till fråga 3.
När jag var liten (typ mitten av 70-talet) fick jag inte spela kula på långfredagen för min kära mor, trots att hon inte var särskilt religiös. Men vänta bara, hon ska nog fan få se på kulspel.

Lång fredag

2005-03-25T11:47:00.000+01:00

På väg hem från Jönköping i fredags stannade vi till vid Alvastra kloster. M tog den här bilden på mig som levande krucifix i ruinen av den gamla kyrkan. Om det är någon dag på året som det passar att blogga denna bilden så är det väl denna långa fredag.

(Klicka på bilden för större bild)

Fem frågor om påsk

2005-03-24T08:04:00.000+01:00

Vi har blå måndagen och skärtorsdagen. Varför har de andra dagarna i påskveckan ingen färg?

Påskkärringarna far ju till Blåkulla på skärtorsdagen. Varför skrämmer man då inte bort dem med påsksmällare förrän på påskafton?

Vem i allsin dar är den där Fettis som vi firar på Fettisdagen?

Enligt traditionenn ska små barn utklädda till påskgubbar och -gummor gå runt och ge bort påskbrev med godis i. När fick de små otäckingarna för sig att de ska få godis istället?

Vad är det för märklig genetisk forskning som ligger bakom det faktum att påskharen lägger ägg?

Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag inte säker på att jag är redo att hantera sanningen bakom dessa till synes enkla frågeställningar. Vissa av livets mysterier bör kanske förbli i det dunkla?

Vårtrött på Kanal 5

2005-03-23T13:05:00.000+01:00

Idag skriver Johnny på Stationsvakt om sin vårtrötthet (stackaren får inte en krona i royalty för att jag snor alla mina bloggidéer från honom). Johnny är trött på sig själv, så han funderar på att höra av sig till Kanal 5 med en programidé där de får göra extreme makeover på hans hjärna.

Hur intressant idén än är så finns det ett problem med att sälja in den till Kanal5. Jag fick veta av en kompis att Femmans chef skällt ut sin personal efter att ha läst resultatet av en enkät de besvarat. Där hade 36% angivit att kanalens verksamhet är att göra tv. Han var förbannad över att det finns anställda som tror det eftersom deras enda affärsidé är att kränga annonstid. För att göra det köper de in så billiga program som möjligt som lockar så många trogna tittare som möjligt. Men tv gör de sannerligen inte.

Att höra såna saker gör att jag blir lite lätt manodepressiv. Å ena sidan skrattar jag åt eländet, å andra sidan blir jag lite trött på sakernas tillstånd. Och då slog det mig att det kanske är det som hänt Johnny också? Han kanske helt enkelt är trött på vår tid, alltså vårtidtrött snarare än vårtrött.

Undrar om man kan ringa MTV Mastiff, Jarowskij, Metronome eller Strix med en programidé som innebär total makeover av de kommersiella tv-kanalerna. In kommer ett frejdigt gäng som är experter på etik och moral, god smak, respekt för kunden och tv-produktion med kvalitet. De hjälper kanalens personal komma i kontakt med sina tittare och lär dem sedan att producera program som är roliga och intressanta både att göra och se.

Kanalens chef däremot blir satt att titta igenom den senaste månadens utbud av program, med fokus på de som sänts mellan 10-18 på dagtid. Sedan får chefen fylla i en enkät.

Dagens Per-vers: 22 mars 2005

2005-03-22T15:22:00.000+01:00

Bästa vännen Pelle fyller just idag 40 år
Jag har känt honom i 20, det var sannerligen inte igår

På 80-talet bodde vi i fem år i en tvåa
På 90-talet vinter-hajkade vi så läpparna blev blåa
Nu är 00-talet här och våra hår börjar bli gråa

Och fler minnen ska vi skaffa, min bäste vän och jag
Men just nu önskar jag honom en minnesvärd 40-årsdag
Så om du ser en lagom rund man med getskägg idag på stan
En kille som pratar Medelpads-mål och är trevlig som fan
Ge honom en kram och gärna nån present som är bra att ha
Sjung en sång och utbrist sen i ett fyrfaldigt HURRA!

(Föregående vers, 17 mars)

Diskborstens betydelse för välfärden

2005-03-22T13:44:00.000+01:00

Johnny-med-den-fula-bakgrundsfärgen har hittat en ny (för honom) diskborste som han vill ha. Det får mig att tänka på det här med marknadskrafterna...

Eftersom M:s far jobbade på Alfa Laval fram till sin pension fick jag en så kallad mjölkbonde-borste i present. Den ser ut som en vanlig diskborste, men med ett annat plastmaterial i själva borsten. Därför ser den likadan ut nu som när jag fick den för 5 år sedan.

Vad är det då för hemlighet som gör att min diskborste håller så länge? Jo, de som tillverkar vanliga diskborstar har tagit fram en typ av plast som blir risig vid använding så att man måste köpa en ny borste efter några månader.

Vilken tur va? Annars skulle de ju inte kunna sälja nya diskborstar och då skulle folk bli arbetslösa och skatteintäkterna skulle minska så att vi fick skära ner på vård, skola och omsorg och inga så kallade "bidragssnyltare" skulle vilja invandra till Sverige från fattigare länder. Och vem skulle då ta hand om våran disk?

Spooks gav rysningar

2005-03-21T23:09:00.000+01:00

Efter att ha missat Vita Huset de senaste tre veckorna såg jag fram mot kvällens avsnitt, men vad händer. Det är slut för säsongen och istället är det första avsnittet av Spooks, en agentserie från BBC.

Men herre min skapare vilken smörja! Det började med en resumé som var värre än den värsta Hollywood-trailer. Sedan kom själva avsnittet och det var som om den makalösa resumén hade fortsatt i 50 minuter till. Jag satt faktiskt och gapade åt eländet.

Jag var tvungen att surfa in till SVT och kolla om det var något slags practical joke, men tyvärr verkar det vara alldeles riktiga låtsasagenter. Kom tillbaka Toby Ziegler, allt är förlåtet!

En positiv bieffekt var ändå att jag påmindes om SVTs Öppet Arkiv som öppnade idag. Istället för att göra om mitt misstag ska ni naturligtvis gå in där och titta på lite gamla Stenmark-åk eller återuppleva Humle och Dumle i kapten Bäckdahls skafferi.

För att söka ytterligare tröst bildgooglade jag och hittade detta söta spöke i någons galleri över djurbilder. (Hur i allsin dar hamnade spöket där?)

Vinterpromenad i Bollebygd

2005-03-21T16:11:00.000+01:00

Vinterpromenad med brorsbarnen i Bollebygd.

(Testar uppladdning av bilder med "Hello" från Picasa...)

Demokratisk vårdagjämning

2005-03-20T22:06:00.000+01:00

På vägen hem från Jönköping körde vi den vackra vägen från Gränna upp mot Ödeshög. Vi passade på att besöka klosterruinen i Alvastra eftersom ingen av oss sett den förut. Det är lite lustigt att en plats som varit så viktig i kristendomens utbredning från folken längre ner i Europa till vårt nordliga vikingaland idag ligger gömd bakom gödselstacken bredvid en ladugård. Det hade de nog inte tänkt sig, munkarna som en gång kom söderifrån för att bygga upp klostret.

Solen strålade där vi gick bland ruinerna och vi kom att prata om det här med vårdagjämningen. På gårdagens fest träffade vi Vera från Frankfurt och hon var förvånad över att det var lika ljust i Sverige som i Tyskland. Jag svarade att det ju är lika ljust överallt just nu eftersom dag och natt är exakt 12 timmar över hela jorden.

M vet såklart också att vårdagjämningen är den dag när vi går in i det ljusare halvåret och när längden på dag och natt är lika, men det var en annan sak hon inte tänkt på förut. Solen går ju också upp och ned precis samtidigt i alla orter som ligger på samma longitud, oavsett om de ligger i norr eller söder. Dagen börjar och slutar samtidigt från Narvik till Kapstaden, från Grönland till Eldslandet. Det tyckte hon var fascinerande och djupt demokratiskt!

Det är en bit kvar tills vi människor har samma fördomsfria och jämlika fördelning som ljuset har idag. Men å andra sidan håller solen visst på att väga över till vår fördel här i norr, så då blir väl allt vid det vanliga igen.

Nu räcker det

2005-03-20T11:13:00.000+01:00

Veckan började med snöstorm i Göteborg. Efter några dagars intensiv gråslask fick jag en fantastisk vinterpromenad hos bror B med familj i Bollebygd. Det var sån där skare så att man kunde gå kors och tvärs över alla åkrar och fält. Öronen blev röda som stopplyktor i den lätta men iskalla motvinden.

Nu har vi erövrat Jönköpings nattliv och vaknat upp till en gnistrande, bakfull blå himmel. Visst är det härligt med vackra senvinterdagar! Men nu räcker det... Hit med vårsol och värme!

Dagens vers: 17 mars 2005

2005-03-17T23:30:00.000+01:00

En kvinna med sin hund
de strövar runt i Lund
Med huset fullt av yra höns
de sover ej en blund

Det går med Guds försorg
en man i Göteborg
Och lägger alla sina ägg
i en och samma korg

En grabb med svag etik
i lilla Örnsköldsvik
Han bränner sin potatis
och på detta blir han rik

Vad blir det då av detta?
ni undrar nu, med rätta
Jo, kycklingspett med omelett
och snaps - sen blir vi mätta!

(Föregående vers, 4 mars)

Skadebekämpning

2005-03-15T23:28:00.000+01:00

Detta hus skyddas mot skadeinsekter genom avtal med Anticimex.

Så står det på en ärgig liten skylt i porten på Sten Sturegatan där brodern har sin lägenhet. Och faktiskt även på en ärgig och ännu mindre skylt på föräldrarnas villa i Åmål (lite diskret placerad vid ingången till verandan på baksidan huset). Vilka hjältar egentligen som håller alla dessa byggnader fria från kackerlackor och vägglöss. Visst, de kanske har tagit livet av en och annan stor poet på vägen, men i jämförelse med antalet skadedjur som fått sätta livet till får det ändå sägas vara försumbart.

Tänk om vi hade fler sådana bolag. Sådana som utan tanke på den egna hälsan eller bekvämligheten ställer upp och håller omgivningen snygg, ren och fri från ohyra och andra dumheter. Tänk om vi en dag kan hoppas på att få se skyltar i stil med:

Denna löpsedel skyddas mot språkliga övertramp genom avtal med Antiexpress

Denna lokal skyddas mot söta, sliskiga äppeldrycker genom avtal med Anticider

Detta ungdomsförbund skyddas mot osunda bidragsnivåer genom avtal med Antimedlem

Denna port skyddas mot ärgiga gamla skyltar genom avtal med Antianticimex

Typiskt...

