2005-04-27

hakke flyttar

Nu provar jag att flytta på min blogg
Till blogsome (som jag hoppas funkar bra)
Så bokmärk denna nu, och kom ihågg
Att sätta dig bekvämt och ta en grogg
Och hälsa på ibland så blir jag glad!

(Föregående vers, 21 april)

Ayatollornas uttalanden

På grund av tekniska problem publicerades dagens första inlägg här.

2005-04-26

Tekniktrött

Dagens första inlägg publicerades på annan plats på grund av tekniska problem här på Blogger (blogspot):

Sedan jag började med hakke snackar har jag flera gånger påmints om hur kul det kan vara att skriva. Visst, ibland är det trögt med inspirationen men då kan jag surfa runt och läsa nya inlägg hos mina favoritbloggare. Andra gånger har jag flytet och känner mig engagerad i skrivandet på ett sätt som känns underbart.

Därför blir det extra tungt med alla tekniska problem. Dessa lyckliga stunder av inspiration vill jag bara få känna mig kreativ, intelligent och rentav intressant. Jag vill inte mata in en adress i webbläsaren eller trycka på en knapp och sedan sitta och dumstirra på skärmen i 5 minuter medan ingenting händer.

Jag inser att jag har blivit trött. Helt jävla tekniktrött. Vilket inte är helt lyckat när man är anställd som tekniskt säljstöd på ett företag som utvecklar och säljer programvaror.

Tyvärr känns den teknik jag använder här på bloggen ungefär som den cykel min gode vän Aron hade att dras med på vår cykelsemester för några år sedan. Vi ägnade mer tid åt att meka med hans kedja än åt själva cyklandet. Midsommarafton tillbringade vi på en OK-mack med oljiga fingrar.

Inget definitivt beslut är taget, men om Blogger fortsätter ställa till såhär stora besvär så övergår jag antagligen till Blogsome. Och håller tummarna...

2005-04-25

Tre citat från dagens DN

Jag läser inte DN lika regelbundet längre. Det beror inte på att jag blivit mindre intresserad eller på någon märkbar försämring i kvaliteten. Saken är den att jag äter frukost på jobbet numera, detta för att undvika rusningstrafiken utan att för den skull behöva stiga upp alltför tidigt. Och jag kan ju inte beröva M hennes morgontidning så den får ligga kvar i hallen när jag går.

För att bevisa att jag fortfarande kan ta mig igenom annat Stockholm City (som utgör arbetsplatsens alternativ i kaffehörnan) kommer här alltså tre citat från kvällens läsning av morgontidningen.

1. Sidan 15
"...den stavas design, och den står mig rejält långt upp i halsen."

Ulrika By tröttnar på ett modernt storstadsfenomen. Jag förstår precis vad hon menar, men formulerar hon inte sin reaktion lite... lustigt?

2. Sidan 17
"Under industrialismen, i slutet på 1800-talet, uppfanns och tillverkades mängder av små prylar som bara gick att använda till en enda sak. Och det är inte alltid som man vet till vad."

Nationalmuseum hade igår sin årliga dag då allmänheten kunde ta med sig föremål för bedömning (dock inte värdering). Själv blir jag hemskt nyfiken på de här prylarna som hunnit bli hundra procent design, eftersom vi glömt deras funktion. Jag utgår från att Johnny kommer att gräva fram de flesta av dessa föremål och presentera deras möjliga användningsområden på Stationsvakt.

3. Sidan 20
"I utkanterna av det jättelika torget kunde man se flera pilgrimer som vecklade upp bröd med salami."

Den nya påven har hållit sin första påvliga predikan för 500 000 människor. Den var tydligen rätt så lång. Och åhörarna hade tydligen vikt ihop sin massäck för att alla skulle få plats ordentligt.

hakke rodnar

Tillbaks från Bohuslän (där jag faktiskt lyckades byta de två återstående vinterdäcken med hjälp av morbrors ovärderliga tips) hinner jag inte mycket mer än slå på datorn förrän öronen blir sådär generat röda.

Jag läser nämligen hos Henrik Sundström att hakke snackar har begåvats med en obeskrivlig ynnest. Jag har vunnit ett pris! Min blogg har blivit utsedd till den andra vinnaren någonsin av the Pandora Soapbox Award. Bäva måtte Johan Norberg och alla andra som fått röster i den mindre betydelsefulla tävlingen hos Internetworld.

För motiveringen står en av mina favortitbloggare nämligen Thebe, skapare av de alltid läs- och tänkvärda Trilogerna. Stort tack alltså till Henrik och Thebe! Tillsammans har ni kallat min blogg och mig själv saker som ytterst få andra har kunnat eller vågat.

Nu är frågan bara var jag ska placera statyn.
Här blir nog bra:

2005-04-22

Bättre än bolibompa

Eftersom det har varit mycket att göra några veckor har det inte blivit av tidigare. Och eftersom vi ska åka tvärs över landet för att fira broder Olas 30-årsdag i efterskott så masar jag mig äntligen ner i källaren och tar fram sommardäcken.

Vis av erfarenheten kör jag ut på gatan innan jag tar fram den minimala domkraften och hissar upp bilen. Förra våren var jag kvar på parkeringsplatsen men då sjönk domkraften ner i det mjuka gruset så bilen stod och balanserade på bromsskivan. Sånt ska tydligen en bromsskiva tåla för det har gått bra att både köra och stanna bilen även efter det.

I år stod jag alltså på fastare mark, men vad hjälpte det. Första däcket gick bra men det andra satt som berget. Jag sparkade och knackade och använde alla de få tricks som jag lärt mig, men förgäves. Dessutom klarar den lilla domkraften inte alltör kraftiga gungningar.

Jag står alltså där och svär högt och ljudligt och undrar vad det är för mening med alltihopa. Plötsligt upptäcker jag i hyreshuset bredvid ett par små barn som står i fönstret och tittar storögt på mig. Och då inser jag att det inte var bortkastat ändå.

Jag har tydligen erbjudit en scen som har lockat iväg dem från barnprogrammen. Då kan man ju inte vara missnöjd med sitt framträdande, eller hur?

Älskade bloggare

Jag gjorde en sökning på Google med frasen "Alla älskar en".

