Kvinnliga förare då och nu

Det är inte bara taxibilar som väcker mitt intresse utan även förarna. Efter att han haft haft svårt att komma ut i en trafikerad rondell bjöd eftermiddagens förare på en djupanalys av skillnaden mellan kvinnliga bilförare nu och förr. Han hade tillbringat de första 10 åren som förare med att reta upp sig på alla tanter som var alltför snälla och gjorde saker som att stanna vid grönt ljus för att vifta fram en fotgängarna som hade röd gubbe. Nu däremot körde alla kvinnor tuffare. Inte bara tuffare än de körde tidigare utan även betydligt tuffare än oss män.

Han visste naturligvis också varför. Männen vet att de själva skulle kunna gå ut och klappa till någon som bär sig riktigt dumt åt så de aktar sig för att köra helt respektlöst. Kvinnor däremot vet att de aldrig behöver riskera att få stryk av en man och släpper därför aldrig till en milimeter i onödan.

Han längtade tillbaka till de överbeskyddande tanterna. Jag längtade ut ur taxin. Skillnaden var att det var min längtan som blev uppfylld.

Bio på väg

Eftersom jag reser en del i jobbet har jag anledning att åka taxi ganska ofta, bland annat nu i morse. Och det var inget särskilt med den taxin (förutom att något elfel gjorde att föraren inte kunde stänga dörren på sin sida utan att först stänga av bilen). Det var en typisk taxi, en stor och skön Volvo som var tystare och bekvämare än min egen gamla Opel.

Men halvvägs framme fick jag veta att det var premiär för mig. Det var nämligen min första resa i en personbil som drivs med biogas. Det sköna var just att det var inget särskilt med den bilen, det var som att åka med vilken taxi som helst. Enda problemet enligt föraren är att han måste tanka redan efter 15-18 mil. Det låter besvärligt, men jag kan inte låta bli att se det ur deras perspektiv som bor vid Essingeleden där det passerar kanske 60 000 fordon per dag. Tänk när alla dessa fordon istället drivs av biogas och bara släpper ut koldixid och vatten.
Häftigt!

Dagens vers: 30 jan 2005

Jag kan inte påstå jag var optimist
Men hon är ju en helt suverän alpinist
I farter som slår varje laglig bilist
Hon kastar sig nerför en stenhård pist
Och ger oss ett guld i en fartgren till sist
När Anja är drottning blir jag rojalist!

(Tillägnad världens bästa Anja från Tärnaby)


(Föregående vers, 28 jan)

Bananrepubliken Sverige

I slutet av 1998 drabbades Honduras av orkanen Mitch. Trots lärdomarna från orkanen Fifi drygt 20 år tidigare var landets ekonomi fortfarande i hög utsträckning beroende av bananplantagerna. Det ensidiga bruket av jorden gjorde landet sårbart, odlingar blåste sönder och hoppet om en god tillväxt sköljdes bort med den bördiga jorden.

Jag minns att det hos oss i Sverige fanns en stark sympati och vilja att hjälpa. Men jag minns också kommentarer om att inte bara gick att skylla på naturen utan att de till stor del fick skylla sig själva. Så går det när man låter kortsiktiga vinstintressen gå före långsiktig planering.

I dagens DN analyserar Göran Greider varför stormen härom veckan drabbade Sveriges skogsbruk så hårt. Kravet på höproduktiva skogar har gett oss ensidiga virkesplantager med antingen granar av sydeuropeiskt ursprung eller tallar från Nordamerika. Dessa skogar utgör oerhört fattiga ekosystem jämfört med den naturliga taigan.

Själv tänker jag på en bekant från Hälsingland som berättade om sin ovilja att i slutet av 1970-talet bruka skogen enligt direktiven från Skogsvårdsstyrelsen. Dels vägrade han plantera contortatall, dels lät han skogen självså sig. Han tänkte att de frön som gror bäst är förmodligen de som har hittat de bästa växtplatserna. För detta fick han varje år betala böter.

Bananrepublik eller granmonarki, skillnaden är kanske inte så stor som vi tror?

