En gammal man är död

Så är han alltså död, påven. Eller som DN skriver:

"Den helige fadern dog denna kväll klockan 21.37 i sitt hem", hette det i ett uttalande från Vatikanen.

När han var ny som påve och jag var i yngre tonåren tyckte jag att han var cool. Dels för att han gillade att se när Stenmark åkte slalom, dels för den där väkända bilden när han formar tummar och pekfingrar till glasögon i en skämtsam grimasch.

Senare har jag tyckt mer illa om honom för hans uttalanden, som för mig har signalerat respekt för traditioner men inte för människor. Men jag har i ärlighetens namn inte vetat särskilt mycket om eller lagt någon större vikt vid hans liv och gärning.

På slutet har det förekommit en hel del artiklar som påmint om hans roll i närmandet mellan östra och västra Europa, eller nyttigheten i att ha en bärare av traditioner som motvikt i en värld där det mesta handlar om individuell frihet och pengar. Men det som fick mig att återigen se honom med något blidare ögon var ett kort reportage från Polen härom dagen.

Den värme och respekt som skymtade fram där flyttade tillbaks fokus till människan bakom påven. En man som gjort både bra och dåliga saker, precis som du och jag, och som företagit resor på många plan under sitt 84-åriga liv.

Han hette Karol Wojtyla och ikväll tog han sitt sista andetag.