Högt och lågt i Linköping

Kvällens melodifestival har ett par programledare som kämpar med skämten. Ibland sitter de men ofta känns det lite ansträngt. Däremot lyckas Henrik Schyffert ge en fin personlig tolkning av bak-grunden till begreppet rumpnisse.

Själva bidragen börjar med att Fredrik Kempe och Sanna Nielsen ställer sig högt uppe på en gemensam plattform och sjunger "Du och jag mot världen". Resten av kvällen försöker de andra artisterna nå lika högt, de flesta av dem förgäves.

Camilla Brinck till exempel ber "Jenny" om assistans, men hon blir både sviken och besviken. Group Avalon försöker ta sig upp genom god laganda i "Group Up". Trodde de att det skulle hjälpa? Med Arja Saijonmaas ord, där hon kliver ner från sina höga trappsteg: "Trodde du det så trodde du fel"!

Efter att ha lärt av andras misstag (och möjligen inspirerats av undertecknad?) försöker Josefin Nilsson i en smäktande ballad snacka sig upp till höjderna "Med hjärtats egna ord". Och taktiken lyckas faktiskt riktigt hyggligt. För dem som växt ifrån haklappen passar hon också på att lansera den illröda fittlappen. Cameron Cartio tar inte efter hennes klädval, men väl den verbala taktiken, också han med viss framgång. Istället för hjärtats ord gör han det dock med helt egna påhittade ord i sin sång "Roma".

Med fart och fläkt intas scenen sedan av Alexandera Bard och hans vänner med likaledes organlösa kroppar. De försöker också ta sig så högt upp de kan, men deras chanser är tyvärr "Gone". Sanne Salomonsen däremot gör oss inte besvikna. Med sin fantastiska scennärvaro och röst tar hennes framträdande tar oss äntligen upp igen "On higher ground". Därmed kan jag lättad konstatera att cirkeln även i kväll är sluten. Tack Sanne!