Dagens vers: 28 jan 2005

Här har jag gått i alla år
och klagat på de som förstör
Som om demokrati var nånting man får
och inte nånting man gör

(tillägnad Sara/Hedgehog som tog saken i egna händer)

Kartor för ökad demokrati

Chadie hade ett inlägg om hur vi kan använda våra bloggar för att berätta om saker vi lärt oss och vill sprida vidare till andra. Jag såg också ett inlägg om en bra karta på webben hos Stationsvakt härom dagen. Dessa två inlägg inspirerade mig att lämna följande bidrag till folkbildningen.

Jag tycker att det är häftigt att det finns så mycket kartor tillgängliga på Internet idag. Inte minst tycker jag att det är en viktig del av demokratin. Om vi inte bara vill ha proffspolitiker utan också engagerade gräsrötter så är det viktigt att vi medborgare enkelt kan hitta information och att denna information är någorlunda lätt att förstå. Och kartor är ett utmärkt sätt att få en bra överblick av läget!

Idag har de flesta kommuner en server med kartor tillgängliga för allmänheten som en del av sin kommunportal. Här är några tips på sådana kartportaler i våra tre största städer. Bor du i någon annan kommun finns det troligen en liknande service där, men jag tänkte begränsa mig något och inte posta en lista med 290 exempel...

Stockholm
Kartago är en webbsida med kartor där man till exempel kan se vilka projekt som planeras där man bor.

• Zooma in (välj vänstra verktyget och dra en fyrkant).
• Ändra sedan i Tema-listan från "Stockholmskartan" till "Alla pågående planer".

De blå och lila områdena är de som har någon plan. Klicka på området så länkas du till en sida med information. Där står också namnet på den ansvariga på kommunen, så att man vet vart man ska vända sig för att ge sina synpunkter.

Göteborg
Discovery innehåller kartor indelade i kategorier. Vissa kartor är till för kommunens entreprenörer och kräver lösenord, men de flesta är öppna för alla. Gå till exempel till Idrottsförvaltningen för en karta över ridanläggningar.

Flest och bäst kartor har Trafikkontoret. Här kan man få veta var det är störst risk för trafikolyckor, när nästa spårvagn kommer till en viss hållplats eller hur trafiken ser ut just nu på Älvsborgsbron.

Malmö
Malmökartan kan bland annat användas till att zooma på valfri stadsdel och se ett flygfoto över området.
Kartan har också en utmärkt sökfunktion som gör det enkelt att hitta olika kommunala anläggningar på kartan, till exempel vårdinrättningar eller turistmål.

Arbetstillfällen kontra forskning

Tidningen Ny Teknik skriver om GM:s beslut att degradera varumärket SAAB från "premium" till "near premium" (via Reasearcher). Artikeln andas också en bestämd förvissning om att tillverkningen av SAAB 9-3 hamnar hos den tyska fabriken i Rüsselsheim.

När jag läser artikeln tänker jag på M:s kompis Lars som vi träffade på en fika i tisdags. Han forskar nu utomlands men har precis fått en tjänst som lektor vid KTH. Han blir dock kvar utomlands i ytterligare 18 månader med 95% tjänstledighet. Detta eftersom KTH ändå knappt har råd att ha honom anställd, fast tjänsten behövs. Han berättade också att motsvarande institution i Lund lämnade in åtta forskningsansökningar som alla fick avslag, detta trots att det var 8 välskrivna ansökningar som gällde angelägen forskning.

Jag antar att all forskning lider av en ansträngd ekonomi eftersom många kämpar om samma begränsade medel. Men jag kan inte låta bli att tänk på en DN.-artikel från i höstas om hur räddningen av jobben i Trollhättan hotar övrig forskning. Och det kanske till mycket begränsad nytta.

Därför började Joni Mitchell skriva

Såg precis lite av musikbyråns program med Joni Mitchell. Och blev på bra humör av att se och höra henne! När jag hörde henne första gången tyckte jag hon hade konstiga harmonier och märklig röst, men efter några år upptäckte jag att jag hade börjat gilla det.

