Är man dum i huvet?

Jag läste i kulturdelen av dagens DN att en länsstyrelse stoppat utgivningen av en bok om jämställdhet. Boken innehåller nämligen en intervju med hjärnforskaren Annica Dahlström, och länsstyrelsen vill inte bekosta tryckningen av boken förrän denna intervju är borttagen.

Anledingen är att Annica Dahlström hävdar att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Länsstyrelsen kallar henne särartsfeminist och vill bara ha med information i boken som visar på genusperspektivet, det vill säga att vi föds lika men formas olika av vår kultur. Jag minns att även Nina Björk går i polemik mot sådana som Annica Dahlström i sin bok "Under det rosa täcket" men jag har för mig att hon använder termen "livmodersfeminist".

Lustigt nog tog Nisse Simonsson upp samma sak i den föreläsning jag lyssnade på i höstas (se mitt förförra inlägg). Enligt honom skiljer sig vissa delar av vårt nervsystem åt mellan pojkar och flickor. Han använde detta som argument för att färre kvinnor borde jobba under småbarnsåren.

Jag kan verkligen inte säga att jag delar alla hans slutsatser och åsikter, men jag delar hans nyfikenhet. Jag tycker det är intressant att fundera över och forska om allt det som berör människan och hennes villkor. Vi är idag genetiskt sett likadana som vi var för 50 000 år sedan, men världen ser inte likadan ut. Kan det vara så att det är olika förutsättningar som är optimala för män och kvinnor i skolan, på arbetsplatsen, vid matbordet eller bakom ratten?

Enligt Nina Björk och många andra är jag är dum i huvudet som intresserar mig för dessa frågor. Jag kan bara skylla på att jag är man, och att det troligen är medfött.