2005-03-14T22:15:00.000+01:00

Denna veckan jobbar jag i Göteborg tillsammans med en engelsk kollega. Det här är några av sakerna hon har reagerat på eller kommenterat som typiskt svenska:

Snöstorm och minusgrader i mars

Dagens lunch med pizzasallad

Engelskspråkiga tv-program med undertexter

Slipslösa sammanträden

Kommunalt ägda hyreslägenheter

Snålspolande toaletter med miljömärkning

Vårt intresse för tresteg, sjukamp och skidskytte

Och jag som trodde att vi hade fördomar...

Blogglunch på bagpiparen

2005-03-13T23:03:00.000+01:00

Så har jag då mött dem öga mot öga, dessa hjältinnor och hjältar som fyller sina bloggar med kunskap, sällskap och finurligheter. Jag hann stanna alldeles för kort tid eftersom plikten kallade (annars hade jag väl varit kvar på Bagpiper's ännu) men min digitalkamera fick iallafall iväg ett par snapshots.

Jag tog själv kort på södra bordshalvan...

...medan Johnny fixade den norra (inklusive Johnny).

Rätt låt, fel kläder

2005-03-13T11:07:00.000+01:00

Till alla er som varit oroliga kan jag meddela att det gick alldeles utmärkt att kombinera gårdagens melodifestival med barnvaktande av brorsbarn. Det krävde en hel del läsk och chips, men en farbror måste göra vad en farbror måste göra.

M och jag var överens om att rätt låt vann, men i fel kläder. Visst var han snyggare i orange?

Vidar 5 år tyckte att Nordman hade coolast kläder och att det på det stora hela skulle varit mer hårdrock. Henning 3 år ägnade sig mest åt att jaga lejon.

Efter Håkan Kjellerstrands underbara språkliga analys av titlarna i melodifestivalen från 1959 till idag kan vi konstatera att två ord med ett genomsnitt av fyra bokstäver gick bäst i år. Och efter Eriks försök att demonstrera den fria marknadens överlägsenhet i att förutse framtiden kan vi konstatera att den goda smaken ännu inte helt genomsyrar denna del av ekonomin.

Nu får jag göra som Laila och ta fram min gamla geografibok så jag lär mig var Kiev egentligen ligger.

Bensin i kvadrat

2005-03-12T12:58:00.000+01:00

Ibland kan det vara tankeväckande att göra en dimensionsanalys. Jag vet, det låter som nånting hämtat från rymdskeppet Enterprise, men i det här fallet handlar det om de dimensioner vi använder för att mäta, väga och jämföra saker i den här världen. Vi tar våra sekunder, meter och kilogram för givet, men så plötsligt kan man upptäcka oväntade samband som legat fördolda i dessa dimensioner.

En bil drar ju ungefär en liter bensin per mil. Plötsligt en dag, eller rättare sagt en sömnlös natt, insåg jag att det går att förkorta den här förbrukningen. En liter är ju ett rymdmått och en mil är en längd. Om man tar en liter per mil blir det alltså en yta.

Efter lite huvudräkning fick jag fram att en normal bensinförbrukning motsvarar en tiondels kvadratmillimeter. (En liter är en miljon kubikmillimeter och en mil är tio miljoner millimeter.) Men vad betyder det egentligen rent konkret? Här kommer vi in på själva analysen av tillvarons dimensioner, visst är det spännande!

Om man drar ut en liter bensin till en tråd som är precis en mil lång så får tråden en tvärsnittsyta på en tiondels kvadratmillimeter. Tänk er att alla bilar lämnar efter sig en sådan smal liten tråd när de kör omkring på våra vägar. Då skulle man kunna tvinna samman trådarna från alla bilar som kör på samma väg till en tjockare tråd, eller rentav till ett litet rep, som på ett lite annorlunda sätt illustrerar den totala mängden bensin som eldas upp i våra motorer längs den sträckan.

Essingeleden i Stockholm trafikeras av drygt 150.000 bilar per dygn. Om man tvinnar samman de små bensintrådarna från alla dessa bilar får man ett 14 cm tjockt rep med bensin. Varje dag.

Som sagt, det kan vara fascinerande att fundera över dimensioner. Det kanske inte är konstigt att Spock och de andra på Enterprise valde att gå över till deuterium som drivmedel.

hakke - räddaren i nöden

2005-03-11T10:42:00.000+01:00

Det börjar dra ihop sig till final i melodifestivalen. Vad många inte vet är att de bidrag som skickades in i somras lät lite annorlunda än de versioner vi hört under deltävlingarna. Om inte Christer Björkman kommit och bönat och bett om hjälp att göra nödvändiga förändringar kunde startfältet ha sett ut såhär:

1) Lars vegan - Martin Stenmarck
Cool kampsång från Umeå som hoppas på högvinsten

2) Elva flickor utom jag - Linda Bengtzing
Om att hamna på avbytarbänken i damfotbolls-VM

3) Väggen var mitt Öde - Nordman
En hes låt om problemet med utbrändhet vid överkonsumtion av knark

4) Att läska dig - Shirley Clamp
Smart produktplacering av Apotekarnes sockerdricka

5) Higher sound - Sanne Salomonsen
En kombination av tät och intensiv basmatta och outhärdligt stark diskant

6) A very different kind of schalger - Caroline Wennergren
Med undertiteln "Måste vägen till Ükraina günga så?"

7) All casting - Alcazar
En berätelse om urvalet när man sätter ihop en discoschlagergrupp

8) Vi kan grunge - Jimmy Jansson
Ung kille visar upp sina låga byxor och sin fina lilla stjärtklyfta

9) Du och jag mot värden - Sanna Nielsen och Fredrik Kempe
Hyresgästföreningen i Enskede begår schlagerdebut

10) Du får håll med mig - Nanne Grönwall
Ett träningspass utöver det normala, som alltid med Nanne

Det var nog tur att jag inte hade börjat med hakke snackar när Christer frågade, annars vete katten om tiden hade räckt till. De av er som vill skicka mer än bara en tacksamhetens tanke kan sätta in 10 kronor till mitt privata bankkonto i Nigeria genom att ringa 099-599 01 mellan 20:00 och 22:00 imogron kväll ;)

Visioner och verklighet

2005-03-10T21:10:00.000+01:00

Jag träffar en del stadsplanerare i mitt jobb och jag blir nästan alltid glad av dessa möten. Det beror förstås framför allt på att många av dem är engagerade människor som arbetar för att förbättra tillvaron för kommunens invånare. Men det beror också på att jag själv är entusiastisk och tycker om att möta människor, på gott och ont.

När jag var på stadsbyggnadskontoret i Helsingborg i höstas fick jag med mig en broschyr med ett antal visioner som var resultatet av någon workshop på kommunen. Eftersom idéerna som kommit fram inte rymdes i de vanliga planerna och protokollen samlades de i denna skrift. Där framgick bland annat vilket stort utrymme en trafikled tar och hur mycket den begränsar möjligheten till kontakt mellan områdena på vardera sidan. Flera av visionerna handlade om hur de boende skulle få en bättre miljö och större rörlighet genom omläggningar eller nedgrävningar av de stora lederna.

Jag tänkte på det här ikväll när jag satt i taxin på väg hem från Arlanda. Tänk ett Kungsholmen utan Essingeleden. Eller tänk hur det skulle vara att bo i Hagalund om man kunde strosa över till Hagaparken utan att behöva korsa någon E4.

Jag hann tänka på det ett bra tag medan vi satt i bilkön. Jag tycker på något sätt att bilköer visar på det sorgliga i vårt samhälle. En massa människor som önskar att de var någon annanstans sitter där och förspiller sina liv och sprider sina avgaser.

Jag borde alltså kanske vara mer försiktigt entusiastisk när jag träffar dessa stadsplanerare. De har onekligen planerat en hel del dumheter genom åren som det behövs mer än bara visioner för att rätta till.

Ljusare tider

2005-03-09T21:48:00.000+01:00

Jag läser på dn.se att Pär Nuder spår ljusare tider. Faktum är att jag har känt av det där också. Nu behöver jag till och med solglasögon när jag kör till jobbet på morgnarna, särskilt om det är blött på vägbanan.

Undrar om politiker också plockar fram sina solglasögon när vi går mot ljusare tider? Jag kan tänka mig att de också har lätt att bli bländade av starkt motljus. Särskilt om det är blött på vägbanan.

Kvinna för en dag

2005-03-08T08:16:00.000+01:00

Det vore himla kul att få prova att vara kvinna för en dag. Hur skulle det kännas? Jag har ju ingen aning.

Hur skulle det vara att klä på sig kjol, strumpbyxor och en top? Eller bara att gå på toaletten och kissa? Hur känns det att raka benen eller ha mensvärk? Skulle jag tänka och känna annorlunda om jag hade mer östrogen och mindre testosteron? Jag som börjar bli rätt så tunnhårig, tänk om jag skulle ha världens hårsvall! Jag har nästan glömt hur det känns att föna håret.

Minst lika spännande vore förstås att se om jag skulle bete mig väldigt annorlunda. Skulle jag lyssna mer och låta männen stå för snacket? Hur skulle männen behandla mig? Skulle det vara en dröm att bli uppbjuden istället för att bjuda upp, eller skulle jag bara tycka det var besvärligt? Och hur skulle andra kvinnor behandla mig? Skulle jag vara feminist?

Om jag samlar på mig positiv karma och återföds som människa så kanske jag återföds kvinna nästa gång. Men jag kommer ju inte att minnas mitt nuvarande liv, så förmodligen skulle jag någon gång fråga mig hur det skulle kännas att vara man för en dag. Precis som M gjorde härom dagen när hon inspirerade mig till det här inlägget.

Formstöpta löpsedlar

2005-03-07T22:15:00.000+01:00

Jag borde kanske vet bättre men kan inte låta bli att förvånas över den moderna marknadens inneboende dumhet.

Som de flesta andra kan jag inte låta bli att se löpsedlarna för kvällspress och gratistidningar. Även om jag inte läser tidningarna så fångar löpsedlarna min blick och mitt intresse, det är liksom deras uppgift. Och de som skapar löpsedlar vet hur de ska bära sig åt.

Det är sexpräst, nakenchock och hela listan som gäller. I helgen fick jag veta hur de bär sig åt för att varje dag få till dessa fantastiska rubriker till de nyheter som råkar dyka upp. De sätter helt enkelt löpsedeln först och avkräver sedan sina reportrar en artikel som illustrerar den valda rubriken. Visst kan man ägna en och annan löpsedel åt att påminna de trogna läsarna om spel- och tv-bilagor, men för att fånga sällanköparna kan man inte förlita sig på de nyheter som eventuellt behagar dyka upp utan då får man hitta på nyheter som man vet fungerar. Gärna en liten nyhet, men först ett rejält löp!