I början av programmet berättade hon om sitt misslyckade äktenskap och varför hon var började skriva:
Jag antar att jag började skriva för att jag behövde skapa mig en egen värld. Och för att jag var störd.

Min och M:s relation är i och för sig bara bra, men jag är ändå glad att jag har skaffat mig en blogg.

Vår föreställningsvärld

I gårdagens tidning fanns en krönika som berörde ett radioprogram om en maskdansare från Grönland. Tankarna har kretsat en del kring en mening från denna krönika:
"...det gav en inblick i en föreställningsvärld som är långt ifrån den urbana värld där de flesta av oss lever."

Det är ett väldigt bra begrepp, "föreställningsvärld". Krönikören säger heller inte att den grönländska kvinnan till skillnad från oss lever i en föreställningsvärld, utan bara att vår är annorlunda. Ofta tänker vi oss att andra kulturer och tidigare generationer tolkar/tolkade världen utifrån föreställningar som vi frigjort oss ifrån. Det är svårare att se de föreställningar som utgör våra egna filter, men det är intresant att försöka.

• Vår verklighet förklaras bäst med naturvetenskapen
• En människa har en egen personlighet som finns med i alla de sammanhang hon befinner sig
• Framgång kan mätas i pengar
• Människan är höjdpunkten av livets utveckling på jorden
• Demokrati är det bästa styrelseskicket
• När vi bedömer en människas handlingar är avsikten är viktigare än det faktiska resultatet
• De mänskliga rättigheterna är en global angelägenhet

Jag undrar vilka delar av vår föreställningsvärld som kommer att vara mest komiska för kommande generationer? Eller för en maskdansare från Grönland för den delen.

Betapet värre än Tetris?

En av riskerna med att läsa andras bloggar är att man hittar en massa nya intressanta saker på nätet. Efter att någon nämnde Ordspel letade jag runt efter lite allmän information om alfapet och hittade bland annat de aktuella mästerskapsreglerna. Men vad som verkligen föstörde all privat planering var att jag hittade Betapet.


Förutom att det är lika kul som alltid att spela så är det gratis! Tur att även Betapet har sina dåliga dagar, så att man får nånting gjort på jobbet också :)

Pengar och pjäser

"Bäste Håkan!
Jag erbjuder Er idag det enastående tillfället, att gå pengarna beslutsamt till mötes och att komma til en förmögenhet med statlig hjälp."

Är det inte det statliga Nordtyska Klasslotteriet som skickar maskinöversatta brev så är det A-ekonomi på tv eller Ekonomidelen i DN. Ibland blir jag så trött på människor som tycker att pengar är något att analysera, fascineras av och diskutera i det oändliga. Som om pengar vore någonting i sig själv, nånting annat än en kanal för mänskligt umgänge. "Marknaden lever sitt eget liv" är till exempel ett ytterst fånigt påstående. Bara för att vårt beteende när vi hanterar pengar inte stämmer med den idealbild vi har av oss själva betyder det inte att pengarna har något eget liv. Dumheter.

Det är ungefär lika korkat som att tro att schackpjäser har ett eget fascinerande liv.
Den där springaren är för härlig, den liksom bara hoppar över saker som annars skulle hindrat vem som helst. Och bönderna ska vi bara inte tala om, totalt endimensionella väsen som blir helt blockerade om någon ställer sig i vägen. Men samtidigt är det bara en bonde som kan genomgå en metamorfos och bli precis vilken pjäs som helst. Fascinerande!

Som om en schackpjäs någonsin skulle ha flyttat sig ett enda steg utan att en människa låg bakom. Det är bara att ge en schackpjäs till en tvååring så framgår det tydligt hur dess möjligheter och begränsningar fullständigt ligger i händerna på människan.

I sig själva är pengar precis som schackpjäser bara döda ting, utan eget beteende. Nä, pengar är fascinerande bara som en spegel av människans beteende, relationer och kommunikation.

Ledvärk och humor

Min hjärna är lustig. När jag blir arg över någonting så bearbetar jag detta med humor, ofta helt omedvetet. För det mesta håller jag denna humor för mig själv eftersom andra kan ta anstöt. Det är ju inte därför sådana skämt uppstår, så då får jag bädda ner dem igen i hjärnans valnötslika vindlingar. Men ibland ploppar skämten ut.

