Pengar och pjäser

"Bäste Håkan!
Jag erbjuder Er idag det enastående tillfället, att gå pengarna beslutsamt till mötes och att komma til en förmögenhet med statlig hjälp."

Är det inte det statliga Nordtyska Klasslotteriet som skickar maskinöversatta brev så är det A-ekonomi på tv eller Ekonomidelen i DN. Ibland blir jag så trött på människor som tycker att pengar är något att analysera, fascineras av och diskutera i det oändliga. Som om pengar vore någonting i sig själv, nånting annat än en kanal för mänskligt umgänge. "Marknaden lever sitt eget liv" är till exempel ett ytterst fånigt påstående. Bara för att vårt beteende när vi hanterar pengar inte stämmer med den idealbild vi har av oss själva betyder det inte att pengarna har något eget liv. Dumheter.

Det är ungefär lika korkat som att tro att schackpjäser har ett eget fascinerande liv.
Den där springaren är för härlig, den liksom bara hoppar över saker som annars skulle hindrat vem som helst. Och bönderna ska vi bara inte tala om, totalt endimensionella väsen som blir helt blockerade om någon ställer sig i vägen. Men samtidigt är det bara en bonde som kan genomgå en metamorfos och bli precis vilken pjäs som helst. Fascinerande!

Som om en schackpjäs någonsin skulle ha flyttat sig ett enda steg utan att en människa låg bakom. Det är bara att ge en schackpjäs till en tvååring så framgår det tydligt hur dess möjligheter och begränsningar fullständigt ligger i händerna på människan.

I sig själva är pengar precis som schackpjäser bara döda ting, utan eget beteende. Nä, pengar är fascinerande bara som en spegel av människans beteende, relationer och kommunikation.