Borde vi legalisera?

Äntligen hemma efter en veckas jobbresa (och ett och annat pubbesök) i England. På hemresorna upphäver jag oftast min bojkott mot kvällstidningar. Efter en veckas nyheter om prins Charles förlovning, Englands förskräckliga cricketsäsong och det dagsfärska förbudet mot rävjakt kan till och med Expressen komma i fråga för att skäcka min törst efter svenska nyheter.

Deras huvudnyhet idag var att Charlotte Perelli varit i bråk om knark. Det har hon naturligtvis inte alls varit, men hon hade blivit ombedd att kommentera Alexander Bards inställning att vilja legalisera knark. En inställning som hon förstås tyckte var dum.

  

I höstas såg jag den filmen Maria full of grace. Huvudpersonen är en colombiansk tjej på 16 år som precis fått veta att hon väntar barn. När hon samtidigt får sparken från sitt jobb i blomfabriken blir hon lockad av en manlig bekant att en enda gång smuggla knark till New York.


När jag såg filmen slogs jag av en sak. Filmen berörde många aspekter av handeln med narkotika, men inte en enda gång var det någon som reflekterade över de som faktiskt använder drogerna, alltså knarkarna själva. Jag insåg att det stämmer förstås. Ingen av de inblandade hade någon som helst relation till "slutanvändarna" så varför skulle de fundera över dem?

I veckan har jag lärt känna en ny kollega som jobbar i Spanien, men som kommer ifrån Colombia. Över en öl berättade han om sin senaste hemresa, i somras, och om läget i landet just nu. Knarkkungarna har varit smarta och bosatt sig i USA. Så länge de spenderar sina rikedomar där kommer amerikanska myndigheter inte att sätta hårt mot hårt. Colombia självt sa han är oerhört vackert men också oerhört splittrat. Knarkmaffian, rebellerna och regeringen behärskar sina olika områden. Svaga etniska grupper kommer i kläm. Skillnaden nu jämfört med för några år sedan är att den konservative presidenten Uribe sätter hårt mot hårt i kampen mot knarkindustrin. En efterlängtad kamp som dock kostar pengar och minskar känslan av säkerhet och samförstånd.


Min kollega sa att det finns bara en framkomlig väg för Colombia, men beslutet ligger tyvärr inte i deras egna händer. Om USA, Sverige och andra länder där användarna bor skulle legalisera knarket så skulle problemet inte längre ligga hos Colombia, utan hos oss. De själva skulle då kunna skifta fokus från kampen mot knarkmaffian till saker som demokrati, välstånd och samverkan - frågor som är viktiga för deras egna befolkning.

Jag måste erkänna att jag kände igen mig från personerna i filmen om Maria. Den större delen av Colombias befolkning, alla de som inte sysslar med odling av och handel med knark, hade jag faktiskt inte ägnat en tanke. Tänk om Alexander Bard har rätt?