Eftersom jag känner av min ledvärk såhär års (psoriasisartrit) upptäckte jag att följande två ordvitsar letat sig fram till de medvetna delarna av skallen.

1. Reumatikerförbundet ser allvarligt på utvecklingen mot allt kortare ledtider.


2. Psoriasisförbundet arrangerar nya fjällresor.

Film: Se mig (Comme une image)

Se mig är en underbar film. Gå och se den!

Denna franska film vann pris för bästa manus i Cannes 2004. Handlingen kretsar kring 20-åriga Lolita och hennes berömde pappa, och deras relationer med familj, vänner och varandra. Skådespeleriet är trovärdigt såväl i de lågmälda scenerna som i de upprörda känslostormarna. Härligt med en så skickligt gjord film där människorna står i centrum istället för effekter och animeringar. Och ja, jag var lite lätt tårögd på slutet.

Men efteråt log jag av den goda filmupplevelsen hela vägen hem.

Söndagsfemman 050123 - Konserter

1. Vilken var den första artist/grupp du vet med dig att du gillade?
Jag gick runt på sommarstugan som 2-åring och skrålade "Jag tror, jag tror på sommaren", så det måste väl ha varit Mats Olin då, men han var tätt följd av Beatles.

2. Vilken var den första skiva du köpte själv?
"I Walk the Line" med Johnny Cash
("...cause flesh and blood needs flesh and blood, and you're the one I need, hmm-mmm")

3. Hur var din första konsert?
Peter Gabriel på Hovet typ -86, ja hur var det egentligen? Lite för anonymt, han var så liten där han stod på sin scen långt bort. Det var häftig ljussättning och bra tryck i låtarna, men jag blev nog lite besviken.

4. När var du på konsert senast?
Oj, hmm... det var kanske när jag blev meddragen på något klezmer-band på Södra Teatern, typ förra vintern? Eller så är det bara den senaste som satte någorlunda avtryck - det var en skitfräck konsert!

5. Längst fram, längst bak, i mitten eller på sidan?
Längst fram såklart, vis av erfarenheten från lilla osynliga Peter Gabriel.

Veckans pekpinnar

Som vanligt har tidningarna hjälpt mig att inse att jag är en inte helt lyckad människa (det tar emot att säga "dålig"). Det finns så mycket som jag borde. Denna vecka har jag återigen lärt mig...

1. ...att jag alltid borde ha rätt tryck i däcken, eftersom detta minskar koldioxidutsläppen med 100 kg per säsong (DN.)
2. ...att jag aldrig mer borde äta jätteräkor eftersom odlingarna förstör kustens värdefulla träskmiljö (Metro)
3. ...att jag borde kolla om jag redan har betalat en räkning innan jag betalar den igen (personligt tackbrev från Ny Teknik)

Om ni ser någon på stan med stora, fina öron som glöder i rött så är det förmodligen jag som går omkring och skäms.

Fredagsfyran 050121 - Generositet

Min förtsa fredagsfyra. Frågorna denna vecka handlar om generositet:

1. Engagerade eller bidrog du till något välgörande ändamål som till exempel Röda Korset eller Radiohjälpen innan katastrofen i sydostasien?
Jag har lämnat bidrag då och då, men inte gjort några regelbundna insättningar.

2. Har du skaffat dig något engagemang efter katastrofen?
Inte ännu.

3. Vilket är ditt främsta skäl till att du engagerar dig (eller varför du inte gör det)?
Jag får erkänna att mitt engagemang väcks av katastrofer som får uppmärksamhet i media. Den andra drivkraften är engagerade vänner.

4. Vilken organisation tror du gör mest nytta, vem och vilka kan man lita på?
Jag tror att Röda Korset/Halvmånen, Rädda Barnen och Läkare Utan Gränser gör stor nytta. Men den organisation som jag har allra störst förtroende för är Diakonia, eftersom min vän Peter jobbar där. Deras verksamhet går ut på att stötta lokala projekt för ökad demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter. Deras arbete sker med respekt för att lokalbefolkningen själv har störst ansvar för och förmåga att planera och genomföra en långsiktigt hållbar utveckling.

