Vi syns!

Eftersom jag jobbar med kartlösningar och geografiska analyser var jag ju tvungen att registrera hakke snackar på de två tjänster som håller reda på var i hela världen olika webbplatser ligger.

GeoURL 2.0 (geourl.org)

Se vilka som ligger närmast mig

Denna första tjänst visar att den blogg som står mig närmast rent geografiskt är Blind Höna. Det känns passande med tanke på att det var efter att ett besök på Jonas sidor som jag blev inspirerad att själv börja blogga.


GeoURL re-loaded (geourl.info)

Se vilka som ligger närmast mig här

Den andra tjänsten uppstod tydligen under tiden som den första låg nere. Min närmaste granne här är i skrivande stund nico.se. Dett passar också utmärkt eftersom det var hos Anders jag hittade information om båda GeoURL-tjänsterna.


Nu när jag har registrerat mig vill jag naturligtvis veta var alla andra vänner håller till. Gå in och registrera dig du också om du har en blogg eller annan webbsida!

Söndagsfemman 050227 - Fylleri

Dagens söndagsfemma bad mig fylla i nedanstående meningar, och jag är som alla vet väluppfostrad:

1. Som man bäddar...
Som man bäddar för sin kvinna
Kan man hennes hjärta vinna

2. Hellre en... än tio...
Hellre en oskriven papperslykta
Än tio med slagord förtryckta

3. Den som gräver en grop åt andra...
Den som gräver en grop åt andra
Men att myrlejon åt myror kan ingen klandra

4. Ropa inte hej förrän...
Ropa inte hej förrän Moras målsnöre
Och när du väljer valla, så tänk efter före

5. Det finns inget dåligt väder bara...
Det finns inget dåligt väder
För en färggrann fjäderklädd tjäder

Recension i förskott

När jag skaffade denna blogg och började skriva i början av året så var det med tanken att jag skulle ha ett forum att sprida vackra texter och viktiga tankar. Sådär som Jonas på Blind Höna gör när han delger oss sin kunskap om vikten av den mänskliga faktorn i kundrelationer, eller som Sara med Hedgehog gör när en idrottsklubb inte vill ta emot den som bäst behöver det. Eller som Carina, Monica, Bengt O. eller någon av de andra jättarna jag dagligen besöker och läser.

Men man förändras inte över en natt. Idag blir det tydligen störtlopp och melodifestival på hakke snackar Det är väl helt enkelt så'n jag är.

Eftersom jag ska se programmet i M:s gamla lägenhet där det inte finns någon dator så får jag göra som Jerry och recensera i förväg den här gången (efter att ha tjyvlyssnat lite på SVT:s webb).

Och eftersom jag är en vänlig själ, på gränsen till mesig, så kommer förmodligen min recension att låta nå't i den här stilen:

"Som vanligt har SVT förstått att placera kvällens allra tyngsta bidrag precis i början och i den senare halvan. Det börjar med att NaNa äntligen tar det välförtjänta steget längst fram på scenen och ger oss en rykande het popschlager framförd med hennes alldeles underbara djupa röst.

Hon följs av Kwanzaa som visar sig vara ett par tuffa tjejer med röster som perfekt kompletterar varandra i en rytmisk dröm. I likhet med Mona Sallin och prinsessan Victoria visar de oss att det är hos dessa tuffa, starka kvinnor som vi äntligen hittar ett engagemang som leder till integration.

Efter dessa tunga kvinnliga bidrag kommer Jimmy Jansson med en underbar sommarlätt schlagerdänga som får oss att gunga i takt i tv-soffan. Utmattade sjunker vi ner och njuter av LaGaylia med kvällens enda ballad - en skön, intensiv låt som kommer att ge oss många sköna tryckare på dansgolvet i år.

Även andra halvan av kvällen visar med tydlighet att detta är årets klart starkaste startfält. Josef blandar latino med arabiska influenset så att fötterna dansar av sig själva. K2 featuring Alannah Myles fortsätter det dansanta temat med en låt som skulle få Wham att avundsjukt drömma om comeback. En proffsig Jessica Folcker visar att det går att förena ett tilldragande yttre med en intelligent musikalitet, om det var någon som fortfarande hade tvivlat. Och till slut denne Stenmark... Det är bara att ge upp och kasta sig över telefonen för att rösta. Ukraina, här kommer vårt eget Las Vegas. Det är jag beredd att sätta en rejäl slant på!"

