Amatörmässigt

Mitt sportintresse väcktes i tioårsåldern. Några av de tidiga minnena är från OS i Innsbruck och Montreal 1976, då jag också lärde mig att det finns olympiska ideal. I samband med invigningen svor en av idrottarna på att alla deltagare var amatörer. Jag förstod då att det var suspekt att vara proffs, medan amatören hade ett högre moraliskt värde och stod för ett vackrare ideal.

En av diskussionerna jag följer med intresse just nu är den om proffs och amatörer, se till exempel Blind Höna och Spanarna (via Linda). Alla är överens om att amatörer tar sig ett allt större utrymme och har tillgång till allt fler kanaler. Leder detta till ökad demokrati och mångfald eller till sämre kvalitet?

Min känsla är att skiljelinjen inte går mellan proffs och amatörer utan att det handlar om vem som har ett engagemang. Om proffsen saknar passion, inte brinner för sin sak, så lämnar de fältet öppet för andra - det må vara amatörer eller andra proffs. Sedan är det upp till mig vem jag vill ge mitt utrymme och mitt förtroende. Och naturligtvis vem som väcker mitt intresse (några av dem finner du i länklistan till höger).

En ökad spridning av fotbollar gjorde att allt fler kunde spela. Detta ledde till att vi idag har betydligt fler amatörmässiga, pinsamt dåliga fotbollsspelare (varav jag är en). Men det ledde också till att vi har betydligt fler proffs som kan fascinera sig med sin fantastiska bolltrollning.
En ökad spridning av digitalkameror, vinprovningskurser och publiceringsverktyg för webben leder till fler amatörer och fler dåliga bilder, vinförslag och bloggartiklar. Men det leder säkert också till fler magiska möten och fler fantastiska konstverk.