Journalister som fiskar

Vem har vi egentligen störst förtroende för, en byråkrat eller en journalist?

Igår fick jag veta mer om Sveriges fiskerinäringen på en dag än jag tidigare lärt mig under mitt liv. På förmiddagen träffade jag tre byråkrater hos Fiskeriverket. Här är några fakta som jag fick i själva verket:

• Sverige har 201 större fiskefartyg (minst 15 meter) och ca 1300 mindre.
  
• De större fartygen har utrustning som överför deras position till en landstation varannan timme. När de kommer i hamn kan man jämföra den rutten med uppgifterna i loggboken.
  
• Utrustningen för positionsbestämning och annan kontroll betalas med skattemedel, till skillnad från många andra länder där fiskaren själv får stå för kostnaderna. Detta ger svenska fiskare en konkurrensfördel.
  
• Vår ekonomiska zon (territorialgräns) har osäkra sträckningar mot i princip alla våra grannländer
  
• Vi har 70 olika kvoter för vilken fisk vi får fånga i de olika ekonomiska zonerna. Dessutom kan fiskaren köpa sig en kvot i andra zoner, till exempel för att dra upp tonfisk i Maroccos zon.
  
• När fiskebåten tar upp trålen säger man att den gör en "ansträngning".
  
• Smutthavet är det poetiska namnet på en lätt bananformad internationell zon norr om Island

Under besöket fick jag en väldigt positiv bild av personalen och deras engagemang i sitt jobb. De var mycket medvetna om vikten av att använda skattemedlen försiktigt. Samtidigt var de angelägna om att dels leva upp till de regler och krav som ställs på översyn i denna internationella handel, dels hantera sitt uppdrag på ett sånt sätt att det finns några stora fiskar kvar till våra barn och barnbarn.

På kvällen igår råkade jag sedan se ett repotage i Västnytt där den tillträdande chefen för fiskeriverket blev intervjuad. Reportaget inleddes med arkivbilder och påminnelser om Västnytts ihärdiga kritiska granskning av myndigheten, och jag fick veta följande:

• Det har händer att fiskare tvingas slänga tillbaka torsk som hunnit dö i havet.
  
• Det jobbar i stort sett lika många med reglering och kontroll på fiskeriverket som det gör i hela fiskeflottan.

En jämförelse mellan besöket och reportaget ledde till följande reflektion:
Byråkraterna belyste hela tiden två sidor av varje fråga - fördelarna och nackdelarna med en sträng tillsyn, eller med investeringar i ny teknik. Journalisterna däremot verkade bara vara ute efter maximal uppmärksamhet (eftersom de inte säljer lösnummer hoppas de kanske på stora journalistpriset) och belyste därför frågan ytterst ensidigt.

Och så säger de att tv-journalister inte får ha privata bloggar eftersom detskulle äventyra deras "objektivitet". Hade jag varit grävande bloggare så hade jag tagit reda på vem det är på Västnytt som har fiskare i familjen.

Varning i vintermörkret

Ur George Bushs installationstal för hans andra ämbetsperiod:
"We have lit a fire that will reach the darkest corners of the world"

Det kan ju bara betyda en sak:
Du som bor i Kiruna, Gällivare eller Arjeplog - Köp en pulversläckare nu!

Vilse i Göteborg

Medan broder O är i Alperna kan jag låna hans lägenhet när plikten kallar mig till Göteborg. Det är så skönt att få rå om sig själv och slippa dessa könlösa hotellrum. Och eftersom lägenheten ligger centralt bredvid Heden är det ju gångavstånd överallt. Kopparbunken på Chalmers är väl bara runt hörnet, tänkte jag i morse när jag inte fick tag på någon taxi.