Det är ju lite synd att inte kunna leva upp till sina barnsliga, högt ställda förhoppningar. Jag önskar att jag även kunde vara elak, vilket jag inte kan, och leverera en underbar sågning jämns med fotknölarna. Om jag visste hur, vilket jag inte vet, skulle jag kanske istället skriva något i den här stilen:

"Gamla synder går igen. Kvällens trötta startfält kämpar förgäves i skuggan av Sveriges tidigare musikaliska framgångsvåg, men de går under på vägen.

NaNa snor helt fräckt introt från Carolas Fångad av en stormvind och jag fruktar att hon menar vad hon säger när hon sjunger where ever you run to I will follow you. Nästa bidrag med Kwanzaa visar att svensk kvinnlig hip-hop aldrig mer kommer att hitta någon som når upp till Fevens tio budord (vilket inte ens Feven själv gör längre).

Jimmy Jansson får oss att undra om han inte såg Martins patetiska försök att bli en ny Per Gessle, eller om han helt enkelt inte förstod. LaGaylia lägger på sin mest nasala amerikanska röst men ligger ljusår ifrån den Randy Crawfoord eller Whitney Houston som hon drömmer om att bli. Snälla, plocka fram hopprepet och stäng in dig i flickrummet igen.

Josef försöker fiska röster från hela Europa på en gång och fastnar i och med detta i en sorglig pastisch av sig själv. Om han ändå lärt sig lite svenska av Higgins i Pygmalion, eller rentav hört ordstävet; The rain in Spain stays mainly in the plain. K2 med Alannah gör ett desperat försök att väcka liv i 15 år gamla brittiska slagdängor och jag känner bara, wake me up, so I can go-go.

Jessica Folcker kommer in och lyfter brösten mer än tillställningen, vilket ger kvällstidningarna en anledning att plocka fram sexrubrikerna även denna vecka. Kvällen avslutas sedan med en artist som uppenbarligen försöker efterlikna Greklands pinsamma stavhoppare från förra årets ESC. Han kan tydligen inte hålla tonen så ljudteknikerna fyller på med så mycket reverb att det låter som om han sjöng i en katedral.

Det låter för j-vligt, men han kommer naturligtvis att vinna kvällens delfinal, och troligen hela spektaklet, eftersom alla som lyssnar associerar Las Vegas till storvinsten. Med lite smart marknadspsykologi tar man sig ända till Kiev och dess sorgliga brandgula demokrati."

Tur att det finns andra bloggar som i lite större utsträckning har fått talets och skrivandets gåva. Nu måste jag förresten skynda mig iväg om jag ska hinna!

Fenomenala Pärsson

Det är naturligtvis viktigt med böcker, yttrandefrihet, jämlikhet och andra ämnen som dominerar bloggosfären, men jag får erkänna att jag även är svag för tv-sport. Ofta går det som man tror, men ibland blir jag så engagerad och överraskad och alldeles knäsvag.

Kostelic som alldeles nyligen tagit VM-guld i störtlopp hade gjort ett fantastiskt åk och utklassat de övriga. Då kommer Anja och fullständigt slår knock på alla motståndare och mig, och tar sin allra första seger i störtlopp. Wow, vilken kvinna!


Tillägg:
Ibland går det helt enkelt för fort när entusiasmen flödar. Anja heter Pärson i efternamn och inget annat. Eftersom jag inte kan rätta rubriken utan att förstöra permalänken så får helt enkelt be om ursäkt, och gör härmed en skamsen pudel.

En man och hans böcker

Jag slank in på Akademibokhandeln i Solna centrum på lunchen. Att avslöja vad kassen innehöll när jag kom ut är kanske det närmaste en personlig presentation jag kommit hittills här på hakke snackar.



I skuggan av framtiden
Sven-Eric Liedman
Modernitetens idéhistoria, en bred framställning av 1900-talets omvälvande förändringar. Belönades 1997 med Augustpriset i klassen för fackböcker.



Historisk guide till Australien
John H. Chambers
En kontinent där jag bodde två år i den ålder jag lärde mig läsa och skriva, men som jag ändå läst alldeles för lite om.



Judisk humor
Bertil Neuman
Tänker jag på judar i Östueropa för 50-100 år sedan får jag en bild av ett folk i motgång som utvecklade en humor som skrattar död och elände i ansiktet



Ordination: Vardagsfeminism
Jennie Sjögren
Utan att på något sätt jämställa mina motiv med de man finner hos våra partiledare så vill jag kalla mig feminist. Jag har frågat både M och mig själv hur en välutbildad och snacksalig man som jag ska bära sig åt. Här hoppas jag hitta några konkreta svar.



