Gemensamma lokaler

De senaste tre dagarna har jag tillbringat på Elmia-mässan i Jönköping. Det är tredje året i rad som jag har varit med på Kartdagarna här, och varje gång är jag lika förvirrad när jag ska försöka hitta en parkeringsplats eller ta mig till de olika föreläsningarna.

Men min kollega berättade någonting som genast fick mig att tycka bättre om det här anskrämliga mässområdet. Tydligen har själva platsen, belägen mellan Jönköping och Huskvarna, en lång historia som marknadsplats. Våra kartdagar och helgens villamässa är en direkt fortsättning på de kreatursmarknader med tillhörande skärslipare och kittelflickare som människor har haft här under århundraden. Det är med andra ord en samlingsplats med anor.

Till förra helgens fest hyrde vi Park Folkets Hus. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det visade sig vara en fantastisk lokal belägen i villakvarteren strax norr om Älvsjömässan. Ingångens pelarprydda trappa med en neonskylt ovanför var lika pampig som lokalen var vacker med sitt trägolv, sin scen (för kvällen prydd av vår Trisslott) och sina väggmålningar.

Park började som en idé hos de boende i Örby och Liseberg år 1923. Det tog 5 år av insamlingar och hårt arbete innan lokalen stod klar. Ekonomin var också beroende av den konsumaffär som hyrde delar av lokalen efter att närmare 200 hushåll förbundit sig att handla där. Lokalen har fungerat som områdets förenings- och festlokal och även som bio. Idag fylls den måndag till torsdag av pensionärer som dansar squaredans. På helgerna hyrs stora salen ut till fester och en mindre sal används till dop- och begravningskaffe.

Trots att vi lever på samma platser och har samma behov som tidigare generationer är det svårt att tänka sig ett liknande engagemang idag. Och det kan man ju förstå, efter jobbet måste vi ju hinna med våra tv-program och lådviner. Men ibland kan det kännas lite fattigt att vi tappat så pass mycket av viljan och förmågan att ägna oss åt dessa gemensamma drömmar.