Jag behövde bara sticka näsan ut genom dörren för att förstå varför det var ont om lediga taxibilar. Ursäkta alla göteborgare, men kallar ni detta för snö? Jag kallar det för en sliskig, slemmig, obehagligt snorig, grå-beige sörja som går upp över fotknölarna. Med en ryggsäck fylld med dator och tunga böcker släpade jag mig via Korsvägen bort till Eklandagatan.
– Ursäkta kära göteborgare, men ska jag fortsätta upp längs vägen eller är det närmare om jag tar trapporna upp här till höger?
– Ta trapporna du, det är alldeles bakom den här lilla kullen.

Behöver jag säga att trapporna gick över västkustens motsvarighet till Mont Blanc? (Inte undra på att du känner dig hemma där nere i franska Alperna, brorsan.) Innan jag kom fram hade jag hunnit se betydligt mer natur än jag hade tänkt. Både kavaj och jacka åkte av innan jag var halvvägs uppe. På nervägen hann jag med såväl resterna av den nedblåsta skogen som Johannes kyrka, och närapå Poseidon också. När jag till slut halkade mig fram förbi kopparbunken ner till Chalmers teknikpark hade det gått 40 minuter och nackmusklerna var som fiolsträngar. Jag HATAR att vara vilse.

Till slut kom jag i alla fall fram och kunde ge mig i kast med dagens gärning, 25 minuter försenad. Tack gode Gud för trevliga, avspända västkustbor som utan att klaga tog emot mig och erbjöd mig en stol och en kopp kaffe.

Nu fattas bara en nackmassage och lite av den whiskey som jag såg att brorsan gömt i städskåpet :)

Ska vi byta grejer med varann

Låg av någon anledning och gnolade på Hasse Alfredssons gamla fina byta-grejer-visa när jag vaknade i morse, den där han byter en gaspolett mot en rostig spik, rostig spik mot en basfiol, osv. Men efter en stund började orden byta skepnad, och då lät det ungefär såhär:

Ska vi byta, ska vi byta grejer,
ska vi byta grejer med varann?
Jag byter ett Kärleksbud mot en pingspastor
Kärleksbud mot en pingstpastor!
Pingstpastor mot en homofob
Homofob mot en cancersvulst
Cansersvulst mot ett tidelag
Tidelag mot en pedofil
Pedofil mot en tryckfrihet
Tryckfrihet mot en folkgruppshets
Folkgruppshets mot en tingsrättsdom
Tingsrättsdom mot ett fängelse
Fängelse mot en ombudsman
Ombudsman mot en basfiol
...ska vi byta grejer med varann?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Tillägg:
M kommenterade min "snuskiga visa". Jag vill bara förtydliga att orden cancersvulst, tidelag och pedofil är omdömen som jag hämtat ur pastor Åke Greens predikan om homosexualitet. Se även den artikel i dn.se som jag länkat till i föregående inlägg.

Åke Green - fria eller fälla

Läste just dagens debattartikel i dn.se där pressombudsmannen Olle Stenholm argumenterar för varför pastor Åke Green bör frias i Hovrätten. Pastor Green har tidigare blivit fälld av Tingsrätten och dömd till 1 månads fängelse för hets mot folkgrupp. Detta efter en predikan sommaren 2003 där han gjorde ett antal dumma, förnedrande och felaktiga uttalanden om homosexuella.

Olle Stenholm anser dels att dessa uttalanden bäst bemöts i en öppen debatt, vilket han mycket vä kan ha rätt i, dels att ett befästande av domen ger pastor Green en oönskad martyrstatus:

Greens meningsfränder ser martyrglorian växa ut runt hans huvud. Den opinionsbildning som Åke Green bedrivit och som skulle kunna angripas i öppen debatt kommer bokstavligen att drivas under jord. Därmed kan den inte heller bemötas. De som tycker som Borgholmspastorn kommer att viska sina budskap från man till man och sprida dem i lönndom. Sådan opinionsbildning är ett mycket värre hot mot utsatta grupper än de öppet redovisade fördomar och omoraliskheter för vilka Åke Green drog ut i strid.