Jordens smartaste ord
Fredrik Lindström
Jag måste ju läsa och se om det kan vara kontrapropositionsvotering som är det allra smartaste.



Tystnadens historia och andra essäer
Peter Englund
Om det är sant att man lär av historian så måste detta vara en historia för mig.

Ytterhogdal-limmerick

Det här inlägget kommer sig av att jag fick en utmaning. Det började med att Thebe avslöjade sin förmåga att koppla färger till allehanda abstrakta begrepp, ett exempel på det som kallas synestesi. Till exempel är hennes onsdagar självklart orange. Många konstnärer och genier har varit utrustade med denna gåva, att ha öppningar mellan olika sinnesintryck.

Det väcker naturligtvis både min nyfikenhet (hur doftar ett C-moll?) och avund. För att komma med någonting själv framhöll jag min förmåga att se allt i enkla grötrim, och eftersom jag aldrig kan hålla min stora trut stängd bad jag henne att föreslå en ort som jag kunde göra en limmerick till. Så håll tillgodo, Thebe och alla andra som eventuellt vet var det här stället ligger:

En nunna från Ytterhogdal
hon var så bedårande sval
när munken kom dit
på romantisk visit
att celldelning blev hennes val

Luriga telebolag

Post- och Telestyrelsen (PTS) har gett ut en rapport kallad "Svensk telemarknad första halvåret 2004" som sammanställer lite intressanta fakta (via förra veckans nummer av Ny Teknik).

Bland annat framgår där att vi har 9,3 miljoner mobilabonnemang på 9 miljoner svenskar. Detta beror främst på att operatörernas marknadföring fortfarande lurar kunder att tro att telefonerna är billiga vid nyteckning av abonnemang, så att många skaffar sig ett nytt abonnemang för att få en ny telefon. I själva verket köper man idag luren på avbetalning, eftersom det läggs på en "förhöjd månadsavgift" under bindningstiden.

Det här kan naturlitvis väcka en del funderingar på etik och moral, men mina tankar gick istället åt ett helt annat håll. Vem var det egentligen han liknande, den där Billinger som var generaldirektör för PTS tills i fjol?


Ser han inte lite diplomatisk ut, ungefär som någon som jobbar i parlamentet?
Eller kanske en tuff inspektör i världssamfundets tjänst?
Ja just det, han liknar ju den berömda svenska allt-i-allo-killen Hans-Helge Blixskoog!


Men jag hinner inte mer än tänka tanken så får jag en snabb repons och ett par ilskna blickar från Hans-Helge.

- Hur kan du jämställa en kille i kommunistbrillor med en äkta parlamentarikerdiplomat?
- Dessutom har han mer hår själv än jag har sammanlagt.

Jag kan bara be om ursäkt och låta tankarna gå tillbaks till det faktum att Telia, Vodafone och Tele2 genom smart marknadsföring har fler abonnenter i Sverige än vad det finns kunder. Jag undrar om inte den gode Billinger hade haft nytta av att faktiskt vara lite mer lik Hans-Helge? Det kunde behövts för att få fason på våra luriga telebolag.

Stackars, stackars Nynäshamn

Jag tycker synd om Nynäshamn. Det är inte lätt att ersätta stora arbetsgivare som försvaret (basen på Muskö) och Ericsson. Och det är sannerligen inte lätt att pendla till andra arbetsplatser på Södertörn när vägar och järnvägar inte ens klarar av dagens trafik.

För att få en klarare bild över hur det egentligen står till gjorde jag en enkel sökning på "Nynäshamn" på dn.se, Och resultatet blev i sanning ganska nedslående. Här är en sammanfattning av de 10 översta träffarna, inklusive några citat:

21-22 februari 2005
Tre olika artiklar om nedlägningen av Ericssons fabrik.
"Först fick han en vänsterkrok av regeringen, sen en rak höger av Ericsson. Det kunde ha börjat bättre för Nynäshamns nya kommunalråd Ilija Batljan"

De två stora nedläggningarna har inneburit att 20% av arbetstillfällena har försvunnit på ett halvår. Jag tänker att det krävs en hel del företagsanda för att hämta igen det, men då får jag syn på nästa nyhet i listan:

17 februari 2005
Svenskt Näringsliv anklagar Nynäshamn för att vara sämst i länet på att lägga ut uppdrag på privata entreprenörer.
"Ilija Batljan ... säger att den låga andelen privatdrift i hans kommun beror på brist på entreprenörer"