På tio-i-topplistan fick jag fram följande kandidater för universell kärlek (att de är färre en tio beror på att vissa förekom flera gånger):
  • Alla älskar en folkmassa utan syfte eller riktning

  • Alla älskar en rejäl torka

  • Alla älskar en underdog

  • ALLA ÄLSKAR EN BAJARE

  • Alla älskar en morot

  • Alla älskar en entreprenör

  • Alla älskar en fet man

Jag hade tippar på "en vinnare", "en god förlorare" eller "Astrid Lindgren" men verkligheten säger alltså något annat. I alla fall den verklighet som Googles statistik skapar.

Hur står det då till med oss bloggare i sammanhanget? Jag fick korta ner frasen lite för att alls ha något att redovisa:
  • "bloggare älskar" - 1 träff

  • "älskar bloggare" - 1 träff

  • "älskade bloggare" - ingen träff

Det sistnämnda måste naturligtvis ändras snart, så populära och omskrivna som bloggar är i andra media just nu. Men eftersom jag ville hjälpa ödet på traven var jag tvungen att skriva detta inlägget.

2005-04-21

En vers förklarande vikten av svarande



När man erbjuder besökaren kontakt
Och lägger ut sin mejladress på nätet
Då får man vara lite på sin vakt
Så att det inte verkar så förmätet

Man har ju faktiskt ingått nån slags pakt
Då ska man också stå för vad man sagt
Det hör till sunt förnuft att visa lite takt
Och inte låta svaret bli förgätet


Dagens vers är mitt bidrag till kampanjen startad av Bengt på Frihetens Vingar

Några som stödjer och skriver för kampanjen:
Mitt Aktuellt
Annica Tiger
Günters snabbnoterade
Plusminusnoll
Livet på en pinne
Stationsvakt
Min plats bland orden
Frihetens vingar
Barseblog

(Föregående vers, 19 april)

2005-04-20

Löneförhandling för kvinnor (II)

Det är dags för det andra avsnittet i min serie med tips för löneförhandlingen. Jag fortsätter att kalla den anställda för Eva och hennes chef Gudrun.
Tidigare inlägg:
Avsnitt I: Hur avgörs lönenivån?

AVSNITT II: LÖNEPROCESSEN
Det finns all anledning för Eva att förstå hur löneprocessen går till. Inte för att visa förståelse för Gudruns eventuella svårigheter att få loss mer pengar, men för att veta vad informationen är värd i olika skeden, och för att förstå var och när en förhandling kan ge resultat.

Processen ser naturligtvis olika ut på olika arbetsplatser. Vissa jobbar i väldigt små företag, andra jobbar på företag med personalavdelningen utomlands där det inte förekommer någon normal svensk förhandling, men jag utgår här ifrån ett scenario med en relativt stor svensk organisation. Jag kallar den "företaget" men det kan lika gärna handla om en verksamhet i den allmänna sektorn.

När fördelas löneökningarna?
Man kan säga att Eva kan få mer pengar på två sätt: Dels i de ordinarie löneförhandlingarna, som ofta slutförs på våren, dels genom andra typer av lönepåslag under andra delar av året. Den senare typen av lönepåslag kallas löneglidning och kan gälla befordran eller annat byte av arbetsuppgifter. Men det kan också gälla en sådan sak som justeringar av felaktiga löner med medel utöver den ordinarie potten, något som ofta kallas "höstlöv" eller liknande.

När bestäms nivån?
För arbetsgivaren är det viktigt att veta hur de förväntade intäkterna och utgifterna ser ut i förväg. Därför görs en budget. I denna budget finns också en post för löner, så man kan säga att utrymmet för löneökningar är fastslaget innan förhandlingarna drar igång.

Det finns ingen lag som säger att en budget inte kan spräckas (snarare tvärtom) men i stora drag vet företagsledningen vilka löneökningar man har råd med. Den avsatta summan gäller både ordinarie löneökningar och löneglidningen. Eftersom det är svårare att ha kontroll över den senare så brukar man inte vilja hamna alltför nära budgetens siffror redan i vårens förhandlingar. Om det till exempel är avsatt 5 % för ökade löner vill man kanske hamna på 3 % ökning i de ordinarie löneförhandlingarna.

Chefens och fackets förberedelser
Låt oss nu vända åter till Gudrun och Eva ett slag. Gudrun är den chef som har personalansvaret för Eva, och är därmed också den som är ansvarig för att sätta Evas lön. Men i den lokala löneförhandlingen medverkar också Antonia från personalavdelningen och Hanna som är lokal löneförhandlare för Evas fackförbund.

Ibland får avdelningarna sina 3 % tilldelade på en gång, men det här är ett företag med en ledningsgrupp som vill uppfattas som modern. Processen börjar med att företagsledningen ber Eva och Antonia att göra preliminära förslag på nya löner för de anställda på avdelningen. De går då tillsammans igenom de anställda, funderar över vem som gjort ett bra jobb och vem som ligger alldeles för lågt sedan tidigare och föreslår nya löner. Dessa nya lönenivåer meddelas inte till någon på avdelningen ännu, men ska visa sig vara ganska avgörande för det slutliga utfallet.

Ungefär samtidigt som Eva och Antonia gör sina bedömningar blir Hanna kallad till fackets centrala förhandlare på företaget. Där får hon information om vilka områden man prioriterar för året. Det kan till exempel handla om att vissa yrkesgrupper står i fokus, att statistiken visar att en åldersgrupp halkat efter eller att man beslutat sig att kräva en satsning på kompetensutveckling i år för att möta hotet från Indien.

De siffror som Gudrun och andra chefer skickade upp visade att alla tyckte att just deras personal var värd lite extra påslag, närmare bestämt ungefär 7 % istället för de 3 % som ledningen hade tänkt sig. Detta leder till att Gudrun, precis som alla andra chefer, får en pott med 42 % av de pengar hon äskade för lönehöjningar att fördela.

Det kan vara värt att notera att Gudrun inte får en krona extra för att hon har två anställda på sin avdelning som kom in med alldeles för låg ingångslön. Tvärtom, 3 % på deras alltför låga löner är ju mindre än 3 % på de högre löner som de två borde ha haft. Det är alltså extra svårt att rätta till dessa missförhållanden, så se till att aldrig acceptera en alltför låg ingångslön!