Vad jag saknar i artikeln är motsvarande resonemang om hur en friande dom kommer att tas emot. Jag är rädd att den i ännu högre utsträckning skulle användas av de grupper som delar pastor Greens lumpna människosyn. En friande dom kommer att tolkas som att han hade rätt, inte bara rätt att yttra sina åsikter, utan också rätt i sak. Vi har ju sett hur sjuk denna informationsspridning är, inte minst genom Westboro Baptist Church som tackar Gud för de svenskar som omkom i tsunamin - som straff för Sveriges dom mot pastor Green. Hur kommer de att reagera vid en friande dom???

Jag ska inte försöka mig på att väga yttrandefriheten och religionsfriheten mot lagen om hets mot folkgrupp, det överlåter jag till de jurister som är proffs på att uttyda lagen. Däremot tycker jag att debatten ska vara mångsidig, och att argument för ett frikännande ska vägas mot argument för en fällande dom - inte minst när det är pressombudsmannen som debatterar. Skärpning Olle!

Atom och RSS - föda som föda

Det är inte lätt att vara dataingenjör. Här upptäcker man bloggandets tjusning, bara för att springa in i en vägg av dataokunskap. Till råga på allt min egen.

Tydligen ska folk sitta och läsa andras bloggar med sina hemma-mipplade program. Program som dessutom kräver någon speciell sorts föda. Nu har jag försökt vara en duktig pojk och lagt länkar här till höger till en atom-föda (låter ganska anorektiskt) och en smart föda som eventuellt tillfredställer de som föredrar RSS (låter som nån fd sovjetrepublik). Åsså har jag skaffat Gmail och TypeKey och Flickr och snart borde jag väl lära mig vad Movable Type är så jag kan snacka ännu mer.

Men tänk om jag inte orkar?
Jag fyller ju faktiskt snart XL...

Mittenbetyg

Läste en kolumn i kulturdelen i DN igår om varför de som sätter betyg på filmer, böcker och liknande är fler än de som gör ett allvarligt försök att tolka och sätta in verket i sitt sammanhang. Man tar mindre risker genom att dela ut lite solar och getingar, man exponerar sig själv mer för andras kritik genom att göra en seriös analys.

Så vi bestämde oss för att sätta betyg på partiledarna istället för att prata om dem, så att ingen skulle inse hur dåligt pålästa vi är på inrikespolitiken. Men när vi kom till Kristdemokraterna visste vi inte ens vad karln heter. Snacka om att stå med brallorna nere...

Men det är faktiskt inte så lätt. Prova själv. Heter han:
Björn Hägglund?
Göran Häggquist?
Jörgen Häggström?
Örjan Häggmark?
Eller något helt annat?

Kom igen, våga ta en risk!

GRATTIS PAPPA!

Född -32 och still going strong.
Jag önskar dig vin, kvinna och sång,
Och naturligtvis tårta och schysst hålligång
- HURRA -

Kassa apparater

När jag skulle betala för min lunch hade kassörskan lite bråttom så hon lyckades slå in 650:65. Hon suckade, tog bort siffrorna och slog in den rätta summan, långsamt och metodiskt, samtidigt som hon muttrade:

"Kassaapparater är som karlar. Man måste slå dom precis lagom hårt för att komma åt pengarna."

I begynnelsen var Alf

Tydligen har Alf Svensson, han med KD, skrivit förordet till Tony Olssons nya bok, han med Malexandermorden (via Sara). Är det en bra idé?

Alf tycker tydligen att det är viktigt att se människan, även om man också ska se och bestraffa brottet han begick. Mitt motto är att vara nyfiken, att inte fråga så mycket hur det borde vara utan mer hur det faktiskt är. Så jag borde tycka att det är okej. Men det tycker jag inte. Det är lustigt det där.

IKEAs intrång på mitt privatliv

Läste hos researcher om IKEA och deras inställning till varumärken. Det är ju en stackars familj som ofrivilligt fått låna ut sitt släktnamn till ett soffbord.

Kom att tänka på den gången jag satt med några vänner och vi blev avundsjuka på alla som heter Billy eller Ivar. Eftersom värdinnan hade en IKEA-katalog liggande fick vi för oss att kolla upp vilka möbler vi själv var. Någon var en golvlampa, någon annan en fåtölj. Sedan kom vi till den mindre roliga delen av kvällen.
Träbocken Håkan...