Och som om inte det vore nog fortsätter eländet i nyhet efter nyhet:

9 februari 2005
Polisens lista över omkomna och saknade

25 februari 2003
Strömlöst i pendeltågstrafiken

7 februari 2003
Kvinna rökskadad vid brand i Nynäshamn

Till slut vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet:

28 september 2002
Det är ägarna som är farliga
"Farliga hundar är inte ett hundproblem utan ett ägarproblem"

Så hittar jag äntligen en positiv nyhet i listan:

28 februari 2003
Nynäshamn har blivit Leksands plantskola

Men innan jag hinner jubla alltför mycket börjar jag tänka på hur det gick för Leksand efter att denna nyhet publicerats, hmmm...
Till sist, för att fullända bilden av elände, måste jag ju också delge er den allra översta träffen i listan:

22 mars 2002
Nynäshamn
"Mulet och möjligen snöbyar"

Ja, vad ska man säga. Krya på er?

Mer gult

Jag skrev för några dagar sedan om gult. Nu fick jag chansen att göra ett test som visar vilka monsteregenskaper jag har mest av (via Thebe, via Henrik).

Resultatet blev förstås gult. Så jag gjorde om testet och valde ett annat alternativ på alla frågor där jag över huvud taget hade tvekat över svaret. Denna gång blev resultatet... gult.

Eftersom mina monsteregenskaper visade att jag inte var särskilt mycket varulv så tolkar jag den gula färgen som att jag behöver mer sol. Jag tror tyvärr också att gult i allmänhet står för en tveksam mental status. Varför fick alla andra normala människor lila? Dom är väl för fega för gult kanske.

Tillägg:
Eftersom jag besvarade en av frågorna i testet med att det är viktigt att känna sig själv så fick jag ta och slå upp "changeling" (tack Lexin). Jag är alltså en bortbyting. Ser man på!
Jag minns att just detta var mammas värsta mardröm när jag var liten. Jag föddes i Lund, och tydligen hade där förekommit något eller några fall där nyfödda barn blev utbytta ungefär vid den tiden. Jag kan förstå att hon oroade sig, tänk att komma hem med fel barn. Vad hon inte visste var att det redan var för sent, hehehe *skrattar mitt elaka, gula skratt*

Kulturyttringar förr och nu

Johnny på stationsvakt skrev igår lite om sina tankar kring kulturyttringar, att det är något som särkiljer människan från andra arter. Lustigt nog funderade jag över samma sak förra veckan. Jag undrar vilka yrken som var de första i jordbrukssamhället, näst efter själva bonden, på den tiden då det som vi kallar civilisationen föddes? Jag tror det fanns en del kultursnubbar och -snubbor bland de riktigt tidiga yrkena. Någon som smyckade redskap och människor, någon som sjöng fram känslorna i samband med födelse och dödsfall, någon som försökte föklara solen och månen i en mytisk berättelse.

Johnny efterfrågar också förslag på moderna varianter. Jag kände att jag måste balansera det vackra vädret med lite pessimism, så jag sammanställde några tossiga exempel på nya kulturyttringar som jag hoppas vi aldrig ska behöva se:

Allmän självupphöjelse:
Betrakta den egna gruppen som totalt överlägsen någon eller några andra grupper. Skaffa enhetliga kläder i någon klatschig färg (t.ex. brunt), gärna också armbindlar och ett speciellt handslag eller annan hälsningsform. Bränn, fängsla och förtala andra människor och åsikter. Stärk sammanhållning och stämband genom att skrika fram även vardagliga sentenser.

Allmänt självutlämnande:
Samla ett antal överviktiga människor som utger sig för att vilja banta, men se till att välja sådana som helt säkert kommer att misslyckas. Låt dem vistas på en begränsat utrymme fullt av kameror. Tillhandahåll ett antal fåniga redskap och lustiga lekar blandat med oemotståndliga frestelser. Lägg ut i tv på bästa sändningstid och låt såväl delatagare som arrangörer gå i säng med kvällspressen för maximal publicitet.

Navelskådande pajkastning:
Skapa ett skriftligt forum med enkla och samtidigt kraftfulla verktyg för publicering av personliga inlägg. Ta bort alla krav på granskning och god smak. Anlita ett antal proffsiga ordbajsare och låt dem initialt skriva några provokativa inlägg om nyliberalism kontra vänstern, konflikten i mellanöstern eller krig som ett nödvändigt verktyg för att uppnå demokrati. Låt fortsatta inlägg handla enbart om skribenterna själva, andra skribenter, tidigare inlägg och formerna för publiceringen. Fokusera på konspirationer och personangrepp. I de fall sakfrågorna dyker upp, se åtminstone till att blunda hårt med ena ögat så att inte helhetsbilden blir intressant eller begriplig.