Den lokala förhandlingen
När nu potten som ska fördelas är bestämd gör Gudrun och Antonia om sina förslag, i stort sett bibehålls fördelningen men med lägre summor. De bjuder sedan in Hanna till lokala förhandlingar. Hanna har förberett sig genom att gå igenom lönelistorna, fundera över årets prioriterade områden och prata med några ur personalen hon förhandlar för. De tre går sedan igenom listan och diskuterar de medarbetare där de inte är överens om att den föreslagna lönenivån är rätt.

Hanna har varit med några år, så hon bryr sig inte om att förhandla på ett sätt som ska vara alltför smidigt. Där Gudrun föreslår en låg löneökning och Hanna håller med begär hon ändå att Gudrun och Antonia tar fram en handlingsplan för individen, för att det inte ska behöva bli likadant nästa år. Och där Hanna tycker att Gudrun har gjort det lätt för sig genom att låta någon ligga kvar på alltför låg nivå bara för att den individen inte kommer att ställa till besvär så jämför Hanna med andra anställda med samma arbete men med högre lön och ber Gudrun motivera skillnaden.

Genom att inte acceptera förslagen vid första mötet sätter Hanna lite tidspress på Gudrun och Antonia. För att hinna klart till det datum då ledningen krävt att lönerna ska vara klara går Gudrun Hanna till mötes på någon eller ett par punkter. Egentligen har Hanna ingen makt, Gudrun kan sätta lönerna som hon vill, även mot Hannas vilja, men hon måste få Hannas signatur på ett papper som säger att löneprocessen gick korrekt tillväga. För att inte detta protokoll ska innehålla en besvärlig lista med de medarbetare som Hanna inte tyckte fått korrekt behandling så kan hon ändå få igenom en del av sina förslag till ändringar eller åtgärder.

Den ordinarie förhandlingen avslutas sedan med att Gudrun har ett enskilt samtal med var och en av sina medarbetare. Hon informerar om vilken höjning Eva får och vilken den nya lönen blir, och Eva ger sin reaktion på detta.

Sedan då?
Den ordinarie lönerevisionen är klar, men Eva kan alltså få ytterligare lönepåslag under året. Kom ihåg att det fanns nästan lika mycket till att fördela genom löneglidningen. Om Eva ligger för lågt bör alltså både Hanna och Gudrun hjälpa till att dra upp en strategi för hur dessa kan komma Eva till del. Ett sätt kan vara att ge Eva större ansvar eller nya uppgifter. Eva kan till exempel få leda ett projekt, representera enheten i någon kommitté eller få ansvaret för en förbättring av arbetsflödet. Till skillnad från den vanliga potten så tillfaller inte dessa extra pengar alla anställda. Därför kan det faktiskt bli betydligt högre belopp som går till Eva via löneglidning än i den lokala löneförhandlingen.

Kommande avsnitt
Som ni har märkt hade Eva själv en ganska marginell roll i de här förhandlingarna. Så har det kanske varit under hennes första år som anställd, men så behöver det inte vara. Hon kan få en betydligt bättre löneutveckling genom att engagera sig mer själv i sin löneförhandling.

Avsnitt III kommer att handla om hur man på bästa sätt förbereder sig inför sin löneförhandling.

Webbkartor visar folkhälsan

En karta på webben som innehåller mycket statistisk information är Sveriges Nationalatlas. Deras webbkartor innehåller över 1000 tematiska kartor med förklarande texter till.

Välj till exempel kartuppsättningen Folkhälsa och sjukvård. Under kartan finns ett par rutor där man kan söka eller välja en av 125 färdiga kartor med allehanda statistik.

Här kan man till exempel lära sig att antalet blindtarmsoperationer är dubbelt så högt i Västernorrland som i Jämtland, att andelen överviktiga är betydligt högre i Dalarna än i Halland och att självmord är vanligast i Göteborgs- och Malmötrakterna.

All statistik är inte aktuell, en del är rentav historisk (visste ni att Spanska sjukan drabbade Jämtland hårdast?) men det mesta är intressant. Kartan nedan visar t.ex. överdödligeten för kvinnliga arbetare jämfört med tjänstemän 1991. Vad gör egentligen de kvinnliga arbetarna på Gotland?


(Tidigare inlägg: Kartor för ökad demokrati)

2005-04-19

Snabb analys av "Sverige"

Jag har precis börjat läsa boken Lasermannen från 1995. Den beskriver personerna och händelserna kring skotten såväl som framväxten av det samhälle vi hade vid den tiden. Stämning i Sverige vid den tiden ledde ju bland annat till att Ny Demokrati med Bert och Ian som partiledare valdes in i riksdagen.

Lite extra tankar väcks av att jag går förbi det hus där John Ausonius bodde på min väg från tunnelbanan hem till lägenheten. Jag funderar på vilka likheter och skillnader det finns mellan Sverige då och Sverige idag.

Det är inte en lätt fråga att besvara. Hur analyserar jag Sverige? Jag är ju av naturen ganska lat, så jag ser vad jag kan få fram här vid datorn.

En sökning på Google ger som första träff en webbplats kallad Sverige Direkt men där blir jag direkt omdirigerad till sverige.se. Så mycket för aktualiteten i den sökningen.

Tvåa på Googles lista kommer Altavista Sverige så jag provar samma sökning där. Deras första träff är Novasol där jag kan boka stugor och semesterhus.

Det var kanske inte den djuplodande analys jag hade i tankarna så jag prövar att gå tillbaka till Google (vars svenska webb hamnar först på tjugonde plats i listan i sökningen hos Altavista) och gör där istället en bildsökning på Sverige.

Följande tre bilder hamnar bland de tio första träffarna.




Jag känner att jag börjar närma mig någon slags samtidsanalys, men jag är fortfarande inte helt nöjd. Jag väljer därför att slutligen använda ett av Håkan Kjellerstrands finurliga program för att analysera Sverige.

