Visioner och verklighet

Jag träffar en del stadsplanerare i mitt jobb och jag blir nästan alltid glad av dessa möten. Det beror förstås framför allt på att många av dem är engagerade människor som arbetar för att förbättra tillvaron för kommunens invånare. Men det beror också på att jag själv är entusiastisk och tycker om att möta människor, på gott och ont.

När jag var på stadsbyggnadskontoret i Helsingborg i höstas fick jag med mig en broschyr med ett antal visioner som var resultatet av någon workshop på kommunen. Eftersom idéerna som kommit fram inte rymdes i de vanliga planerna och protokollen samlades de i denna skrift. Där framgick bland annat vilket stort utrymme en trafikled tar och hur mycket den begränsar möjligheten till kontakt mellan områdena på vardera sidan. Flera av visionerna handlade om hur de boende skulle få en bättre miljö och större rörlighet genom omläggningar eller nedgrävningar av de stora lederna.


Jag tänkte på det här ikväll när jag satt i taxin på väg hem från Arlanda. Tänk ett Kungsholmen utan Essingeleden. Eller tänk hur det skulle vara att bo i Hagalund om man kunde strosa över till Hagaparken utan att behöva korsa någon E4.


Jag hann tänka på det ett bra tag medan vi satt i bilkön. Jag tycker på något sätt att bilköer visar på det sorgliga i vårt samhälle. En massa människor som önskar att de var någon annanstans sitter där och förspiller sina liv och sprider sina avgaser.


Jag borde alltså kanske vara mer försiktigt entusiastisk när jag träffar dessa stadsplanerare. De har onekligen planerat en hel del dumheter genom åren som det behövs mer än bara visioner för att rätta till.