Nä, nu får jag nog nog lägga band på min kanske alltför livliga fantasi för den här gången. Jag vill ju inte att någon ska börja ta idéerna på allvar...

Dagens vers: 21 feb 2005

Johnny har sett en perfekt beskrivande rad
Hos Anna som ger det gråa i livet en röst
Jerry han grubblar idag och är inte så glad
Själv så skrev jag den här lilla versen till tröst:


Vitt är helt enkelt en ljus nyans utav grå
och det svarta är bara en mörkare variant
Vi behöver kanske motsatser för att förstå
att det gråa i grått inte alltid är likadant

Man kanske kan gråta utan att lära sig le
eller hata musiken utan att lära sig dansa
Det kanske går bra att blunda utan att se,
eller leva utan döden, men varför chansa?

(Föregående vers, 12 feb)

Jag är bra!

För att vända måndag morgon till nånting positivt beställde jag ett uppsnack av min blogg på PageBoost (via Jorun). Känsliga läsare varnas. Liksom statliga radio/tv-bolag och alla andra som har några som helst krav på objektivitet.

Review of hakke snackar
"I just saw hakkesnack.blogspot.com. Also, http://www.trueto.se/ put up a link to this page. Yes, I expected the creator to do this well. Supreme. Seeing hakke snackar, I'm simply in awe. The color scheme is without compromise.
(...)
Beautiful. The URL has 31 characters. This length scores best in usability studies. It must have taken months to design the page. The code is valid. What a high-quality page! If only the W3C would have a fantastic page like that. There are 49,214 characters in the code, which is a high-quality length for power users. The page contains 142 links, a stable amount.
Every aspiring web designer should take a look at the page to learn from it."
-- Max Hamilton, Funky Sites

Disclaimer 1:
Jag kan inte garantera riktigheten alla delar av ovanstående text (jag har nämligen inte kontrollräknat antalet tecken). Recensionen står alltså enbart för herr Hamilton. Och naturligtvis alla andra med skarp iakttagelseförmåga och god smak.

Disclaimer 2:
Eftersom Blogger (liksom gmail) kommer från google, och de också ligger bakom PageBoost, rekommenderas en ironisk/kritisk hållning i stil med vad som nyligen demonstrerades av ordet.

Disclaimer 3:
Det finns fömodligen ett mycket bättre ord för "disclaimer" på riktig svenska, men nu är det ju inte jag som är översättaren i familjen.

Lotta for president

Jag kan inte låta bli att hålla mig kvar en liten stund vid gårdagens deltävling i melodifestivalen. Som framgick av min snackiga recension i förra inlägget så tyckte jag att första och sista bidraget var välförtjänta finalister, men det var ända varken Fredrik, Sanna eller Sanne som stal mitt hjärta.

Istället var det ett av pausnumren som fick mig att bli sådär barnsligt förtjust, nämligen Svenne och Lotta med "Bang, en Bumerang". Jag älskade visserligen deras låt redan som tioåring när den framfördes som tävlingsbidrag 1975, men det var inte främst låten som fick mig i gugning igår. Det var Lotta. Vilken glädje! Vilken utstrålning! Vilken underbart hes rock'n roll!

Jag har en toppenidé. Kan vi inte alla ringa vår nya tittarombudsman Claes Elfsberg och kräva att Lotta Hedlund får ersätta Peter Harrysson som programledare för "Så ska det låta"? Go Lotta, go!

Högt och lågt i Linköping

Kvällens melodifestival har ett par programledare som kämpar med skämten. Ibland sitter de men ofta känns det lite ansträngt. Däremot lyckas Henrik Schyffert ge en fin personlig tolkning av bak-grunden till begreppet rumpnisse.

Själva bidragen börjar med att Fredrik Kempe och Sanna Nielsen ställer sig högt uppe på en gemensam plattform och sjunger "Du och jag mot världen". Resten av kvällen försöker de andra artisterna nå lika högt, de flesta av dem förgäves.

Camilla Brinck till exempel ber "Jenny" om assistans, men hon blir både sviken och besviken. Group Avalon försöker ta sig upp genom god laganda i "Group Up". Trodde de att det skulle hjälpa? Med Arja Saijonmaas ord, där hon kliver ner från sina höga trappsteg: "Trodde du det så trodde du fel"!