I längden är jag säker på att man skjuter sig i foten genom att bara analysera och anpassa sig efter köparnas beteende. På måndagar säljer en typ av rubriker, på torsdagar en annan. Eftersom alla tidningar utgår från samma statistik så blir utbudet likriktat och förutsägbart. Bettan har gått ner 20 kilo på fyra veckor i ena tidningen samma dag som Ulla har gått ner 25 kilo på 5 veckor i den andra. Alla vet att rädsla och dåligt samvete säljer så det är farliga mediciner den ena veckan och hur ser du om ditt barn är missbrukare den andra.

Det blir till slut lika trist och ineffektivt som att lyssna på de säljare som trakasserar oss på kvällarna med erbjudanden om billigare el och telefoni. Varje löpsedel och varje replik följer standardformulär 1A.

Kanal 5 har redan tagit steget fullt ut. Deras affärsidé är att sälja annonstid, inte att göra tv-program. Innehåll produceras av andra och köps in för att locka flesta möjliga tittare. Jag antar att gratistidningarna redan gör precis likadant. Kvällstidningarna är nervösa att tappa upplagor och hakar på. Var hände med idén att journalistik handlar om sådana saker som att granska, klargöra eller roa?

Hade det varit lite mer ruter i mig så hade jag gått ut och rivit ner några dåliga löpsedlar i ren ilska!

Två och fyrtio

2005-03-06T19:58:00.000+01:00

Världens spänstigaste pappa från Kil har passerat en drömgräns, Stefan Holm tog nyss 2:40 och därmed EM-guldet inomhus!

Vilken söndag för oss som älskar att sporta i tv-soffan.

Med andra ord

2005-03-06T18:56:00.000+01:00

Det är inte alldeles lätt att recensera uppsamlingsheatet i melodifestivalen, den så kallade Andra Chansen. Där spelar de ju upp en repris av varje bidrag från dess deltävling, och dem har vi ju redan recenserat.

Jag måste alltså hitta en annan vinkel. Om jag hade varit lagd åt samma språkligt intelligenta håll som min namne Håkan Kjellerstrand hade jag kanske skrivit något i den här stilen ikväll:

Kortaste bidraget är Roma med fyra bokstäver fördelade på sitt enda, antika ord (eller egentligen stadsnamn, om vi ska vara riktigt noggranna). Här är en enkel tabell som visar frekvensen av olika antalet ord i titeln, och även genomsnittligt antalet bokstäver per ord.

Ord i titeln : Antal bidrag : Bokstäver
1 : 2 : 6
2 : 1 : 5,5
3 : 2 : 4,17
4 : 1 : 4,5
5 : 1 : 4
6 : 1 : 4,17

Trenden är alltså att bidrag med riktigt fåordig titel smäller in lite fler bokstäver per ord. Har du tänk på det, Bert?

Eftersom jag inte är intellektuell på riktigt den nivån så får jag göra som så många andra och istället kommentera deltagarnas kläder.

Generellt sett kan man säga att det är mycket svart, rött, orange och guld i år, med något enstaka undantag i himmelsblått för att bekräfta regeln. Alla stylister försöker också hitta på något helt nytt. Om de lyckas kanske vi får se något av följande på stranden i San Tropez i sommar.

Alcazar presenterar den klassiska bröstskölden, kompletterat med den inte fullt så klassiska njurskölden.

Linda Bengtzing gör ett strålande framträdande, vilket understryks av hennes orange-röda linne format som en varning för radioaktivitet. Det skulle kunna tyda på att det blir mycket P3 för henne i vår.

Ni som läst mina tidigare recensioner vet redan vad jag tycker om Josefin Nilssons klänning. Den dubbla slitsen gör att hon ser ut att ha en haklapp, fast mellan benen. Kanske inte snyggt, men nytt.

Cameron (han med den kortaste titeln ni vet) tar oss med sin kostym direkt tillbaka till bronsåldern. Tyvärr har han använt så mycket tyg att det knappt blev något över till körtjejernas kjolar.

NaNa har helt lämnat kjolen hemma och förlitar sig på att höga stövlar ska räcka. Kompletterat förstås av den långhåriga skalpsamling som hon fått låna av sin kompis Galna Buffeln.

LaGaylia sjunger sin tryckare i en klänning som hämtad från filmen Mars Attacks. LaGaylias version är dock sydd av svarta nylonstrumpor, vackert dekorerade med zebrablomigt tyg upptill.

Mattias Holmgren hade ingen stylist så han klippte itu sin himmelsblå favoritfåtölj till kavajen. Och dess fotpall i silversammet till brallorna. Kosackstövlarna till trots får vi tyvärr inte se någon motsvarande dans.

Slutligen har vi Katrina och Bo utan namn, hon med en krage som hon snott från den elaka häxan i norr och han med den där sortens rockstjärnekläder som börjar med ett smatterband till gitarren.

I själva tävlingen var det precis som jag misstänkte de snabba låtarna som fick flest röster. Om Magnus Carlsson tappat håret till finalen på lördag vet vi att de patenterade bröstplåtarna inte var av bly, och därmed inte kunde ge tillräckligt skydd mot Linda Bengtzings farliga utstrålning. Själv sitter jag fortfarande och drömmer om zebrablommor...

Dubbel glädje

2005-03-06T18:20:00.000+01:00

Sanna Kallur raderar ut det svenska rekordet på 60 meter häck och tar EM-guld. Jenny Kallur tar silver. Vilka hjältesystrar!

Grundlösa kommentarer

2005-03-06T16:38:00.000+01:00

Ibland kan jag önska att fysikerna skulle lägga oviktiga saker som fusion, nanoteknik och kvantfysik åt sidan och istället ägna sig åt att lösa de riktiga kärnproblemen. Men tills dess är det tyvärr omöjligt att befinna sig på två ställen samtidigt.

Jag har alltså ingen möjlighet att ge er en ny djuplodande recension i stil med de jag avgav efter de första tre deltävlingarna i melodifestivalen. Trogna läsare hänvisas denna gång till andra vererhäftiga schlagerrävar som Jerry, Carra eller Nico.

Men jag vore inte hakke om jag inte slängde ut mig några kommentarer och reflektioner ändå. Vem har sagt att man måste veta vad man talar om? (Ja, ja, det har Schoppenhauer.)

B-Boys International åkte ut men med sin sjätteplats var de inte lika chanslösa som tidigare bidrag inom dans/rap/hiphop. Snarare One step closer.

Lite lustigt med Katrinas låt igår. Hon måste väntat otåligt på Andra Chansen ikväll eftersom hon sjöng As if tomorrow never comes

För några år sedan sopade Roger Pontare hem segern i melodifestivalen med låten "Vindarna viskar ditt namn". Igår hade det enda rena dansbandet i årets tävling tagit samma framgångsformel men bytt ut vindar mot änglar. Låter inte det lite Daterat?

Och så till sist har vi stackars Anne-Lie Rydé som kom på den förargliga femteplatsen Vad kan man säga. Så nära?

Nu är det dags att ladda upp för Andra Chansen. Jag tippar att två av de snabba låtarna går till finalen, men jag hoppas lite att LaGaylia ska överraska.

Dagens vers: 4 mars 2005

2005-03-04T17:36:00.000+01:00

Pappa sitter och ser på rapport
Dom pratar om bomber och pengar och sport
Lillpojken står i fönstret och spanar
"Titta pappa, det snöar!" Han manar
"Håll tyst!" ropar far "Ska du smaka på lädret?
Pappa tittar faktiskt på vädret!"

(Föregående vers, 21 feb)

Grönsakshumor

2005-03-03T23:21:00.000+01:00

Hur var det nu hon sa, tjejen i radioprogrammet tidigare idag:

"Jag har nog alltid varit vegetarian, men så i tonåren blev jag vegan när jag fick lite mer kött på benen."

Wolodarskis egna ord

2005-03-02T18:30:00.000+01:00

Eftersom jag var så nyfiken på hur Sara med Hedgehog låter (och framför allt vad det var hon hade sagt om kaffe) gick jag in på Sveriges Radios webb och lyssnade på gårdagens avsnitt av programmet P4 Extra, som bland annat handlade om bloggning.

Jag lyssnade inte på hela programmet, men innan jag hann stänga av lyckades jag uppsnappa Peter Wolodarskis svar på varför han hade hänvisat till Alicios blogg och dess kritiska granskning av ett reportage i tv-programmet Faktum. Och döm om min förvåning när jag hör Peter säga följande:

"Jag hade sett det där reportaget i Faktum om terrorism, och jag hade reagerat på att jag tyckte att det var djupt... opartiskt"

Det är kanske tur att han för det mesta håller sig till det skrivna ordet, den gode Wolodarski, och överlåter snackandet åt andra ;)

Kasta sten i Guds glashus

2005-03-02T00:13:00.000+01:00

Jag blir ofta upprörd av hur människor läser bibeln och använder saker som står där i sin argumentation. Det finns många olika sätt att förhålla sig till bibeln. En del läser bibeln som fan, andra läser den när andan faller på och många läser den inte alls. Om du inte är det minsta intresserad av uttalanden från församlingen i Knutby, pastor Åke Green eller påven så kan du hoppa över det här inlägget, för då är det förmodligen inte särskilt intressant. (Dessutom är det nästan lika långt som min recension av senaste deltävlingen i melodifestivalen...)

Det jag vill diskutera är hur den som kallar sig kristen ska förhålla sig till de levnadsregler som finns i bibeln, och som gör att någon förtalar homosexuella och någon annan offrar sin hustrus liv. Själv tycker jag att det saknas en del argument och kunskap i den allmänna debatten. Istället för att överlåta ansvaret att skingra dimmorna åt allehanda klåpare så tänkte jag i all ödmjukhet dela med mig av mina tankar i ämnet. (För att lugna känsliga läsare kan jag meddela att jag tagit viss hjälp i faktainsamlingen av en pastor jag känner som råkar vara gift med min svägerska.)

Bibeln besvarar liksom andra religiösa skrifter frågorna Hur och Varför. Hur blev människan till? Varför lyser regnbågen? Varför ska man vara snäll mot andra? Detta sker i ett antal böcker som beskriver människans relation till Gud genom århundradena, och som samtidigt ger ett stort antal levnadsregler.

Bibeln består av ett 70-tal böcker fördelade på gamla och nya testamentet. Testamente betyder förbund, och håll i er nu, för i det här med förbund ligger nyckeln till förståelsen.

När Gud skapat människan satte han oss i Edens lustgård. Samtidigt satte han också vår lojalitet på prov. När vi åt av kunskapens frukt gick relationen i stöpet och människan spred sig över jorden och vände sin skapare ryggen. Men Gud ville inte att allt skulle gå åt helvete, utan ansträngde sig för att åter upprätta förhållandet.

