Kulturyttringar förr och nu

Johnny på stationsvakt skrev igår lite om sina tankar kring kulturyttringar, att det är något som särkiljer människan från andra arter. Lustigt nog funderade jag över samma sak förra veckan. Jag undrar vilka yrken som var de första i jordbrukssamhället, näst efter själva bonden, på den tiden då det som vi kallar civilisationen föddes? Jag tror det fanns en del kultursnubbar och -snubbor bland de riktigt tidiga yrkena. Någon som smyckade redskap och människor, någon som sjöng fram känslorna i samband med födelse och dödsfall, någon som försökte föklara solen och månen i en mytisk berättelse.

Johnny efterfrågar också förslag på moderna varianter. Jag kände att jag måste balansera det vackra vädret med lite pessimism, så jag sammanställde några tossiga exempel på nya kulturyttringar som jag hoppas vi aldrig ska behöva se:

Allmän självupphöjelse:
Betrakta den egna gruppen som totalt överlägsen någon eller några andra grupper. Skaffa enhetliga kläder i någon klatschig färg (t.ex. brunt), gärna också armbindlar och ett speciellt handslag eller annan hälsningsform. Bränn, fängsla och förtala andra människor och åsikter. Stärk sammanhållning och stämband genom att skrika fram även vardagliga sentenser.

Allmänt självutlämnande:
Samla ett antal överviktiga människor som utger sig för att vilja banta, men se till att välja sådana som helt säkert kommer att misslyckas. Låt dem vistas på en begränsat utrymme fullt av kameror. Tillhandahåll ett antal fåniga redskap och lustiga lekar blandat med oemotståndliga frestelser. Lägg ut i tv på bästa sändningstid och låt såväl delatagare som arrangörer gå i säng med kvällspressen för maximal publicitet.

Navelskådande pajkastning:
Skapa ett skriftligt forum med enkla och samtidigt kraftfulla verktyg för publicering av personliga inlägg. Ta bort alla krav på granskning och god smak. Anlita ett antal proffsiga ordbajsare och låt dem initialt skriva några provokativa inlägg om nyliberalism kontra vänstern, konflikten i mellanöstern eller krig som ett nödvändigt verktyg för att uppnå demokrati. Låt fortsatta inlägg handla enbart om skribenterna själva, andra skribenter, tidigare inlägg och formerna för publiceringen. Fokusera på konspirationer och personangrepp. I de fall sakfrågorna dyker upp, se åtminstone till att blunda hårt med ena ögat så att inte helhetsbilden blir intressant eller begriplig.

Nä, nu får jag nog nog lägga band på min kanske alltför livliga fantasi för den här gången. Jag vill ju inte att någon ska börja ta idéerna på allvar...