Efter att ha lärt av andras misstag (och möjligen inspirerats av undertecknad?) försöker Josefin Nilsson i en smäktande ballad snacka sig upp till höjderna "Med hjärtats egna ord". Och taktiken lyckas faktiskt riktigt hyggligt. För dem som växt ifrån haklappen passar hon också på att lansera den illröda fittlappen. Cameron Cartio tar inte efter hennes klädval, men väl den verbala taktiken, också han med viss framgång. Istället för hjärtats ord gör han det dock med helt egna påhittade ord i sin sång "Roma".

Med fart och fläkt intas scenen sedan av Alexandera Bard och hans vänner med likaledes organlösa kroppar. De försöker också ta sig så högt upp de kan, men deras chanser är tyvärr "Gone". Sanne Salomonsen däremot gör oss inte besvikna. Med sin fantastiska scennärvaro och röst tar hennes framträdande tar oss äntligen upp igen "On higher ground". Därmed kan jag lättad konstatera att cirkeln även i kväll är sluten. Tack Sanne!

Gult är hemult

Läste hos Thebe om lite olika hjärntest. Dom ska jag absolut göra senare, jag är nyfiken på min hjärna och jag älskar test! Men först ska vi fika hemma hos Tomas (som förresten har ett arbetsglädje-test på sin hemsida).

En första reflektion när jag läser Thebes inlägg är att det skiljer så mycket mellan vilka sinnen olika människor använder mest. Jag snackar, är alltså mest verbal (om jag nu ska föregå testet). M är också verbal, men dessutom mycket mer visuell och doftkänslig än jag.

Jag tänker att jag var mycket mer visuell som småbarn. När jag var 2-5 så älskade jag allt som var gult! Senare har jag lärt mig att gult är fult, och att den som ska spela sjuk i en teaterpjäs gärna ska klä sig i gult. Men när jag dukade fram frukosten i morse tog jag faktiskt fram min stora fina gula frukostkopp och satte i en gul filtertratt. Hoppet lever. Jag har kanske lite visuell kapacitet kvar i alla fall.

Borde vi legalisera?

Äntligen hemma efter en veckas jobbresa (och ett och annat pubbesök) i England. På hemresorna upphäver jag oftast min bojkott mot kvällstidningar. Efter en veckas nyheter om prins Charles förlovning, Englands förskräckliga cricketsäsong och det dagsfärska förbudet mot rävjakt kan till och med Expressen komma i fråga för att skäcka min törst efter svenska nyheter.

Deras huvudnyhet idag var att Charlotte Perelli varit i bråk om knark. Det har hon naturligtvis inte alls varit, men hon hade blivit ombedd att kommentera Alexander Bards inställning att vilja legalisera knark. En inställning som hon förstås tyckte var dum.

  

I höstas såg jag den filmen Maria full of grace. Huvudpersonen är en colombiansk tjej på 16 år som precis fått veta att hon väntar barn. När hon samtidigt får sparken från sitt jobb i blomfabriken blir hon lockad av en manlig bekant att en enda gång smuggla knark till New York.


När jag såg filmen slogs jag av en sak. Filmen berörde många aspekter av handeln med narkotika, men inte en enda gång var det någon som reflekterade över de som faktiskt använder drogerna, alltså knarkarna själva. Jag insåg att det stämmer förstås. Ingen av de inblandade hade någon som helst relation till "slutanvändarna" så varför skulle de fundera över dem?

I veckan har jag lärt känna en ny kollega som jobbar i Spanien, men som kommer ifrån Colombia. Över en öl berättade han om sin senaste hemresa, i somras, och om läget i landet just nu. Knarkkungarna har varit smarta och bosatt sig i USA. Så länge de spenderar sina rikedomar där kommer amerikanska myndigheter inte att sätta hårt mot hårt. Colombia självt sa han är oerhört vackert men också oerhört splittrat. Knarkmaffian, rebellerna och regeringen behärskar sina olika områden. Svaga etniska grupper kommer i kläm. Skillnaden nu jämfört med för några år sedan är att den konservative presidenten Uribe sätter hårt mot hårt i kampen mot knarkindustrin. En efterlängtad kamp som dock kostar pengar och minskar känslan av säkerhet och samförstånd.