Med hans Combogram visar det sig att det går att bilda 63 ord av bokstäverna i Sverige. Och med hjälp av några av dessa ord bildar jag själv följande vers.
Vem vet, kanske har det inte hänt så mycket på 15 år?
Vers
Se, en vresig Greve – vis, vig!
Er evige rese ges regi i iver
Er greve en gris Sverige giver!
En seger i sig

Kära Norton

Kärt barn har många namn, sägs det. Det kanske är därför jag kallar mig både Håkan och hakke. Eller beror det bara på att det är svårt att registrera en webbsida med bokstaven å i namnet? Vem vet.

När jag började blogga för 3 månader sedan hade jag ingen aning om vilka skrivna eller oskrivna regler som gällde. Brukar en bloggare använda pseudonym eller sitt vanliga namn? Ger en pseudonym mer eller mindre fokus på själva inläggen man publicerar?

Med den korta erfarenhet jag nu har så visar det sig att det beror på bloggens innehåll. Jag tycker mycket om att läsa Thebes triloger och Mines skriverier utan att störas av deras alias. Men för vissa bloggare som Alicio eller Norton Tierra på Stockholm Spectator (med bloggen Stambord) har diskussionen om deras egentliga identitet kommit att överskugga innehållet i deras texter.

Inte så konstigt då att Norton igår valde att komma ut som Billy McCormac. Återstår att se om han blir dubbelt så kär nu när han har två olika namn.

Dagens vers: 19 april 2005

Mamma med rabatter
Det går i mina nötta skor
En man med ganska lite hår
Han tänker på sin ömma mor
Som i ett hus med trädgård bor
Hur hennes glädje blir så stor
Var gång hon nya fröer får
Nu är det vår!

(Föregående vers, 16 april)

2005-04-18

Löneförhandling för kvinnor (I)

Detta är det första avsnittet i en serie inlägg om löneförhandling. Min intention är att hjälpa kvinnor att lära sig löneförhandla bättre. Naturligtvis ska även män känna sig välkomna att läsa vidare. Dels kan vi män också ha för låg lön, även om det inte alls är lika vanligt, dels har de flesta av oss en mamma, dotter, syster, sambo, fru, väninna eller kvinnlig kollega som är underbetald.

Först några ord om min bakgrund:
Jag har jobbat några år i den kommunala omsorgen, både med gamla och med barn. De senaste 15 åren har jag jobbat som eller pluggat till ingenjör. Mellan 1996-1998 var jag lokal löneförhandlare för SIF på ett stort svenskt industriföretag. Jag jobbade på vår utbildningsavdelning vilket gjorde att vi hade en relativt jämn könsfördelning. Men jag upptäckte att lönerna var väldigt ojämnt fördelade. Det jag delar med mig av här baseras till stor del på mina erfarenheter från den tiden.

För att göra framställningen mer personlig väljer jag att kalla den anställda för Eva och chefen för Gudrun.

AVSNITT I: HUR AVGÖRS LÖNENIVÅN?
Senare kommer jag att gå in på mer konkreta förhandlingstips. Detta första avsnitt vill jag dock ägna åt att dela med mig av mina erfarenheter kring vilka faktorer det är som avgör lönenivån. Bland det första jag lärde mig som löneförhandlare var den lista över faktorer som i teorin skall avgöra vilken lön Eva har. Denna lista var framtagen i samarbete mellan företaget och facket och hade följande fyra punkter:

1. Arbetets svårighet
Hur svåra är arbetsuppgifterna? Krävs någon speciell utbildning? Sker arbetet under stress? Ingår det moment där Eva ska utveckla sin eller andras arbetsroller eller arbetsuppgifter?

2. Arbetets kvalitet
Hur väl uppfattar Eva och Gudrun att Evas arbete utförs? Vilken respons får Eva av kollegor och kunder, vårdtagare och liknande? Går kvaliteten på arbetet att mäta? (Jobbar Eva med utbildning kan hon till exempel få skriftliga utvärderingar av deltagarna när jag hon hållit en kurs.) Genererar Eva intäkter till avdelningen? Har Eva kommit med förslag eller på annat sätt bidragit till att sänka kostnaderna?

3. Den anställdas potential
Har Eva ledaregenskaper? Utvecklas Eva mot en roll som handledare eller mentor? Kommer Eva att gå in i en expertroll?

4. Den anställdas marknadsvärde
Har Eva en utbildning eller arbetsroll där det för närvarande råder en stor brist på folk på arbetsmarknaden?

Året innan jag blev lokal löneförhandlare utgick jag från dessa punkter i min egen löneförhandling, och första året som lokal löneförhandlare fortsatte jag på samma spår. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att det var helt andra faktorer som egentligen avgjorde vilken lön Eva och hennes kollegor har. Här följer alltså en oordnad lista över de faktorer som avgör lönenivån enligt min erfarenhet:
  • Ingångslön. Får Eva en alltför låg ingångslön så kommer den aldrig att rättas till ordentligt. Om Gudrun säger att det där är normalt och vi brukar lyfta folk när vi sett vad de går för så kan Eva till exempel svara att hon hellre tar en lön över genomsnittet, så kan Gudrun istället ge ett lägre påslag nästa år om hon inte är nöjd.

  • Facklig tillhörighet. Olika fack förhandlar olika bra. De får helt enkelt olika stora påslag att fördela vid ordinarie lönerevision och lyckas olika bra när det gäller att förhandla fram extra tilldelningar däremellan (den så kallade löneglidningen). Eva bör till exempel hellre höra till CF än SIF om hon är ingenjör.

  • Ombytlighet. Den som är lojal och stannat länge på samma arbetsplats har lägre lön än den som byter jobb, och helst också arbetsgivare, några gånger på vägen. Jobbar Eva inom den allmänna sektorn bör hon absolut se till att varva detta med ett jobb som privatanställd. Jobbar hon på ett stort privatföretag bör hon varva detta med att jobba som konsult i några år. Då kan hon få en betydligt högre lön när hon återvänder.

  • Könsfördelning. Även inom en organisation eller ett företag skiljer sig lönerna åt mellan olika avdelningar beroende på könsfördelningen. Om Eva jobbar på en avdelning dominerad av män, eller åtminstone inte på en avdelning som är kvinnodominerad, så har hon högre lön.