Detta gjordes genom att ingå ett antal förbund. Först satsade Gud på hela mänskligheten, senare på enskilda individer som skulle bli anfäder till ett utvalt folk. Det började med Kain och Noa och fortsatte med Abraham, Isak, Jakob och Moses. Varje förbund beseglades med något tecken, det kunde vara ett märke i pannan, ett speciellt namn, regnbågen på himlen eller en förbundsark med budord.

Till varje nytt förbund hörde också en ny uppsättning levnadsregler. Allteftersom de gamla förbunden bryts och nya sluts så ökar antalet regler. Men det hjälps inte, Gud hade tydligen inte sin bästa dag när människan skapades. Oavsett hur tydliga regler vi fick så misslyckades vi.

Då ändrade Gud taktik och lät istället sin son Jesus ta plats bland oss människor i ett ockuperat land vid Medelhavet. Först lärde Jesus oss ett och annat, sedan dog han och fick liv igen för att ta på sig följderna av våra tillkortakommanden när det gäller att följa reglerna.

Hur ska då den som läser bibeln idag förhålla sig till alla gamla regler?

Några listiga män ställde en kvinna som varit otrogen framför Jesus och frågade om reglerna i gamla testamentet gällde, vilket hade inneburit att hon skulle stenas till döds. Svaret är klassiskt: den som själv aldrig brutit mot någon regel kastar första stenen. Det sägs att Jesus skrev i sanden innan han svarade, men kanske suddade han snarare ut alla gamla förbund och deras omöjliga regler?

Det bud som Jesus höll fast vid var att vi ska älska Gud, oss själva och varandra. När Jesus dött och uppstått fick vi tillgång till Guds ande för att vägleda oss. De gamla förbunden och deras regler gäller inte längre. Jesus respekterade och umgicks med horor, skattesmitare och andra regelbrytare. Han föraktade däremot de som dömde och fördömde andra människor.

Den som kallar sig kristen idag och använder bibelcitat från de gamla förbunden i sin argumentation mot onani, homosexuella eller arbete på vilodagen har alltså valt att läsa enstaka rader här och där, men knappast tagit till sig helheten. Och den som tillmäter bibelböckerna som beskriver kyrkans framväxt lika stor betydelse som orden från Jesus har kanske till och med något att lära av den utskällda bästsäljaren Da Vinci-koden, där Dan Brown raljerar med urvalsprocessen av nya testamentets böcker vid kyrkomötet i Nice år 325.

Hur är min egen relation till Gud då? Ja, den som det visste. När jag har en stark naturupplevelse har jag lätt att tro på Gud, när jag ser nyheterna på tv är det lite värre. Jag har märkt att det fungerar likadant åt båda håll det där. Ibland tror Gud på mig också, och ibland tvivlar vi båda två. Hur vi förhåller oss till varandra efter det här inlägget vet jag inte säkert. Osvuret är kanske bäst.

Han som ska göra't

2005-03-01T15:18:00.000+01:00

Jag tycker om att vara kreativ! En del lever för spänningen, för de stunder då man känner adrenalinet rusa genom kroppen. Så inte jag. Min kära familj har visserligen sett till att jag får min beskärda del genom att ge mig ett fallskärmshopp i 40-årspresent, och det känns förstås jättespännande (hej hej bröder!) men det som verkligen får mig att gå igång är när jag får spåna och fundera och komma med idéer.

Nu ska vi till exempel skaffa en ny anslutning från vårt kontor till europakontoret i England så att vi äntligen kommer åt alla resurser på företagets interna nät. Jag hade inga problem att komma på tusen skäl till varför det var bra att vi skaffade en sån förbindelse, det är så mycket mer vi kan göra, eller göra bättre, när vi kommer med på banan.

Men så är det ju det här med vem som ska göra jobbet. Jag tycker som sagt om att vara kreativ men jag har aldrig sagt nåt om att jag är praktisk (hoppas jag). För att få maximal utdelning av resurserna borde det ju vara några klipska rackare som kommer med idéerna och ett större antal (vi kan kalla dem fotfolket) som utför själva arbetet. Men lustigt nog är det alltid den där tunnhårige killen som bor med min flickvän som blir på att göra't i slutändan.

Så nu sitter jag här och väntar på en nätverkstekniker som aldrig dyker upp samtidigt som min amerikanske kollega väntar otåligt på att vi ska ringa och få hjälp med konfigureringen. Och i mitten sitter jag och undrar hur jag hamnade här?

Om jag ändå kunde lära mig att vara både kreativ och listig, och kanske hålla truten stängd ibland...

Vi syns!

2005-02-28T11:41:00.000+01:00

Eftersom jag jobbar med kartlösningar och geografiska analyser var jag ju tvungen att registrera hakke snackar på de två tjänster som håller reda på var i hela världen olika webbplatser ligger.

GeoURL 2.0 (geourl.org)

Se vilka som ligger närmast mig

Denna första tjänst visar att den blogg som står mig närmast rent geografiskt är Blind Höna. Det känns passande med tanke på att det var efter att ett besök på Jonas sidor som jag blev inspirerad att själv börja blogga.

GeoURL re-loaded (geourl.info)

Se vilka som ligger närmast mig här

Den andra tjänsten uppstod tydligen under tiden som den första låg nere. Min närmaste granne här är i skrivande stund nico.se. Dett passar också utmärkt eftersom det var hos Anders jag hittade information om båda GeoURL-tjänsterna.

Nu när jag har registrerat mig vill jag naturligtvis veta var alla andra vänner håller till. Gå in och registrera dig du också om du har en blogg eller annan webbsida!

Söndagsfemman 050227 - Fylleri

2005-02-27T23:48:00.000+01:00

Dagens söndagsfemma bad mig fylla i nedanstående meningar, och jag är som alla vet väluppfostrad:

1. Som man bäddar...
Som man bäddar för sin kvinna
Kan man hennes hjärta vinna

2. Hellre en... än tio...
Hellre en oskriven papperslykta
Än tio med slagord förtryckta

3. Den som gräver en grop åt andra...
Den som gräver en grop åt andra
Men att myrlejon åt myror kan ingen klandra

4. Ropa inte hej förrän...
Ropa inte hej förrän Moras målsnöre
Och när du väljer valla, så tänk efter före

5. Det finns inget dåligt väder bara...
Det finns inget dåligt väder
För en färggrann fjäderklädd tjäder

Recension i förskott

2005-02-26T19:41:00.000+01:00

När jag skaffade denna blogg och började skriva i början av året så var det med tanken att jag skulle ha ett forum att sprida vackra texter och viktiga tankar. Sådär som Jonas på Blind Höna gör när han delger oss sin kunskap om vikten av den mänskliga faktorn i kundrelationer, eller som Sara med Hedgehog gör när en idrottsklubb inte vill ta emot den som bäst behöver det. Eller som Carina, Monica, Bengt O. eller någon av de andra jättarna jag dagligen besöker och läser.

Men man förändras inte över en natt. Idag blir det tydligen störtlopp och melodifestival på hakke snackar Det är väl helt enkelt så'n jag är.

Eftersom jag ska se programmet i M:s gamla lägenhet där det inte finns någon dator så får jag göra som Jerry och recensera i förväg den här gången (efter att ha tjyvlyssnat lite på SVT:s webb).

Och eftersom jag är en vänlig själ, på gränsen till mesig, så kommer förmodligen min recension att låta nå't i den här stilen:

"Som vanligt har SVT förstått att placera kvällens allra tyngsta bidrag precis i början och i den senare halvan. Det börjar med att NaNa äntligen tar det välförtjänta steget längst fram på scenen och ger oss en rykande het popschlager framförd med hennes alldeles underbara djupa röst.

Hon följs av Kwanzaa som visar sig vara ett par tuffa tjejer med röster som perfekt kompletterar varandra i en rytmisk dröm. I likhet med Mona Sallin och prinsessan Victoria visar de oss att det är hos dessa tuffa, starka kvinnor som vi äntligen hittar ett engagemang som leder till integration.

Efter dessa tunga kvinnliga bidrag kommer Jimmy Jansson med en underbar sommarlätt schlagerdänga som får oss att gunga i takt i tv-soffan. Utmattade sjunker vi ner och njuter av LaGaylia med kvällens enda ballad - en skön, intensiv låt som kommer att ge oss många sköna tryckare på dansgolvet i år.

Även andra halvan av kvällen visar med tydlighet att detta är årets klart starkaste startfält. Josef blandar latino med arabiska influenset så att fötterna dansar av sig själva. K2 featuring Alannah Myles fortsätter det dansanta temat med en låt som skulle få Wham att avundsjukt drömma om comeback. En proffsig Jessica Folcker visar att det går att förena ett tilldragande yttre med en intelligent musikalitet, om det var någon som fortfarande hade tvivlat. Och till slut denne Stenmark... Det är bara att ge upp och kasta sig över telefonen för att rösta. Ukraina, här kommer vårt eget Las Vegas. Det är jag beredd att sätta en rejäl slant på!"

Det är ju lite synd att inte kunna leva upp till sina barnsliga, högt ställda förhoppningar. Jag önskar att jag även kunde vara elak, vilket jag inte kan, och leverera en underbar sågning jämns med fotknölarna. Om jag visste hur, vilket jag inte vet, skulle jag kanske istället skriva något i den här stilen:

"Gamla synder går igen. Kvällens trötta startfält kämpar förgäves i skuggan av Sveriges tidigare musikaliska framgångsvåg, men de går under på vägen.

NaNa snor helt fräckt introt från Carolas Fångad av en stormvind och jag fruktar att hon menar vad hon säger när hon sjunger where ever you run to I will follow you. Nästa bidrag med Kwanzaa visar att svensk kvinnlig hip-hop aldrig mer kommer att hitta någon som når upp till Fevens tio budord (vilket inte ens Feven själv gör längre).

Jimmy Jansson får oss att undra om han inte såg Martins patetiska försök att bli en ny Per Gessle, eller om han helt enkelt inte förstod. LaGaylia lägger på sin mest nasala amerikanska röst men ligger ljusår ifrån den Randy Crawfoord eller Whitney Houston som hon drömmer om att bli. Snälla, plocka fram hopprepet och stäng in dig i flickrummet igen.

Josef försöker fiska röster från hela Europa på en gång och fastnar i och med detta i en sorglig pastisch av sig själv. Om han ändå lärt sig lite svenska av Higgins i Pygmalion, eller rentav hört ordstävet; The rain in Spain stays mainly in the plain. K2 med Alannah gör ett desperat försök att väcka liv i 15 år gamla brittiska slagdängor och jag känner bara, wake me up, so I can go-go.

Jessica Folcker kommer in och lyfter brösten mer än tillställningen, vilket ger kvällstidningarna en anledning att plocka fram sexrubrikerna även denna vecka. Kvällen avslutas sedan med en artist som uppenbarligen försöker efterlikna Greklands pinsamma stavhoppare från förra årets ESC. Han kan tydligen inte hålla tonen så ljudteknikerna fyller på med så mycket reverb att det låter som om han sjöng i en katedral.