Min kollega sa att det finns bara en framkomlig väg för Colombia, men beslutet ligger tyvärr inte i deras egna händer. Om USA, Sverige och andra länder där användarna bor skulle legalisera knarket så skulle problemet inte längre ligga hos Colombia, utan hos oss. De själva skulle då kunna skifta fokus från kampen mot knarkmaffian till saker som demokrati, välstånd och samverkan - frågor som är viktiga för deras egna befolkning.

Jag måste erkänna att jag kände igen mig från personerna i filmen om Maria. Den större delen av Colombias befolkning, alla de som inte sysslar med odling av och handel med knark, hade jag faktiskt inte ägnat en tanke. Tänk om Alexander Bard har rätt?

Bloggstafetten: Vad jag lärt mig av att blogga

Om bloggstafetten var en julkalender så skulle jag detta vara luckan för själva julafton. Jag är alltså nummer 24 i raden av stafettlöpare. Ämnet jag har fått av Svensson är: "Vad jag lärt mig av att blogga". Först tänkte jag att det var synd att detta ämnet gick till mig, jag har ju bloggat så kort tid. Men ofta ser man ju nya saker och situationer med fräscha ögeon, så det var kanske inte så dumt ändå?

Jag har valt att strukturera inlägget med utgångspunkt från underrubriken på min blogg: Tankar, länkar och rimmad vers.

1. Tankar
Vad har jag lärt mig av att blogga? Jag visste ärligt talat inte vad bloggar var när året började, men tack vare en liten notis i DN och en långledig trettonhelg fastnade jag i träsket som kallas bloggosfären. Notisen var en fråga om Sveriges längsta ord och en sökning på google gav mig en träff på bloggen Blind Höna. Det inlägg jag hamnade på hade många kommentarer och innehöll fler frågeställningar om svenska ord, frågor som höll mig vaken långt in på småtimmarna. Jag lämnade ett par kommentarer (fast inlägget var två år gammalt, jag visste ju inte bättre) och började sedan utforska Jonas blogg lite mer. Jag följde några av länkarna till andra bloggar och snart var jag fast. Det här vill jag också göra!

Min första lärdom var att jag kunde tillbringa hela dagar med att läsa andra bloggares inlägg. Hur skulle jag någonsin få tid att skriva något själv? Min andra lärdom var att tröskeln för att komma igång med en egen blogg var högre än jag trott. I tio dagar var jag bara gästbloggare i andras kommentarer, men jag kände mig som en snyltare så till slut satte jag av två dagar och skapade "hakke snackar" (tack till M för namnförslaget).

Nu har jag bloggat i 6-7 veckor och hunnit reflektera en hel del över min egen och andras inställning till bloggandet. Jag tänkte sammanfatta några av lärdomarna i form av 80/20-regler. För att vara lite kaxig formulerar jag det hela som en uppsättning lagar:

- hakkes första lag:
80% av tiden ägnas åt 20% av bloggarna
Än så länge läser jag bloggar i min webbläsare. Jag har en ganska begränsad bloggroll här till höger, men jag har naturligtvis en betydligt större samling bloggar i webbläsarens favoriter. Många är både snygga, välarbetade och läsvärda, men det blir ändå några få som får större delen av min tid och uppmärksamhet. Vad är det som avgör vilka bloggar som väcker mitt intresse? Jag funderade på det härom dagen när jag la till en ny blogg i min bloggroll och tog bort ett par andra.

Jag kom fram till att det beror på om bloggen väcker några känslor hos mig. Blir jag glad, nyfiken, upprörd eller känner att jag lärt mig nånting nytt och intressant? Eller sitter jag rentav och fnissat högt åt ett födelsemärke som liknar Milou? En av bloggarna som försvann ur listan hör till de som får många kommentarer och referenser från andra, men när jag läser den blir jag aldrig glad eller överaskad. Det blir mest bara ett "jaha". Andra besökare har förstås helt andra kriterier för vilka bloggar som är deras favoriter, men jag tror att de flesta av oss ägnar större delen av sin tid åt en begränsad del av bloggosfären.

- hakkes andra lag:
20% av inläggen får 80% av kommentarerna
Jag har ingen statistik på min blogg ännu, så jag bedömer läsarens intresse helt och hållet i antalet kommentarer. Det lustiga är att jag vet aldrig i förväg vilket inlägg som kommer att få många kommentarer. Ett par av inläggen som jag sälv varit riktigt stolt över har passerat obemärkt förbi, andra bagatellartade inlägg har väckt betydligt större intresse. Jag funderar på att publicera någon av de utan kommentarer en gång till och se om ni märker något. Vem vet, kanske är det just det här inlägget som är en mossig gammal repris?