  • Synlighet. Gudrun ger högre lön till de anställda som står henne nära. Har hon gått från gruppchef till avdelningschef så ger hon till exempel högre löner till dem som jobbar på hennes tidigare grupp än till de som jobbar på övriga grupper på avdelningen. Gudrun belönar också det hon själv ser, och det som ger Gudrun själv större uppmärksamhet hos sin chef, sina chefskollegor eller sina viktigaste uppdragsgivare. Eva får en högre lön om hon jobbar med de uppgifter eller projekt som Gudrun själv är inblandad i. Om Gudrun delegerar uppgifter till Eva ska Eva se till att det finns utrymme för kontinuerlig rapportering till Gudrun, och hon ska då inte berätta vilka svårigheter hon stött på och hur hon löst dem utan inrikta sig på de frågor som är mest intressanta för Gudrun. Den som är föräldraledig har mycket låg synlighet. Eva bör under dessa perioder se till att hålla kontakten med Gudrun, facket och kollegorna om hon inte vill halka efter i lön.

  • Besvärlighet. Om Eva förstår Gudruns situation, att det inte finns hur mycket pengar som helst att fördela och att andra också gör ett strålande jobb, då får Eva en dålig lön. Om Eva däremot gör det besvärligt för Gudrun att komma med ett mediokert eller lågt påslag så är det mycket mer troligt att Eva en bra lön. Det finns många sätt att göra det besvärligt för Gudrun att sätta en låg lön, utan att för den skull kunna anklagas för att vara besvärlig, till exempel att vara en skicklig förhandlare. Mer om detta i senare avsnitt.

  • Titel. Ett alternativ till att byta arbetsgivare är att bli befordrad. Det behöver inte innebära att Eva blir chef, men om hon har lyckats omdefiniera sin titel några gånger på vägen så ökar chansen att hon har en bra lön. Då krävs dock att hon tagit chansen att begära ett påslag i samband med sin nya titel.

  • Kön. Det säkraste sättet för Eva att få hög lön är att vara man. Det hjälper absolut inte att chefen i det här fallet är kvinna.

Fortsättning följer. Avsnitt II kommer att behandla själva löneprocessen.

(OBS att jag kommer att ta mig friheten att redigera dessa inlägg allt eftersom jag kommer på saker jag glömt, eller får tips och goda råd i kommentarer, via e-post eller på annat sätt.)

Min vän Åsa

Jobline byter av någon anledning till Monster. Vad har nu detta att göra med min vän Åsa, undrar ni kanske? Inte ser hon ut som något monster precis?
ÅsaGåsa

Saken är den att de marknadsför sitt nya namn med en tävling där den lyckliga vinnaren kan få hundra tusen betalt på sitt studielån. Och eftersom jag tycker att Åsa är en lika fantastisk som högt skuldsatt lärare så vill jag stötta hennes deltagande så gott jag kan.

Vill du också stötta Åsa kan du följa länken nedan:
http://calsms.com/59/73/469/788419/789020

2005-04-17

Bloggernationalen

Jag kan, som ni säkert förstår, inte motstå en utmaning som den Chadie gav att skriva ihop en ny text till någon arbetarsång. Jag kan visserligen inte längre vinna den cd hon lockade med, men det viktigaste är ju inte att vinna utan att... rimma.
text: Eugène Pottier
musik: Pierre Degeyter
svensk text: hakke

Uppträder uti alla städer,
gör bloggar som vi jobbar på
Vi pingar uti alla väder
snart ett inlägg skall läsarna nå.
Sänkas skall det gamla snart mot botten
skriver nya poster gör vi
På google stiga vi mot toppen
från intet allt vi vilja bli

Skriv ett inlägg om dagen
bästa rådet det är
Ty svenska bloggportalen
till alla posten bär
Låt oss skyldra gevären
och marschera i takt
Ty den svenska bloggosfären
är vår nya supermakt!

Försommarsmak

Det är kul att resa i jobbet, det är skönt att komma hem. Igår gick vi en promenad ner mot Hägerstenshamnen innan M skulle iväg till jobbet.

Så här års går vi gärna en liten omväg på några meter för att komma förbi den underbara hyreshuslängan på Junkergatan 12-24. Jag vet inte vem som sköter rabatterna där, men en stor eloge till den mästaren i trädgård. Igår fanns där förutom vårlök, scilla och krokus även påskliljor, pingstliljor och tre sorters tulpaner i full blom.

Och så vårens första maskros!

Försommarsmak

Har man som vi ingen egen trädgård kan man tillåta sig att se dessa små solar med hundra procent glädje, utan tanke på om de borde betraktas som ogräs. Och utan tanke på vilka hundra olika nyttigheter man egentligen borde passa på att tillreda av deras blommor, blad och rötter.

Jag hade en kollega som för 10-12 år sedan flyttade upp till Stockholm från Malmö. Han var så fascinerad över att vi betraktade fiskmåsens skri som ett vårtecken, själv ville han helst hämta bössan och skjuta dem i småbitar.

Jag kom att tänka på honom när jag satt med min vän Anette från Älvängen och åt en bit mat på Café Panorama på översta våningen av Kulturhuset i eftermiddag. En kärlekskrank fiskmås satt på taket strax bredvid och tjöt som en olycklig treåring. Rätt var det var fick den sällskap av en annan mås, så jag tror det fungerade.

Ett stort tack till Siv som tipsade om två utställningar i Kulturhuset. Vi hann med Christer Themptander men tyvärr inte Madame Yevonde. Men jag köpte i alla fall en underbar röd sammetspärm innehållande en engelsk text om hennes liv tillsammans med 15 av hennes foton för bara 80 spänn!

Jag - en maktfaktor

Så har jag alltså gått och blivit en maktfaktor. Enligt dagens DN är jag en av ca 1000 som bloggar på svenska och kommer därför att vara med och påverka resultatet i riksdagsvalet 2006.

Jag kan berätta en hemlighet. Jag är redan en maktfaktor. Som har varit med och påverkat riksdags- och kommunalvalen ända sedan jag fyllde 18 år och fick rösträtt. Det kallas demokrati.