Det låter för j-vligt, men han kommer naturligtvis att vinna kvällens delfinal, och troligen hela spektaklet, eftersom alla som lyssnar associerar Las Vegas till storvinsten. Med lite smart marknadspsykologi tar man sig ända till Kiev och dess sorgliga brandgula demokrati."

Tur att det finns andra bloggar som i lite större utsträckning har fått talets och skrivandets gåva. Nu måste jag förresten skynda mig iväg om jag ska hinna!

Fenomenala Pärsson

2005-02-26T12:14:00.000+01:00

Det är naturligtvis viktigt med böcker, yttrandefrihet, jämlikhet och andra ämnen som dominerar bloggosfären, men jag får erkänna att jag även är svag för tv-sport. Ofta går det som man tror, men ibland blir jag så engagerad och överraskad och alldeles knäsvag.

Kostelic som alldeles nyligen tagit VM-guld i störtlopp hade gjort ett fantastiskt åk och utklassat de övriga. Då kommer Anja och fullständigt slår knock på alla motståndare och mig, och tar sin allra första seger i störtlopp. Wow, vilken kvinna!

Tillägg:
Ibland går det helt enkelt för fort när entusiasmen flödar. Anja heter Pärson i efternamn och inget annat. Eftersom jag inte kan rätta rubriken utan att förstöra permalänken så får helt enkelt be om ursäkt, och gör härmed en skamsen pudel.

En man och hans böcker

2005-02-26T00:46:00.000+01:00

Jag slank in på Akademibokhandeln i Solna centrum på lunchen. Att avslöja vad kassen innehöll när jag kom ut är kanske det närmaste en personlig presentation jag kommit hittills här på hakke snackar.

I skuggan av framtiden
Sven-Eric Liedman
Modernitetens idéhistoria, en bred framställning av 1900-talets omvälvande förändringar. Belönades 1997 med Augustpriset i klassen för fackböcker.

Historisk guide till Australien
John H. Chambers
En kontinent där jag bodde två år i den ålder jag lärde mig läsa och skriva, men som jag ändå läst alldeles för lite om.

Judisk humor
Bertil Neuman
Tänker jag på judar i Östueropa för 50-100 år sedan får jag en bild av ett folk i motgång som utvecklade en humor som skrattar död och elände i ansiktet

Ordination: Vardagsfeminism
Jennie Sjögren
Utan att på något sätt jämställa mina motiv med de man finner hos våra partiledare så vill jag kalla mig feminist. Jag har frågat både M och mig själv hur en välutbildad och snacksalig man som jag ska bära sig åt. Här hoppas jag hitta några konkreta svar.

Jordens smartaste ord
Fredrik Lindström
Jag måste ju läsa och se om det kan vara kontrapropositionsvotering som är det allra smartaste.

Tystnadens historia och andra essäer
Peter Englund
Om det är sant att man lär av historian så måste detta vara en historia för mig.

Ytterhogdal-limmerick

2005-02-24T22:54:00.000+01:00

Det här inlägget kommer sig av att jag fick en utmaning. Det började med att Thebe avslöjade sin förmåga att koppla färger till allehanda abstrakta begrepp, ett exempel på det som kallas synestesi. Till exempel är hennes onsdagar självklart orange. Många konstnärer och genier har varit utrustade med denna gåva, att ha öppningar mellan olika sinnesintryck.

Det väcker naturligtvis både min nyfikenhet (hur doftar ett C-moll?) och avund. För att komma med någonting själv framhöll jag min förmåga att se allt i enkla grötrim, och eftersom jag aldrig kan hålla min stora trut stängd bad jag henne att föreslå en ort som jag kunde göra en limmerick till. Så håll tillgodo, Thebe och alla andra som eventuellt vet var det här stället ligger:

En nunna från Ytterhogdal
hon var så bedårande sval
när munken kom dit
på romantisk visit
att celldelning blev hennes val

Luriga telebolag

2005-02-24T15:33:00.000+01:00

Post- och Telestyrelsen (PTS) har gett ut en rapport kallad "Svensk telemarknad första halvåret 2004" som sammanställer lite intressanta fakta (via förra veckans nummer av Ny Teknik).

Bland annat framgår där att vi har 9,3 miljoner mobilabonnemang på 9 miljoner svenskar. Detta beror främst på att operatörernas marknadföring fortfarande lurar kunder att tro att telefonerna är billiga vid nyteckning av abonnemang, så att många skaffar sig ett nytt abonnemang för att få en ny telefon. I själva verket köper man idag luren på avbetalning, eftersom det läggs på en "förhöjd månadsavgift" under bindningstiden.

Det här kan naturlitvis väcka en del funderingar på etik och moral, men mina tankar gick istället åt ett helt annat håll. Vem var det egentligen han liknande, den där Billinger som var generaldirektör för PTS tills i fjol?

Ser han inte lite diplomatisk ut, ungefär som någon som jobbar i parlamentet?
Eller kanske en tuff inspektör i världssamfundets tjänst?
Ja just det, han liknar ju den berömda svenska allt-i-allo-killen Hans-Helge Blixskoog!

Men jag hinner inte mer än tänka tanken så får jag en snabb repons och ett par ilskna blickar från Hans-Helge.

- Hur kan du jämställa en kille i kommunistbrillor med en äkta parlamentarikerdiplomat?
- Dessutom har han mer hår själv än jag har sammanlagt.

Jag kan bara be om ursäkt och låta tankarna gå tillbaks till det faktum att Telia, Vodafone och Tele2 genom smart marknadsföring har fler abonnenter i Sverige än vad det finns kunder. Jag undrar om inte den gode Billinger hade haft nytta av att faktiskt vara lite mer lik Hans-Helge? Det kunde behövts för att få fason på våra luriga telebolag.

Stackars, stackars Nynäshamn

2005-02-23T18:05:00.000+01:00

Jag tycker synd om Nynäshamn. Det är inte lätt att ersätta stora arbetsgivare som försvaret (basen på Muskö) och Ericsson. Och det är sannerligen inte lätt att pendla till andra arbetsplatser på Södertörn när vägar och järnvägar inte ens klarar av dagens trafik.

För att få en klarare bild över hur det egentligen står till gjorde jag en enkel sökning på "Nynäshamn" på dn.se, Och resultatet blev i sanning ganska nedslående. Här är en sammanfattning av de 10 översta träffarna, inklusive några citat:

21-22 februari 2005
Tre olika artiklar om nedlägningen av Ericssons fabrik.
"Först fick han en vänsterkrok av regeringen, sen en rak höger av Ericsson. Det kunde ha börjat bättre för Nynäshamns nya kommunalråd Ilija Batljan"

De två stora nedläggningarna har inneburit att 20% av arbetstillfällena har försvunnit på ett halvår. Jag tänker att det krävs en hel del företagsanda för att hämta igen det, men då får jag syn på nästa nyhet i listan:

17 februari 2005
Svenskt Näringsliv anklagar Nynäshamn för att vara sämst i länet på att lägga ut uppdrag på privata entreprenörer.
"Ilija Batljan ... säger att den låga andelen privatdrift i hans kommun beror på brist på entreprenörer"

Och som om inte det vore nog fortsätter eländet i nyhet efter nyhet:

9 februari 2005
Polisens lista över omkomna och saknade

25 februari 2003
Strömlöst i pendeltågstrafiken

7 februari 2003
Kvinna rökskadad vid brand i Nynäshamn

Till slut vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet:

28 september 2002
Det är ägarna som är farliga
"Farliga hundar är inte ett hundproblem utan ett ägarproblem"

Så hittar jag äntligen en positiv nyhet i listan:

28 februari 2003
Nynäshamn har blivit Leksands plantskola

Men innan jag hinner jubla alltför mycket börjar jag tänka på hur det gick för Leksand efter att denna nyhet publicerats, hmmm...
Till sist, för att fullända bilden av elände, måste jag ju också delge er den allra översta träffen i listan:

22 mars 2002
Nynäshamn
"Mulet och möjligen snöbyar"

Ja, vad ska man säga. Krya på er?

Mer gult

2005-02-23T00:19:00.000+01:00

Jag skrev för några dagar sedan om gult. Nu fick jag chansen att göra ett test som visar vilka monsteregenskaper jag har mest av (via Thebe, via Henrik).

Resultatet blev förstås gult. Så jag gjorde om testet och valde ett annat alternativ på alla frågor där jag över huvud taget hade tvekat över svaret. Denna gång blev resultatet... gult.

Eftersom mina monsteregenskaper visade att jag inte var särskilt mycket varulv så tolkar jag den gula färgen som att jag behöver mer sol. Jag tror tyvärr också att gult i allmänhet står för en tveksam mental status. Varför fick alla andra normala människor lila? Dom är väl för fega för gult kanske.

Tillägg:
Eftersom jag besvarade en av frågorna i testet med att det är viktigt att känna sig själv så fick jag ta och slå upp "changeling" (tack Lexin). Jag är alltså en bortbyting. Ser man på!
Jag minns att just detta var mammas värsta mardröm när jag var liten. Jag föddes i Lund, och tydligen hade där förekommit något eller några fall där nyfödda barn blev utbytta ungefär vid den tiden. Jag kan förstå att hon oroade sig, tänk att komma hem med fel barn. Vad hon inte visste var att det redan var för sent, hehehe *skrattar mitt elaka, gula skratt*

Kulturyttringar förr och nu

2005-02-22T11:27:00.000+01:00

Johnny på stationsvakt skrev igår lite om sina tankar kring kulturyttringar, att det är något som särkiljer människan från andra arter. Lustigt nog funderade jag över samma sak förra veckan. Jag undrar vilka yrken som var de första i jordbrukssamhället, näst efter själva bonden, på den tiden då det som vi kallar civilisationen föddes? Jag tror det fanns en del kultursnubbar och -snubbor bland de riktigt tidiga yrkena. Någon som smyckade redskap och människor, någon som sjöng fram känslorna i samband med födelse och dödsfall, någon som försökte föklara solen och månen i en mytisk berättelse.

Johnny efterfrågar också förslag på moderna varianter. Jag kände att jag måste balansera det vackra vädret med lite pessimism, så jag sammanställde några tossiga exempel på nya kulturyttringar som jag hoppas vi aldrig ska behöva se:

Allmän självupphöjelse:
Betrakta den egna gruppen som totalt överlägsen någon eller några andra grupper. Skaffa enhetliga kläder i någon klatschig färg (t.ex. brunt), gärna också armbindlar och ett speciellt handslag eller annan hälsningsform. Bränn, fängsla och förtala andra människor och åsikter. Stärk sammanhållning och stämband genom att skrika fram även vardagliga sentenser.