Tvåtusenkronorshelg

Hål i plånboken.

Man tjänar inte pengar för att dö rik, utan för att göra någonting med dem. Visst borde jag skänka varje krona jag kan avvara till katastrofens offer (till exempel Diakonia, postgiro 90 33 04-4) men den här helgen gick pengarna istället åt till egna nöjen.

Fredag:
Restaurang Eyubi (Döbelnsgatan, Stockholm) med med M. Åt kycklingvingar och lammgryta, drack husets goda rödtjut.

Lördag
Gocart i Västberga på eftermiddagen, fick spö av en elektroingenjör :(
Restaurang Köket på Gondolen på kvällen med M och vänner, åt rotsaker till förrätt och en stackars anka till huvudrätt. Öl, vin och en gin tonic.

Söndag
Hemmamiddag med M:s far (grönsakswok, helgens bästa mat!) följt av "Min stund på jorden" på Stadsteatern.

Fler helger som den här och jag blir både fet och fattig...

Kristen krigskorrespondens

M hittade dessa fascinerande kristna e-vykort.

Första intrycket är avsmak, men så försöker jag backa ett steg och förstå fenomenet. Jag är uppväxt i ett sekulariserat land som inte varit i krig på 190 år. Försöker man ta sin tro på allvar, (kristen, judisk, islamisk eller annan) samtidigt som man har bekanta eller familjemedlemmar som är ute i krig måste det väl leda till någon slags uttryck.
Men ändå...

Amatörmässigt

Mitt sportintresse väcktes i tioårsåldern. Några av de tidiga minnena är från OS i Innsbruck och Montreal 1976, då jag också lärde mig att det finns olympiska ideal. I samband med invigningen svor en av idrottarna på att alla deltagare var amatörer. Jag förstod då att det var suspekt att vara proffs, medan amatören hade ett högre moraliskt värde och stod för ett vackrare ideal.

En av diskussionerna jag följer med intresse just nu är den om proffs och amatörer, se till exempel Blind Höna och Spanarna (via Linda). Alla är överens om att amatörer tar sig ett allt större utrymme och har tillgång till allt fler kanaler. Leder detta till ökad demokrati och mångfald eller till sämre kvalitet?

Min känsla är att skiljelinjen inte går mellan proffs och amatörer utan att det handlar om vem som har ett engagemang. Om proffsen saknar passion, inte brinner för sin sak, så lämnar de fältet öppet för andra - det må vara amatörer eller andra proffs. Sedan är det upp till mig vem jag vill ge mitt utrymme och mitt förtroende. Och naturligtvis vem som väcker mitt intresse (några av dem finner du i länklistan till höger).

En ökad spridning av fotbollar gjorde att allt fler kunde spela. Detta ledde till att vi idag har betydligt fler amatörmässiga, pinsamt dåliga fotbollsspelare (varav jag är en). Men det ledde också till att vi har betydligt fler proffs som kan fascinera sig med sin fantastiska bolltrollning.
En ökad spridning av digitalkameror, vinprovningskurser och publiceringsverktyg för webben leder till fler amatörer och fler dåliga bilder, vinförslag och bloggartiklar. Men det leder säkert också till fler magiska möten och fler fantastiska konstverk.

Gammal demokrati

I en period av chock och svåra trauman blir vi tydligen konservativa. Samhälllet är bräckligt, gamla värden blir viktiga. Vi vill ha en kung som för folkets talan och tröstar oss. Vi vill ha en stark statsminister och trosvissa präster som kan svara på våra svåra frågor om meningen med döden. Helst vill vi vara barn som kan vila i den trygga förvissningen att vi har upplysta föräldragestalter som tar hand om oss.

Men jag gillar Gammal Demokrati lika lite som Ny Demokrati.
Finns det inte ett tredje alternativ?

Hon sover

Snart ska jag lägga mig bredvid.
Tyst, så att jag inte stör, men ändå nära.
Lammspettet och rödvinet fyller magen,
hoppas jag kan sova.