Men DN kanske menar att jag med min fantastiska svada uttrycksförmåga kan vara med och manipulera tipsa andra om hur de bör tänka och rösta?

Jag undrar vad jag i så fall ska använda denna nyvunna förmåga till? Jag tror jag börjar med att lista de låtar vi spelade på dansgolvet på förra helgens fest. Om det kan bidra till en gladare krogmiljö med lyckligare människor så tror jag nog att de röstar precis som jag vill i nästa val. Nämligen på det parti de själva föredrar.

Här är alltså 60-talistens mäktiga dansgolvslista:
Daddy Cool
Efter Plugget
Le Freak
Upside Down
We Are Family
Blame It On The Boogie
Dinga Linga Lena
Pojkar Pojkar Pojkar
YMCA
Ma Baker
Hot Stuff
Man In The Middle
Bobby Brown
I Will Survive
Hooked On A Feeling
Its Rainging Men
Waterloo
Ring Ring
Movie Star
Lady Marmelade

2005-04-16

Dagens vers: 16 april 2005

En haiku, tillägnad de vars pappa ringer på fyllan.
Buteljen blir tom
Pappa blir full, och båda
Blir dom pantade

(Föregående vers, 27 mars)

Det gör ont på engelska

Jag har alltid tyckt att den engelska texten till "Det gör ont" är sämre än den svenska. Hurts, oh it hurts låter så menlöst. Men när jag som vanligt stod och sjöng i duschen kom jag plötsligt på en ny engelsk text. Det händer säkert er också hela tiden, eller hur?
Boom, I go boom, when I start
You can hear me fall a part
Every beat of my heart

My heart is going boom, I go boom, every beat
Is the sound of my defeat
But his smile is so sweet

And the people around,
Can all hear the sound
Of my heeeart
Boom, boom, boom

2005-04-15

Gemensamma lokaler

De senaste tre dagarna har jag tillbringat på Elmia-mässan i Jönköping. Det är tredje året i rad som jag har varit med på Kartdagarna här, och varje gång är jag lika förvirrad när jag ska försöka hitta en parkeringsplats eller ta mig till de olika föreläsningarna.

Men min kollega berättade någonting som genast fick mig att tycka bättre om det här anskrämliga mässområdet. Tydligen har själva platsen, belägen mellan Jönköping och Huskvarna, en lång historia som marknadsplats. Våra kartdagar och helgens villamässa är en direkt fortsättning på de kreatursmarknader med tillhörande skärslipare och kittelflickare som människor har haft här under århundraden. Det är med andra ord en samlingsplats med anor.

Till förra helgens fest hyrde vi Park Folkets Hus. Ingen av oss hade varit där tidigare, men det visade sig vara en fantastisk lokal belägen i villakvarteren strax norr om Älvsjömässan. Ingångens pelarprydda trappa med en neonskylt ovanför var lika pampig som lokalen var vacker med sitt trägolv, sin scen (för kvällen prydd av vår Trisslott) och sina väggmålningar.

Park började som en idé hos de boende i Örby och Liseberg år 1923. Det tog 5 år av insamlingar och hårt arbete innan lokalen stod klar. Ekonomin var också beroende av den konsumaffär som hyrde delar av lokalen efter att närmare 200 hushåll förbundit sig att handla där. Lokalen har fungerat som områdets förenings- och festlokal och även som bio. Idag fylls den måndag till torsdag av pensionärer som dansar squaredans. På helgerna hyrs stora salen ut till fester och en mindre sal används till dop- och begravningskaffe.

Trots att vi lever på samma platser och har samma behov som tidigare generationer är det svårt att tänka sig ett liknande engagemang idag. Och det kan man ju förstå, efter jobbet måste vi ju hinna med våra tv-program och lådviner. Men ibland kan det kännas lite fattigt att vi tappat så pass mycket av viljan och förmågan att ägna oss åt dessa gemensamma drömmar.

2005-04-13

BERLEM

I lördags ordnade jag alltså stort kalas för 85 personer tillsammans med två gamla vänner. Fyrtio år gamla närmare bestämt (fast jag har bara känt dem i tjugo). Eftersom vi var triss i fyrtioåringar så hade vi gjort i ordning en lämplig skraplott där vi stack ut våra mer eller mindre välformade huvuden och hälsade välkomna.
BERLEM
(Klicka på bilden för större bild)

Ni ser hakke i mitten, mellan Pelle och Peter. För kvällen gick vi dock under våra mindre kända förnamn; Eric, Bengt och Raoul. Initialerna från dessa förnamn och våra mödrars efternamn som ogifta blev till namnet på vårt konstnärskollektiv för kvällen:
BERLEM

2005-04-12

Köp Bruxanvisningen!

I lördags ordnade jag en fest för 80 personer tillsammans med två nära vänner som också fyllt 40 år. Mer om detta (inklusive vissa avslöjande bilder) kommer säkerligen i senare inlägg. Det var ett större arrangemang än någonting jag har varit med och gjort tidigare. Ja, förutom då Stockholms Quarneval förstås.


Denna begivenhet arrangeras var tredje år, och 14:e maj är det alltså dags igen. Jag var starkt engagerad i Quarnevalen för 6 år sedan, både genom att vara med och bygga ett ekipage (Senil Olydnad, pensionärer med attityd) och genom att vara med och skriva och rita bidrag till tidningen Bruxanvisningen.

Det är denna tidning som finansierar hela spektaklet. De företag som bidrar med material eller pengar får en annons i tidningen, dock utan att riktigt kunna styra annonsens utförande. Detta tas fram av redaktionen med tillhörande hjärntrust under ett dussintal träffar, så kallade bludder. Vid dessa träffar skapas också de skämt och teckningar som utgör andra halvan av tidningens innehåll. (Det var just i samband med ett bludder som jag lärde känna M för sex år sen, när hon illustrerade ett par av mina idéer - med Peter Pan, en groda och en munk som nallade av nattvardsvinet.)

Själva Quarnevalen går alltså av stapeln i maj, men ikväll kommer "Bruxen" rykande färsk från tryckeriet. Varje utgåva har en framsida som härmar någon annan, mer eller mindre aktuell, tidning. Det är alltid ett väldigt hemlighetsmakeri kring vilken tidning det kan vara. Den här gången hörde jag inte till den allra innersta kretsen, så jag är inte en av de som vet, men jag är nästan beredd att satsa en peng på att det blir en strålande framsida.