Allmänt självutlämnande:
Samla ett antal överviktiga människor som utger sig för att vilja banta, men se till att välja sådana som helt säkert kommer att misslyckas. Låt dem vistas på en begränsat utrymme fullt av kameror. Tillhandahåll ett antal fåniga redskap och lustiga lekar blandat med oemotståndliga frestelser. Lägg ut i tv på bästa sändningstid och låt såväl delatagare som arrangörer gå i säng med kvällspressen för maximal publicitet.

Navelskådande pajkastning:
Skapa ett skriftligt forum med enkla och samtidigt kraftfulla verktyg för publicering av personliga inlägg. Ta bort alla krav på granskning och god smak. Anlita ett antal proffsiga ordbajsare och låt dem initialt skriva några provokativa inlägg om nyliberalism kontra vänstern, konflikten i mellanöstern eller krig som ett nödvändigt verktyg för att uppnå demokrati. Låt fortsatta inlägg handla enbart om skribenterna själva, andra skribenter, tidigare inlägg och formerna för publiceringen. Fokusera på konspirationer och personangrepp. I de fall sakfrågorna dyker upp, se åtminstone till att blunda hårt med ena ögat så att inte helhetsbilden blir intressant eller begriplig.

Nä, nu får jag nog nog lägga band på min kanske alltför livliga fantasi för den här gången. Jag vill ju inte att någon ska börja ta idéerna på allvar...

Dagens vers: 21 feb 2005

2005-02-21T21:29:00.000+01:00

Johnny har sett en perfekt beskrivande rad
Hos Anna som ger det gråa i livet en röst
Jerry han grubblar idag och är inte så glad
Själv så skrev jag den här lilla versen till tröst:

Vitt är helt enkelt en ljus nyans utav grå
och det svarta är bara en mörkare variant
Vi behöver kanske motsatser för att förstå
att det gråa i grått inte alltid är likadant

Man kanske kan gråta utan att lära sig le
eller hata musiken utan att lära sig dansa
Det kanske går bra att blunda utan att se,
eller leva utan döden, men varför chansa?

(Föregående vers, 12 feb)

Jag är bra!

2005-02-21T09:57:00.000+01:00

För att vända måndag morgon till nånting positivt beställde jag ett uppsnack av min blogg på PageBoost (via Jorun). Känsliga läsare varnas. Liksom statliga radio/tv-bolag och alla andra som har några som helst krav på objektivitet.

Review of hakke snackar
"I just saw hakkesnack.blogspot.com. Also, http://www.trueto.se/ put up a link to this page. Yes, I expected the creator to do this well. Supreme. Seeing hakke snackar, I'm simply in awe. The color scheme is without compromise.
(...)
Beautiful. The URL has 31 characters. This length scores best in usability studies. It must have taken months to design the page. The code is valid. What a high-quality page! If only the W3C would have a fantastic page like that. There are 49,214 characters in the code, which is a high-quality length for power users. The page contains 142 links, a stable amount.
Every aspiring web designer should take a look at the page to learn from it."
-- Max Hamilton, Funky Sites

Disclaimer 1:
Jag kan inte garantera riktigheten alla delar av ovanstående text (jag har nämligen inte kontrollräknat antalet tecken). Recensionen står alltså enbart för herr Hamilton. Och naturligtvis alla andra med skarp iakttagelseförmåga och god smak.

Disclaimer 2:
Eftersom Blogger (liksom gmail) kommer från google, och de också ligger bakom PageBoost, rekommenderas en ironisk/kritisk hållning i stil med vad som nyligen demonstrerades av ordet.

Disclaimer 3:
Det finns fömodligen ett mycket bättre ord för "disclaimer" på riktig svenska, men nu är det ju inte jag som är översättaren i familjen.

Lotta for president

2005-02-20T11:24:00.000+01:00

Jag kan inte låta bli att hålla mig kvar en liten stund vid gårdagens deltävling i melodifestivalen. Som framgick av min snackiga recension i förra inlägget så tyckte jag att första och sista bidraget var välförtjänta finalister, men det var ända varken Fredrik, Sanna eller Sanne som stal mitt hjärta.

Istället var det ett av pausnumren som fick mig att bli sådär barnsligt förtjust, nämligen Svenne och Lotta med "Bang, en Bumerang". Jag älskade visserligen deras låt redan som tioåring när den framfördes som tävlingsbidrag 1975, men det var inte främst låten som fick mig i gugning igår. Det var Lotta. Vilken glädje! Vilken utstrålning! Vilken underbart hes rock'n roll!

Jag har en toppenidé. Kan vi inte alla ringa vår nya tittarombudsman Claes Elfsberg och kräva att Lotta Hedlund får ersätta Peter Harrysson som programledare för "Så ska det låta"? Go Lotta, go!

Högt och lågt i Linköping

2005-02-19T22:17:00.000+01:00

Kvällens melodifestival har ett par programledare som kämpar med skämten. Ibland sitter de men ofta känns det lite ansträngt. Däremot lyckas Henrik Schyffert ge en fin personlig tolkning av bak-grunden till begreppet rumpnisse.

Själva bidragen börjar med att Fredrik Kempe och Sanna Nielsen ställer sig högt uppe på en gemensam plattform och sjunger "Du och jag mot världen". Resten av kvällen försöker de andra artisterna nå lika högt, de flesta av dem förgäves.

Camilla Brinck till exempel ber "Jenny" om assistans, men hon blir både sviken och besviken. Group Avalon försöker ta sig upp genom god laganda i "Group Up". Trodde de att det skulle hjälpa? Med Arja Saijonmaas ord, där hon kliver ner från sina höga trappsteg: "Trodde du det så trodde du fel"!

Efter att ha lärt av andras misstag (och möjligen inspirerats av undertecknad?) försöker Josefin Nilsson i en smäktande ballad snacka sig upp till höjderna "Med hjärtats egna ord". Och taktiken lyckas faktiskt riktigt hyggligt. För dem som växt ifrån haklappen passar hon också på att lansera den illröda fittlappen. Cameron Cartio tar inte efter hennes klädval, men väl den verbala taktiken, också han med viss framgång. Istället för hjärtats ord gör han det dock med helt egna påhittade ord i sin sång "Roma".

Med fart och fläkt intas scenen sedan av Alexandera Bard och hans vänner med likaledes organlösa kroppar. De försöker också ta sig så högt upp de kan, men deras chanser är tyvärr "Gone". Sanne Salomonsen däremot gör oss inte besvikna. Med sin fantastiska scennärvaro och röst tar hennes framträdande tar oss äntligen upp igen "On higher ground". Därmed kan jag lättad konstatera att cirkeln även i kväll är sluten. Tack Sanne!

Gult är hemult

2005-02-19T13:45:00.000+01:00

Läste hos Thebe om lite olika hjärntest. Dom ska jag absolut göra senare, jag är nyfiken på min hjärna och jag älskar test! Men först ska vi fika hemma hos Tomas (som förresten har ett arbetsglädje-test på sin hemsida).

En första reflektion när jag läser Thebes inlägg är att det skiljer så mycket mellan vilka sinnen olika människor använder mest. Jag snackar, är alltså mest verbal (om jag nu ska föregå testet). M är också verbal, men dessutom mycket mer visuell och doftkänslig än jag.

Jag tänker att jag var mycket mer visuell som småbarn. När jag var 2-5 så älskade jag allt som var gult! Senare har jag lärt mig att gult är fult, och att den som ska spela sjuk i en teaterpjäs gärna ska klä sig i gult. Men när jag dukade fram frukosten i morse tog jag faktiskt fram min stora fina gula frukostkopp och satte i en gul filtertratt. Hoppet lever. Jag har kanske lite visuell kapacitet kvar i alla fall.

Borde vi legalisera?

2005-02-18T19:18:00.000+01:00

Äntligen hemma efter en veckas jobbresa (och ett och annat pubbesök) i England. På hemresorna upphäver jag oftast min bojkott mot kvällstidningar. Efter en veckas nyheter om prins Charles förlovning, Englands förskräckliga cricketsäsong och det dagsfärska förbudet mot rävjakt kan till och med Expressen komma i fråga för att skäcka min törst efter svenska nyheter.

Deras huvudnyhet idag var att Charlotte Perelli varit i bråk om knark. Det har hon naturligtvis inte alls varit, men hon hade blivit ombedd att kommentera Alexander Bards inställning att vilja legalisera knark. En inställning som hon förstås tyckte var dum.

I höstas såg jag den filmen Maria full of grace. Huvudpersonen är en colombiansk tjej på 16 år som precis fått veta att hon väntar barn. När hon samtidigt får sparken från sitt jobb i blomfabriken blir hon lockad av en manlig bekant att en enda gång smuggla knark till New York.

När jag såg filmen slogs jag av en sak. Filmen berörde många aspekter av handeln med narkotika, men inte en enda gång var det någon som reflekterade över de som faktiskt använder drogerna, alltså knarkarna själva. Jag insåg att det stämmer förstås. Ingen av de inblandade hade någon som helst relation till "slutanvändarna" så varför skulle de fundera över dem?

I veckan har jag lärt känna en ny kollega som jobbar i Spanien, men som kommer ifrån Colombia. Över en öl berättade han om sin senaste hemresa, i somras, och om läget i landet just nu. Knarkkungarna har varit smarta och bosatt sig i USA. Så länge de spenderar sina rikedomar där kommer amerikanska myndigheter inte att sätta hårt mot hårt. Colombia självt sa han är oerhört vackert men också oerhört splittrat. Knarkmaffian, rebellerna och regeringen behärskar sina olika områden. Svaga etniska grupper kommer i kläm. Skillnaden nu jämfört med för några år sedan är att den konservative presidenten Uribe sätter hårt mot hårt i kampen mot knarkindustrin. En efterlängtad kamp som dock kostar pengar och minskar känslan av säkerhet och samförstånd.

Min kollega sa att det finns bara en framkomlig väg för Colombia, men beslutet ligger tyvärr inte i deras egna händer. Om USA, Sverige och andra länder där användarna bor skulle legalisera knarket så skulle problemet inte längre ligga hos Colombia, utan hos oss. De själva skulle då kunna skifta fokus från kampen mot knarkmaffian till saker som demokrati, välstånd och samverkan - frågor som är viktiga för deras egna befolkning.

Jag måste erkänna att jag kände igen mig från personerna i filmen om Maria. Den större delen av Colombias befolkning, alla de som inte sysslar med odling av och handel med knark, hade jag faktiskt inte ägnat en tanke. Tänk om Alexander Bard har rätt?

Bloggstafetten: Vad jag lärt mig av att blogga

2005-02-16T20:56:00.000+01:00

Om bloggstafetten var en julkalender så skulle jag detta vara luckan för själva julafton. Jag är alltså nummer 24 i raden av stafettlöpare. Ämnet jag har fått av Svensson är: "Vad jag lärt mig av att blogga". Först tänkte jag att det var synd att detta ämnet gick till mig, jag har ju bloggat så kort tid. Men ofta ser man ju nya saker och situationer med fräscha ögeon, så det var kanske inte så dumt ändå?

