2005-02-26

Recension i förskott

När jag skaffade denna blogg och började skriva i början av året så var det med tanken att jag skulle ha ett forum att sprida vackra texter och viktiga tankar. Sådär som Jonas på Blind Höna gör när han delger oss sin kunskap om vikten av den mänskliga faktorn i kundrelationer, eller som Sara med Hedgehog gör när en idrottsklubb inte vill ta emot den som bäst behöver det. Eller som Carina, Monica, Bengt O. eller någon av de andra jättarna jag dagligen besöker och läser.

Men man förändras inte över en natt. Idag blir det tydligen störtlopp och melodifestival på hakke snackar Det är väl helt enkelt så'n jag är.

Eftersom jag ska se programmet i M:s gamla lägenhet där det inte finns någon dator så får jag göra som Jerry och recensera i förväg den här gången (efter att ha tjyvlyssnat lite på SVT:s webb).

Och eftersom jag är en vänlig själ, på gränsen till mesig, så kommer förmodligen min recension att låta nå't i den här stilen:
"Som vanligt har SVT förstått att placera kvällens allra tyngsta bidrag precis i början och i den senare halvan. Det börjar med att NaNa äntligen tar det välförtjänta steget längst fram på scenen och ger oss en rykande het popschlager framförd med hennes alldeles underbara djupa röst.

Hon följs av Kwanzaa som visar sig vara ett par tuffa tjejer med röster som perfekt kompletterar varandra i en rytmisk dröm. I likhet med Mona Sallin och prinsessan Victoria visar de oss att det är hos dessa tuffa, starka kvinnor som vi äntligen hittar ett engagemang som leder till integration.

Efter dessa tunga kvinnliga bidrag kommer Jimmy Jansson med en underbar sommarlätt schlagerdänga som får oss att gunga i takt i tv-soffan. Utmattade sjunker vi ner och njuter av LaGaylia med kvällens enda ballad - en skön, intensiv låt som kommer att ge oss många sköna tryckare på dansgolvet i år.

Även andra halvan av kvällen visar med tydlighet att detta är årets klart starkaste startfält. Josef blandar latino med arabiska influenset så att fötterna dansar av sig själva. K2 featuring Alannah Myles fortsätter det dansanta temat med en låt som skulle få Wham att avundsjukt drömma om comeback. En proffsig Jessica Folcker visar att det går att förena ett tilldragande yttre med en intelligent musikalitet, om det var någon som fortfarande hade tvivlat. Och till slut denne Stenmark... Det är bara att ge upp och kasta sig över telefonen för att rösta. Ukraina, här kommer vårt eget Las Vegas. Det är jag beredd att sätta en rejäl slant på!"

Det är ju lite synd att inte kunna leva upp till sina barnsliga, högt ställda förhoppningar. Jag önskar att jag även kunde vara elak, vilket jag inte kan, och leverera en underbar sågning jämns med fotknölarna. Om jag visste hur, vilket jag inte vet, skulle jag kanske istället skriva något i den här stilen:
"Gamla synder går igen. Kvällens trötta startfält kämpar förgäves i skuggan av Sveriges tidigare musikaliska framgångsvåg, men de går under på vägen.

NaNa snor helt fräckt introt från Carolas Fångad av en stormvind och jag fruktar att hon menar vad hon säger när hon sjunger where ever you run to I will follow you. Nästa bidrag med Kwanzaa visar att svensk kvinnlig hip-hop aldrig mer kommer att hitta någon som når upp till Fevens tio budord (vilket inte ens Feven själv gör längre).

Jimmy Jansson får oss att undra om han inte såg Martins patetiska försök att bli en ny Per Gessle, eller om han helt enkelt inte förstod. LaGaylia lägger på sin mest nasala amerikanska röst men ligger ljusår ifrån den Randy Crawfoord eller Whitney Houston som hon drömmer om att bli. Snälla, plocka fram hopprepet och stäng in dig i flickrummet igen.

Josef försöker fiska röster från hela Europa på en gång och fastnar i och med detta i en sorglig pastisch av sig själv. Om han ändå lärt sig lite svenska av Higgins i Pygmalion, eller rentav hört ordstävet; The rain in Spain stays mainly in the plain. K2 med Alannah gör ett desperat försök att väcka liv i 15 år gamla brittiska slagdängor och jag känner bara, wake me up, so I can go-go.

Jessica Folcker kommer in och lyfter brösten mer än tillställningen, vilket ger kvällstidningarna en anledning att plocka fram sexrubrikerna även denna vecka. Kvällen avslutas sedan med en artist som uppenbarligen försöker efterlikna Greklands pinsamma stavhoppare från förra årets ESC. Han kan tydligen inte hålla tonen så ljudteknikerna fyller på med så mycket reverb att det låter som om han sjöng i en katedral.

Det låter för j-vligt, men han kommer naturligtvis att vinna kvällens delfinal, och troligen hela spektaklet, eftersom alla som lyssnar associerar Las Vegas till storvinsten. Med lite smart marknadspsykologi tar man sig ända till Kiev och dess sorgliga brandgula demokrati."

Tur att det finns andra bloggar som i lite större utsträckning har fått talets och skrivandets gåva. Nu måste jag förresten skynda mig iväg om jag ska hinna!

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home