Imorgon vet du om det stämmer kära läsare, i alla fall om du bor i Stockholmstrakten, för staden kommer att krylla av studenter i overall som säljer tidningen. Alla deltagarna i Quarnevalen (ca 1000 personer) ska nämligen sälja 65 exemplar var. Och ja, undertecknad har även denna gång bidragit med några små alster, bland annat ett par sarkastiska dödskallar.

Samla alltså ihop några lösa guldpengar idag så att du redan imorgon kan följa overall-folkets kraftfulla uppmaning:

KÖP BRUXANVISNINGEN!

2005-04-11

Enklare e-post?

Det finns ju webbplatser som info.se eller domainredirect.com där man kan registrera en enkel webbadress som man kopplar till sin webbsida. Och på en del av dessa ställen kan man också registrera en ny e-postadress som man kopplar till sin riktiga, kanske något krångligare adress.

Men vad jag har saknat de senaste veckorna är en tjänst där jag kan registrera en e-postadress som skickar vidare inkommande mejl till flera andra e-postkonton, både till mina privata e-postadresser och till jobbet. Någon som har något bra tips?

2005-04-08

Fredagspyssel: Namnklassificering

Jag har (just nu) varken den tid eller intelligens för att lösa det Aprilpyssel som Håkan Kjellerstrand lagt ut på sin blogg.

Men en av hans ledtrådar handlade om klassidentifikation. Det fick mig osökt att tänka på det underbart svåra test från 1998 som går ut att artbestämma ett antal fantasifulla namn. För varje namn ska man avgöra om det hör till en stjärna i p-rullar eller till en av ponnysarna i My Little Pony.


Idag fick jag 4 rätt av 12. Slå det den som kan!

Fredagsfyran 8 april 2005

Dags för veckans fredagsfyra.
Tema: Politik

1. Vilket parti skulle du inte rösta på om det vore val idag?
Lätt fråga. Sverigedemokraterna.

2. Om du skulle starta ett eget parti, vad skulle det handla om?
Vända kappan efter vinden. Där "vinden" i sammanhanget är den färskaste kunskapen om hur människor och samhället faktiskt fungerar. När mår vi bra? Vad längtar vi efter? Hur tar vi oss dit?

3. Har politiker för mycket eller för lite makt nuförtiden?
För det mesta har politiker idag för lite makt. Vilket ibland kompenseras av att de skaffar sig för mycket makt på fel områden. Det är lustigt det där.

4. Vad skulle partiet i fråga 1 behöva ändra på för att du skulle rösta på dem?
Byta politik. Bli ett parti som sprider demokrati till alla människor i Sverige, inte som idag ett parti som bara företräder ynkliga stackare med taskig barndom och klädsmak.


De som läser min blogg regelbundet eller känner mig privat vet att jag inte är politiskt aktiv. Eftersom jag har lätt att bli engagerad i saker har jag funderat på om jag skulle vilja ägna mig åt politik i någon form, men jag kan inte riktigt sympatisera med blockpolitiken eftersom den är så urbota korkad. Nä, ska jag engagera mig så får det bli som sakkunnig, humanist eller filosof. Och eftersom ingen frågar efter mina amatörmässiga kunskaper och åsikter lär ett sådant engagemang ligga långt bort i tid och rum.

2005-04-07

Allt går igen

I måndagens inlägg önskade jag mig ett stilla vårregn. Inatt vaknade jag av ett behagligt smatter av regndroppar mot fönstret. Och i morse vaknade jag med sprängande huvudvärk. Man ska tydligen passa sig för att önska sig saker...

I gårdagens inlägg ritade jag en gris (eller en so, för att vara mer precis). Och idag när jag körde till jobbet blev min bil, nytvättad igår kväll, alldeles grisig. Man ska alltså passa sig även för att avbilda djur i bloggen (eller måla fan på väggen).

I mitt inlägg i söndags bad jag om hjälp med tips till sånghäftet inför det stora kalaset nu på lördag. Ett av tipsen hjälpte mig att hitta denna underbara översättning av en klassisk svensk visa till tyska. Så har vi något att öva på i väntan på att solen ska komma tillbaka!
Kreutz wie es wimmelt von Segeln in Tag!
Ist es Wettsegeln? Nein, es ist Samstag!
Gewiss! Da versteh´ ich wo Sie segeln hin.
Sie haben ledig und - Winn!
Da segelt Kolle mit Kubben auf Schwaj.
Heil auf dich Du! Wie hast Du es selbst denn?
Es ist tjo wie es wiftet, komm mit liebe Du,
du weisst ja wor wir legen zu.

Es ist tanz auf Brännö Brücke
ein alter geliebt Tradition.
Voll mit Publik
und trevlich Musik.
Ja, was ist ein Tanz ohne Zugspielelaut,
und ein Tanz auf Brännö Brücke
ist für viele ein gross Abentür.
Es ist Freunde und Fest
Seh da aussen im West
blinkt der Winga Für.

Von Winga Sand
Hört man zum Land
gemischt mit dem Zugspielloot
das Dunken einer Fischenboot.
Die tanze sie geht
der Herz er geht het.
Geht für die Lieblingen
und für Bohuslän.
(Bist du mit auf das?)

2005-04-06

Min gris

Dags att ta mig i kragen och sticka ut... trynet. Precis som bland andra Henrik, Siv och Thebe har jag alltså tagit reda på vem jag egentligen är genom att rita en gris.



Analysen gav följande omdöme:
Jag är en osäker, opålitlig och realistisk analytiker. Samtidigt som jag är en god lyssnare gillar jag att spela djävulens advokat. Och (höll jag på att glömma) jag har ett mediokert sexliv.

Och jag som trodde att jag bara var kass på grisens anatomi. Och teckning.