Jag har valt att strukturera inlägget med utgångspunkt från underrubriken på min blogg: Tankar, länkar och rimmad vers.

1. Tankar
Vad har jag lärt mig av att blogga? Jag visste ärligt talat inte vad bloggar var när året började, men tack vare en liten notis i DN och en långledig trettonhelg fastnade jag i träsket som kallas bloggosfären. Notisen var en fråga om Sveriges längsta ord och en sökning på google gav mig en träff på bloggen Blind Höna. Det inlägg jag hamnade på hade många kommentarer och innehöll fler frågeställningar om svenska ord, frågor som höll mig vaken långt in på småtimmarna. Jag lämnade ett par kommentarer (fast inlägget var två år gammalt, jag visste ju inte bättre) och började sedan utforska Jonas blogg lite mer. Jag följde några av länkarna till andra bloggar och snart var jag fast. Det här vill jag också göra!

Min första lärdom var att jag kunde tillbringa hela dagar med att läsa andra bloggares inlägg. Hur skulle jag någonsin få tid att skriva något själv? Min andra lärdom var att tröskeln för att komma igång med en egen blogg var högre än jag trott. I tio dagar var jag bara gästbloggare i andras kommentarer, men jag kände mig som en snyltare så till slut satte jag av två dagar och skapade "hakke snackar" (tack till M för namnförslaget).

Nu har jag bloggat i 6-7 veckor och hunnit reflektera en hel del över min egen och andras inställning till bloggandet. Jag tänkte sammanfatta några av lärdomarna i form av 80/20-regler. För att vara lite kaxig formulerar jag det hela som en uppsättning lagar:

- hakkes första lag:
80% av tiden ägnas åt 20% av bloggarna
Än så länge läser jag bloggar i min webbläsare. Jag har en ganska begränsad bloggroll här till höger, men jag har naturligtvis en betydligt större samling bloggar i webbläsarens favoriter. Många är både snygga, välarbetade och läsvärda, men det blir ändå några få som får större delen av min tid och uppmärksamhet. Vad är det som avgör vilka bloggar som väcker mitt intresse? Jag funderade på det härom dagen när jag la till en ny blogg i min bloggroll och tog bort ett par andra.

Jag kom fram till att det beror på om bloggen väcker några känslor hos mig. Blir jag glad, nyfiken, upprörd eller känner att jag lärt mig nånting nytt och intressant? Eller sitter jag rentav och fnissat högt åt ett födelsemärke som liknar Milou? En av bloggarna som försvann ur listan hör till de som får många kommentarer och referenser från andra, men när jag läser den blir jag aldrig glad eller överaskad. Det blir mest bara ett "jaha". Andra besökare har förstås helt andra kriterier för vilka bloggar som är deras favoriter, men jag tror att de flesta av oss ägnar större delen av sin tid åt en begränsad del av bloggosfären.

- hakkes andra lag:
20% av inläggen får 80% av kommentarerna
Jag har ingen statistik på min blogg ännu, så jag bedömer läsarens intresse helt och hållet i antalet kommentarer. Det lustiga är att jag vet aldrig i förväg vilket inlägg som kommer att få många kommentarer. Ett par av inläggen som jag sälv varit riktigt stolt över har passerat obemärkt förbi, andra bagatellartade inlägg har väckt betydligt större intresse. Jag funderar på att publicera någon av de utan kommentarer en gång till och se om ni märker något. Vem vet, kanske är det just det här inlägget som är en mossig gammal repris?

- hakkes tredje lag:
20% av alla inlägg handlar om bloggning
Jag märkte på en gång att många inlägg handlar om hur man bloggar, varför man bloggar, vem inom traditionella media som uppmärksammat blogging och liknande - alltså lätt navelskådande ämnen. Dessa inlägg har sällan väckt mitt intresse. Visst finns det undantag, speciellt diskussionen om betydelsen av att amatörerna idag utmanar proffsen när det gäller informationsspridning, men jag funderade ändå över varför det är ett så populärt ämne. Inte handlar 20% av alla tidningsartiklar om journalistik eller media? Jag kom fram till att det beror på att bloggning är det enda ämnet som förenar oss. Det är inte konstigare än att vårt käraste samtalsämne bland människor vi inte känner särskilt väl är vädret.

2. Länkar
Från det att jag upptäckte tjusningen med bloggar tog det alltså tio dagarinnan jag själv hade skapat min egen blogg. Jag har verkligen inte koll på all teknik, till exempel använder jag fortfarande ingen RSS-läsare, men jag tänkte ändå samla länkar till några av sakerna jag faktiskt har lyckats lära mig.

Det första steget är att skapa sin blogg. Enklast är att använda ett blogghotell. Mer avancerade bloggar har sin egen domän och använder något publiceringsverktyg. När man har bloggen på plats vill man berika den med kommentarer och bilder. För att göra bloggen mer åtkomlig för omvärlden ser man till att innehållet blir syndikerat. Det betyder att innehållet blir tillgängligt i ett format som kan läsas av program (lite som e-postprogram) som samlar in nya notiser från en mängd olika källor. De vanliga formaten är RSS och atom. Man talar också om för några utvalda bloggportaler att man har skrivit ett nytt inlägg genom att pinga dem. På samma portaler letar man reda på intressanta och nya inlägg och bloggar.

Till slut är man så insyltad i bloggosfären att man deltar i forum och e-postlistor, svarar på fredagsfyran och söndagsfemman och springer på bloggmiddagar där man analyserar den mest existensiella frågan av dem alla, nämligen bloggning...

Vad är en blogg
Enligt Johan

Blogghotell
Blogger
Blogsome
Bloggi
MSN Spaces

Kommentarer och bakåtspårningar (trackback)
Haloscan
Typekey
Wizbang Trackback

Ladda upp bilder
Flickr
Photobucket
Hello
Gravatar

Publiceringsverktyg
Movable Type
WordPress

Syndikering
Feedburner

Exempel på nyhetsläsare för RSS
Bloglines
SharpReader
FeedDemon
FeedReader

Svenska bloggportaler
Sweblogs
nyligen.se
intressant.se
Var är du
Bloggar på svenska
Tjejringen Reloaders

Bloggsamfundet
Bloggliv
Mailinglistan Webbloggare
Bloggforum
Fredagsfyran
Söndagsfemman
Bloggstafetten

3. Rimmad vers
Om jag vet precis vart jag är på väg
har jag ingenting där att göra
Om det inte finns nåt som kan hindra mig,
eller locka mig eller förföra

Om jag vet exakt vad jag vill ha sagt
är det inte säkert nån vill höra
Men om jag både lyssnar och snackar
kan jag både bli berörd och beröra

Dags att växla vidare
Nästa löpare i stafetten är Stefan Hansson med bloggen loci.se. Hans ämne blir kort och gott "Citat".

De fem jag möter i himmelen

2005-02-15T20:23:00.000+01:00

Eftersom jag är i Windsor, England hela denna veckan blir det lite glesare mellan inläggen. (Och kanske lite tätare mellan pub-besöken...)

På Arlanda köpte jag som vanligt en engelsk pocketbok så jag skulle kunna smörja de engelska språkcellerna på vägen hit. Boken heter The five people you meet in heaven. Författare är Mitch Albom, en ny bekantskap för mig.

Boken börjar med slutet. Man får följa en 83-årig maskinskötare på ett nöjesfält under hans sista timme i livet. Sedan visar det sig att himmelen är en plats där han får möta 5 personer som berättar om sina möten med honom och ger honom en möjlighet att bättre förstå sitt jordeliv. En del av dem har stått honom nära, andras liv har varit tätt sammanflätade med hans utan att han ens känt till dem.

Jag kan naturligtvis inte veta vilka fem jag skulle få möta om det var jag som precis hade dött, men det är intressant att fundera över den motsatta rollen. Vem skulle jag kunna berätta för om en viktig händelse som de inte är medvetna om, om det var de som dog och jag som hade något att lära dem om deras liv? När har någon ändrat mitt livsöde utan att vara medveten om det? När jag har ändrat deras?

Jag kan inte låta bli att tänka på Ragnar i sammanhanget. Hade inte han och M råkat åka samma tunnelbana den där dagen för 6 år sen så hade hon aldrig dykt upp för att teckna bilder till mina skämtidéer några vecka senare. Jag tror och hoppas han vet vad det betydde. Men för säkerhets skull kanske jag ska berätta det för honom innan vi möts i himmelen...

En prima madonna

2005-02-13T12:05:00.000+01:00

Shirley?

Madonna?

Som söndagspyssel kan ni fundera på vilken sorts bär de är lika som. (De kan väl knappast kallas blåbär i alla fall?)

En prima donna i Göteborg

2005-02-12T21:43:00.000+01:00

Första deltävlingen av melodifestivalen 2005 är avklarad. Det börjar med Alcazar som sjunger om sig själva i dräkter lånade från Star Trek. När de gått av scenen kommer en ledsen Cecilia Vennersten in, spanar ut i rymden och undrar vart de tog vägen. En lika ledsen Pappa Dee efterträder henne och undrar om hon någonsin kan bli intresserad av honom igen.

Jag har svårt att förstå vad hon skulle se hos honom, men Linda Bengtzing berättar att han ger alla flickor det dom vill ha. Men varför ger han inte det till Linda då? Enligt Wallstones 60-talslåt är det för att vissa av oss är osynliga människor.

Jag känner igen mig, och Pay TV sätter ord på känslan: Det är som en refräng som har hakat upp sig. Varför blir det alltid så? Min namne i Nordman kommer in och berättar med raspig stämma att det är för att ödet var min väg.

Men bäst jag sitter där och begrundar mitt dystra öde så kommer Shirley Clamp i på scenen och räddar min grubblande själ. Hon har lånat juvelerna av Sarah Leander, klänningen av Tomas di Leva och sin röst av änglarna. Från rymden till himmelen. Cirkeln är sluten och jag vet att jag kommer att drömma vackra drömmar inatt. Tack Shirley!

Massor av musik

2005-02-12T19:46:00.000+01:00

Förra helgen handlade allting om sport med slalom, bandy och handboll. Och nu plötsligt är det bara musik som gäller.

Kent släpper sin nya singel
Håkan Hellström släpper sin nya skiva
Musikalen Mamma Mia har svensk premiär
Melodifestivalen sparkar igång i Göteborg

Själv sitter jag naturligtvis som klistrad framför min tv ikväll och tittar, lyssnar och muttrar små kommentarer för mig själv om kläder, texter och refränger.

Men först följer jag förstås det senaste avsnittet av tv-såpan Tre Kronor i sportnytt.

