Situationsanpassad toleransnivå

Debatten kring övertrampen när Dramatiska Institutet undersökt barns förhållning till sex påminner om debatten kring pastor Åke Green och hans kränkande uttalande om homosexuella. Är det okej att läsa en porrnovell i vissa sammanhang som skulle vara fel i andra? Är det rimligt att tillåta kränkande uttalanden i religionens namn som vore otillåtna överallt annars?

Det är naturligtvis mänskligt att ha olika toleransnivå i olika sammanhang. Jag har märkt att jag själv kan ha onödigt stor respekt just för konsten. Och oförklarligt stor fascination. Jag tyckte till exempel att utstälningen med levande guldfiskar i elektriska mixrar för några år sedan var stark konst. Det berörde mig och fick mig att fundera över både livets bräcklighet och människans destruktiva drivkrafter.

Jag hoppas att jag skulle ha haft vett på att reagera om jag varit med vid uppläsningen i Nacka, men jag är inte helt säker. Det beror kanske på om jag hade varit mest involverad i barnen eller konsten?