2005-04-05

Reklamfinansierat

Igår åt jag för ovanlighetens skull lunch ensam, så jag tog med och läste jag den gratistidning som alltid ligger i fikarummet på jobbet. Eftersom den helt och hållet finansieras av reklam drivs den inte av någon journalistisk ambition utan det handlar om att med minsta möjliga kostnader locka folk att bläddra igenom tidningen. Alltså talar de om vilka fantastiskt prisvärda lådviner man kan hitta på systemet. I varje nummer.

Men jag hittade förstås andra artiklar som också väckte mitt intresse. Första uppslaget handlade om hur hoten mot våra folkvalda ser ut, och att trenden är ett hårdare klimat. Och en helsidesannons från Landstinget gav mig mer insyn i dessa politikers verksamhet än jag fått på länge. Visste ni att vi sparat så mycket att vi gjorde 905 miljoner kronor i vinst 2004?

Det var 844 miljoner bättre än budgeterat, trots att skatteintäkterna blev lägre än väntat. Jag hoppas det i huvudsak beror på goda besparingar och inte dåliga. Oavsett vilket är det sorgligt när politiker som har små barn knappt vågar fortsätta med politiken på grund av hot mot familjen. Kritik och motstånd - javisst! Personliga hot - nix pix!

När jag kom tillbaks från lunchen var det nyheter från CNN på jobbets bredbilds-tv. Utan att ha någon större erfarenhet har jag nog ansett att CNN erbjuder en mer seriös nyhetsbevakning än gratistidningar. Såhär lät det just när jag gick förbi:
Påven är död och ligger lit-de-parade.
Och nu blir det reklam!

2005-04-04

Vårregn

Ännu en strålande solig dag, prognosen lovar upp emot 15 grader i östra Svealand. Bilköerna är långa och tvära inbromsningar vanliga eftersom förarna bländas av den lågt stående morgonsolen. Näsan rinner och ögonen svider. Pollensäsongen har börjat och luften är också full av damm från vinterns halkbekämpande sand och grus.

Är det någon mer än jag som längtar efter ett stilla vårregn?

Men nu kommer visst aprilvädret, enligt SMHI, så om 3-4 dagar sitter jag väl här och förbannar de gråa molnskyarna och det kalla vädret. Men förhoppningsvis utan droppande nästipp.

2005-04-03

Söndagspyssel: Hjälp med sånghäfte

Påven är död men livet går vidare. Om en vecka är det äntligen dags för den fest som jag ordnar tillsammans med två andra 40-åringar. Jag har tagit på mig att sätta ihop ett litet sånghäfte till middagen, kanske 6-8 sånger, och jag inser att jag behöver er hjälp kära läsare.

Vilka sånger passar allra, allra bäst till en middag för 75 personer? Till maten serveras vin, lättöl och minerlavatten men ingen snaps.

Gästerna är en salig blandning. Det är nog 30% ingenjörer, 40% frikyrkliga, 50% som gillar att dansa till Ricky Martin, 60% småbarnsföräldrar och resten vet knappt ens själva vad de är. En övervägande majoritet är i alla fall födda på 60-talet.

Festens tema är konst och kultur. Jag har verkligen försökt komma på folkkära och lättsjungna sånger om dockteater, poetry slam, isdans eller muralmåleri - men hittills utan framgång. Borde jag istället satsa på visor om våren? Kanske Taube och Bellman? Eller lättsmält schlager?

Hjälp mig snälla!

2005-04-02

En gammal man är död

Så är han alltså död, påven. Eller som DN skriver:
"Den helige fadern dog denna kväll klockan 21.37 i sitt hem", hette det i ett uttalande från Vatikanen.

När han var ny som påve och jag var i yngre tonåren tyckte jag att han var cool. Dels för att han gillade att se när Stenmark åkte slalom, dels för den där väkända bilden när han formar tummar och pekfingrar till glasögon i en skämtsam grimasch.

Senare har jag tyckt mer illa om honom för hans uttalanden, som för mig har signalerat respekt för traditioner men inte för människor. Men jag har i ärlighetens namn inte vetat särskilt mycket om eller lagt någon större vikt vid hans liv och gärning.

På slutet har det förekommit en hel del artiklar som påmint om hans roll i närmandet mellan östra och västra Europa, eller nyttigheten i att ha en bärare av traditioner som motvikt i en värld där det mesta handlar om individuell frihet och pengar. Men det som fick mig att återigen se honom med något blidare ögon var ett kort reportage från Polen härom dagen.

Den värme och respekt som skymtade fram där flyttade tillbaks fokus till människan bakom påven. En man som gjort både bra och dåliga saker, precis som du och jag, och som företagit resor på många plan under sitt 84-åriga liv.

Han hette Karol Wojtyla och ikväll tog han sitt sista andetag.

2005-04-01

Diskhografi #3

Äppelslask
Tärnade bitar av ett äpple och en halv squash hastigt frästa med curry och paprikapulver
Vinbladsdolmar (köpta)
Hommous (hemrörd)
Kapris (Mmmm)
En liten bit utskuren biff

Skrattspegel som terapi?

Vid fredagsfrukosten på kontoret i morse berättade en man om sin 12-åriga dotter. Hon är, precis som sin far, en extrem tävlingsmänniska. Om hon har haft ett enda fel på ett prov så blir hon tårögd av ilska och går hem och pluggar det hon missade tills det sitter.

Jag kunde inte låta bli att tänka på ätstörningar. Vad har man för självbild, och framför allt för krav på sig själv, om man beter sig så när man går i sexan eller sjuan? En kollega som satt vid samma bord berättade att hennes svåger har en dotter på 16 år som precis blivit inskriven för bulimi. Jag tror att pappan till 12-åringen inser att det finns anledning att hålla ögon och öron öppna.

I mitt förra inlägg som handlade om bredbilds-tv fick jag en intressant kommentar av någon som sett en skönhetstävling där deltagarna såg sundare ut än vanligt. Vilket berodde på att tv-bilden var just sådär felaktigt inställd så att alla blev lite utdragna på bredden.

Kanske skulle man ordna terapi i nöjesfältens spegelsalar för alla flickor i riskzonen, så att de får skratta åt karikatyrer på sina kroppar. Eller kanske ska man snarare ta dit deras lärare och föräldrar tillsammans med några dokusåpakändisar och fotomodeller och låta flickorna skratta åt karikatyrer på deras kroppar istället?