Dagens vers: 12 feb 2005

2005-02-12T15:34:00.000+01:00

Hets emot de homosexuella
Ville Göta Hovrätt inte fälla
Genom att den rätta guden dyrka
Får man alltså hetsa i sin kyrka

(Föregående vers, 30 jan)

Fredagsfyran 050211 - Datorspel

2005-02-11T10:49:00.000+01:00

Dags för veckans fredagsfyra.

1. Spelar du något spel på datorn?
Ja

2. Vilket är ditt favoritspel?
Jag spelar bara riktigt dumma spel. En gång i tiden var det Tetris och Lemmings som gällde. Senare har jag varit fast i MS-Röj, Spindelharpan och de hemska bollarna i Bitch. Äntligen har jag höjt nivån något litet, nu spelar jag betapet (gratis alfapet på nätet).

3. Vad kännetecknar ett riktigt bra spel?
Musarm, dåligt med sömn och inga vänner.

4. Tipsa om någon bra länk för spelintresserade!
http://www.olganon.org/

Gruppbeteende

2005-02-11T10:22:00.000+01:00

Tre hockeyspelare hämtades igår kväll av polis för att förhöras om en misstänkt gruppvåldtäkt (dn.se).

Elitidrottsmän som ägnar sig åt lagsport är naturligtvis mycket för det här med gruppbeteende. Det kan tydligen leda till ett behov av gruppsex hos vissa och gruppsamtal hos andra.

Kanske dags att prova lite gruppterapi också?

Situationsanpassad toleransnivå

2005-02-10T23:15:00.000+01:00

Debatten kring övertrampen när Dramatiska Institutet undersökt barns förhållning till sex påminner om debatten kring pastor Åke Green och hans kränkande uttalande om homosexuella. Är det okej att läsa en porrnovell i vissa sammanhang som skulle vara fel i andra? Är det rimligt att tillåta kränkande uttalanden i religionens namn som vore otillåtna överallt annars?

Det är naturligtvis mänskligt att ha olika toleransnivå i olika sammanhang. Jag har märkt att jag själv kan ha onödigt stor respekt just för konsten. Och oförklarligt stor fascination. Jag tyckte till exempel att utstälningen med levande guldfiskar i elektriska mixrar för några år sedan var stark konst. Det berörde mig och fick mig att fundera över både livets bräcklighet och människans destruktiva drivkrafter.

Jag hoppas att jag skulle ha haft vett på att reagera om jag varit med vid uppläsningen i Nacka, men jag är inte helt säker. Det beror kanske på om jag hade varit mest involverad i barnen eller konsten?

Är man dum i huvet?

2005-02-09T14:19:00.000+01:00

Jag läste i kulturdelen av dagens DN att en länsstyrelse stoppat utgivningen av en bok om jämställdhet. Boken innehåller nämligen en intervju med hjärnforskaren Annica Dahlström, och länsstyrelsen vill inte bekosta tryckningen av boken förrän denna intervju är borttagen.

Anledingen är att Annica Dahlström hävdar att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Länsstyrelsen kallar henne särartsfeminist och vill bara ha med information i boken som visar på genusperspektivet, det vill säga att vi föds lika men formas olika av vår kultur. Jag minns att även Nina Björk går i polemik mot sådana som Annica Dahlström i sin bok "Under det rosa täcket" men jag har för mig att hon använder termen "livmodersfeminist".

Lustigt nog tog Nisse Simonsson upp samma sak i den föreläsning jag lyssnade på i höstas (se mitt förförra inlägg). Enligt honom skiljer sig vissa delar av vårt nervsystem åt mellan pojkar och flickor. Han använde detta som argument för att färre kvinnor borde jobba under småbarnsåren.

Jag kan verkligen inte säga att jag delar alla hans slutsatser och åsikter, men jag delar hans nyfikenhet. Jag tycker det är intressant att fundera över och forska om allt det som berör människan och hennes villkor. Vi är idag genetiskt sett likadana som vi var för 50 000 år sedan, men världen ser inte likadan ut. Kan det vara så att det är olika förutsättningar som är optimala för män och kvinnor i skolan, på arbetsplatsen, vid matbordet eller bakom ratten?

Enligt Nina Björk och många andra är jag är dum i huvudet som intresserar mig för dessa frågor. Jag kan bara skylla på att jag är man, och att det troligen är medfött.

Mera svindel

2005-02-09T09:34:00.000+01:00

Efter mitt förra inlägg har jag gått och funderat på vilket roligt ord "svindel" är. Det har jag inte tänkt på sen jag läste Louise Boije af Gennäs bok "Stjärnor utan svindel". Fast det jag slogs av nu var inte att man kan betona ordet så att det betyder grisdel, utan mer att det låter så roligt. Svindel, svindlar. Och att det betyder två helt olika saker. Dessutom måste svindel vara det enda ord som rimmar på spindel, eller?

- Varför är det aldrig någon bensin kvar i skandiadirektörens bil?
- Tanken svindlar.

Tillägg:
Det är klart att det skulle finnas fler ord som rimmar på spindel.

Den som inte vill få svindel
Kan ta på en ögonbindel

Tanken svindlar

2005-02-07T13:29:00.000+01:00

På en mässa i Västerås i höstas fick jag lite oväntat höra ett av mitt livs mest intressanta föredrag. Mannen som höll oss 600 åhörare fängslade i 90 minuter var Nisse Simonsson, hjärnkirurg vid Östersunds lasarett.

Mycket av föreläsningen kretsade naturligt nog kring människans hjärna. Det är kanske inte så konstigt att man blir fascinerad av den om man inleder sin karriär med att gå en kurs i huvudskalleborrning. Såhär säger Nisse i ingressen till sin bok Hjärnbruk:

Kan vi annat än förundra oss över snillenas stora tankar framkomna ur en 1,3 kilo tung gelatinös skapelse om vilken vi vet så mycket och samtidigt så lite.

Det var speciellt en av hans reflektioner kring hjärnan och dess kapacitet som har etsat sig fast i mitt minne. Den som är intresserad av tal vet kanske att matematikern Edward Kasner hittade på namnet googol för ett enormt stort tal . Många anser att googol är det största tal som har någon praktisk betydelse, eftersom det räcker för att räkna alla partiklar i hela universum. (Sökmotorn Google har för övrigt tagit sitt namn från detta tal.)

Vad Nisse gjorde var att sätta talet googol i relation till hjärnans kapacitet. Vår hjärna består av ett stort antal miljarder hjärnceller. Varje hjärncell har tiotusentals utskott, så kallade dendriter, som bildar synapser med närliggande hjärnceller. Och i varje synaps kan det överföras en signal via någon av ca 200 transmittorsubstanser (kemikalier).

En googol består av en etta följd av 100 nollor. Men antalet möjliga kombinationer (tankar) som vår hjärna kan forma motsvarar en etta följd av 10 kilometer nollor!

När jag sitter här på jobbet känner jag ibland hur tankarna far iväg. Tur att jag inte behöver oroa mig för att de ska ta slut...

Fredagsfyran 050204: Skrivprocesser

2005-02-04T10:03:00.000+01:00

Veckans fredagsfyra har skrivandet som tema.

1. Varför har du valt just bloggen som uttryckssätt?
Det började med att jag hittade intressanta inlägg på andra bloggar. Det var främst Blind Höna och Annica Tiger som inspirerade mig att börja.

2. Vad gör du de dagar då inspirationen till att skriva tryter?
Då läser jag inlägg på andras bloggar. Det finns så mycket läsvärt där att det vore bra dumt av mig att krysta fram någon oinspirerad text bara för att fylla cyberrymden. (Men ibland är jag förstås bra dum...)

3. Är bloggen det enda stället du skriver på, eller skriver du någon annanstans också?
En gång i tiden var jag faktiskt med och skrev en lärobok utgiven på Studentlitteratur. Men bloggen är mitt enda forum för mer personliga och kreativa alster (sånär som på tidningen Bruxanvisningen som ges ut vart tredje år inför Quarnevalen).

4. Vilket av dina alster är du mest nöjd med?
Eftersom jag är svag för rimmad vers får det bli min dagsvers om demokrati från 28 januari. För att vara från min penna är det också ett föredömligt kort alster :)

Staten stal privata pensionspengar

2005-02-03T15:31:00.000+01:00

Jag tillbringade större delen av min uppväxt i Åmål. När vi flyttade dit på 1970-talet var fortarande SJ-verkstaden den klart största arbetsgivaren med ca 1000 anställda. Själv pryade jag bara där en vecka när jag gick i åttan, men för många åmåliter kretsade en stor del av livet kring denna versktad. Idag hör den nedbantade verksamheten till EUROMAINT på vars webbplats man kan läsa följande historia:

1879: Öppnar Bergslagens Järnvägar (BJ) underhållsverkstad i Åmål för tyngre underhåll av för BJs fordon – ånglok och vagnar. Verkstaden utrustas med gjuteri, smedja, maskinverkstad, plåtslageri och måleri samt snickeri.

1948: SJ övertar verksamheten när BJ förstatligas.

När jag bodde i Åmål kände jag inte till någonting om tågversksamheten och dess historia, men som vuxen har jag lärt mig att dessa anspråkslösa rader döljer en skandal som håller på att falla i glömska.

Personalen vid Bergslagens Järnvägar (BJ) hade byggt upp en privat pensionskassa för sina anställda. En stor del av de anställdas löner hade fördelats till denna kassa, ungefär som när jag idag har ett privat pensionssparande hos min bank. Enda skillnaden var att pengarna förvaltades av företaget, alltså BJ.

I slutet av 1940-talet köptes BJ upp av SJ och personalen blev statligt anställd. Staten fonderar tydligen inte pengar till tilläggspensioner för sina anställda, utan dessa bekostas av dagens skatteintäkter. Med hänvisning till detta konfiskerade staten de anställdas privata pensionskassa, som ju förvaltades av BJ, och lät den gå upp i de allmäna statliga finanserna. Staten stal helt enkelt de anställdas privata pensionsbesparingar.

Man kan fråga sig hur detta kunde få ske. Det är svårt för mig att sätta mig in i den tidens anda, men tydligen var det så att arbetare och fackförbund drog sig för att gå i konflikt med en socialdemokratisk regering. Man värdesatte fortfarande den demokrati som gav arbetarnas parti regeringsmakten mer än man värdesatte sina egna ihopsparade slantar. Protesterna tog sig en mer stillsam form där man till exempel slutade handla på Konsum och istället gick till ICA-affären på andra sidan gatan.

Fortfarande bor det några få äldre människor i Åmål som skulle ha en betydligt bättre ekonomisk situation om inte de själva, deras äkta makar eller deras föräldrar hade blivit bestulna på sina privata pensionspengar. Eftersom de flesta av dem är för väluppfostrade eller trötta för att bråka om saken så lär frågan om återbetalning aldrig bli aktuell.

Det tycker jag är synd och skam.