Tanken svindlar

På en mässa i Västerås i höstas fick jag lite oväntat höra ett av mitt livs mest intressanta föredrag. Mannen som höll oss 600 åhörare fängslade i 90 minuter var Nisse Simonsson, hjärnkirurg vid Östersunds lasarett.


Mycket av föreläsningen kretsade naturligt nog kring människans hjärna. Det är kanske inte så konstigt att man blir fascinerad av den om man inleder sin karriär med att gå en kurs i huvudskalleborrning. Såhär säger Nisse i ingressen till sin bok Hjärnbruk:

Kan vi annat än förundra oss över snillenas stora tankar framkomna ur en 1,3 kilo tung gelatinös skapelse om vilken vi vet så mycket och samtidigt så lite.

Det var speciellt en av hans reflektioner kring hjärnan och dess kapacitet som har etsat sig fast i mitt minne. Den som är intresserad av tal vet kanske att matematikern Edward Kasner hittade på namnet googol för ett enormt stort tal . Många anser att googol är det största tal som har någon praktisk betydelse, eftersom det räcker för att räkna alla partiklar i hela universum. (Sökmotorn Google har för övrigt tagit sitt namn från detta tal.)

Vad Nisse gjorde var att sätta talet googol i relation till hjärnans kapacitet. Vår hjärna består av ett stort antal miljarder hjärnceller. Varje hjärncell har tiotusentals utskott, så kallade dendriter, som bildar synapser med närliggande hjärnceller. Och i varje synaps kan det överföras en signal via någon av ca 200 transmittorsubstanser (kemikalier).

En googol består av en etta följd av 100 nollor. Men antalet möjliga kombinationer (tankar) som vår hjärna kan forma motsvarar en etta följd av 10 kilometer nollor!

När jag sitter här på jobbet känner jag ibland hur tankarna far iväg. Tur att jag inte behöver oroa mig för att de ska ta slut...