- hakkes tredje lag:
20% av alla inlägg handlar om bloggning
Jag märkte på en gång att många inlägg handlar om hur man bloggar, varför man bloggar, vem inom traditionella media som uppmärksammat blogging och liknande - alltså lätt navelskådande ämnen. Dessa inlägg har sällan väckt mitt intresse. Visst finns det undantag, speciellt diskussionen om betydelsen av att amatörerna idag utmanar proffsen när det gäller informationsspridning, men jag funderade ändå över varför det är ett så populärt ämne. Inte handlar 20% av alla tidningsartiklar om journalistik eller media? Jag kom fram till att det beror på att bloggning är det enda ämnet som förenar oss. Det är inte konstigare än att vårt käraste samtalsämne bland människor vi inte känner särskilt väl är vädret.

2. Länkar
Från det att jag upptäckte tjusningen med bloggar tog det alltså tio dagarinnan jag själv hade skapat min egen blogg. Jag har verkligen inte koll på all teknik, till exempel använder jag fortfarande ingen RSS-läsare, men jag tänkte ändå samla länkar till några av sakerna jag faktiskt har lyckats lära mig.

Det första steget är att skapa sin blogg. Enklast är att använda ett blogghotell. Mer avancerade bloggar har sin egen domän och använder något publiceringsverktyg. När man har bloggen på plats vill man berika den med kommentarer och bilder. För att göra bloggen mer åtkomlig för omvärlden ser man till att innehållet blir syndikerat. Det betyder att innehållet blir tillgängligt i ett format som kan läsas av program (lite som e-postprogram) som samlar in nya notiser från en mängd olika källor. De vanliga formaten är RSS och atom. Man talar också om för några utvalda bloggportaler att man har skrivit ett nytt inlägg genom att pinga dem. På samma portaler letar man reda på intressanta och nya inlägg och bloggar.

Till slut är man så insyltad i bloggosfären att man deltar i forum och e-postlistor, svarar på fredagsfyran och söndagsfemman och springer på bloggmiddagar där man analyserar den mest existensiella frågan av dem alla, nämligen bloggning...

Vad är en blogg
Enligt Johan

Blogghotell
Blogger
Blogsome
Bloggi
MSN Spaces

Kommentarer och bakåtspårningar (trackback)
Haloscan
Typekey
Wizbang Trackback

Ladda upp bilder
Flickr
Photobucket
Hello
Gravatar

Publiceringsverktyg
Movable Type
WordPress

Syndikering
Feedburner

Exempel på nyhetsläsare för RSS
Bloglines
SharpReader
FeedDemon
FeedReader

Svenska bloggportaler
Sweblogs
nyligen.se
intressant.se
Var är du
Bloggar på svenska
Tjejringen Reloaders

Bloggsamfundet
Bloggliv
Mailinglistan Webbloggare
Bloggforum
Fredagsfyran
Söndagsfemman
Bloggstafetten

3. Rimmad vers
Om jag vet precis vart jag är på väg
har jag ingenting där att göra
Om det inte finns nåt som kan hindra mig,
eller locka mig eller förföra

Om jag vet exakt vad jag vill ha sagt
är det inte säkert nån vill höra
Men om jag både lyssnar och snackar
kan jag både bli berörd och beröra

Dags att växla vidare
Nästa löpare i stafetten är Stefan Hansson med bloggen loci.se. Hans ämne blir kort och gott "Citat".

De fem jag möter i himmelen

Eftersom jag är i Windsor, England hela denna veckan blir det lite glesare mellan inläggen. (Och kanske lite tätare mellan pub-besöken...)

På Arlanda köpte jag som vanligt en engelsk pocketbok så jag skulle kunna smörja de engelska språkcellerna på vägen hit. Boken heter The five people you meet in heaven. Författare är Mitch Albom, en ny bekantskap för mig.

Boken börjar med slutet. Man får följa en 83-årig maskinskötare på ett nöjesfält under hans sista timme i livet. Sedan visar det sig att himmelen är en plats där han får möta 5 personer som berättar om sina möten med honom och ger honom en möjlighet att bättre förstå sitt jordeliv. En del av dem har stått honom nära, andras liv har varit tätt sammanflätade med hans utan att han ens känt till dem.

Jag kan naturligtvis inte veta vilka fem jag skulle få möta om det var jag som precis hade dött, men det är intressant att fundera över den motsatta rollen. Vem skulle jag kunna berätta för om en viktig händelse som de inte är medvetna om, om det var de som dog och jag som hade något att lära dem om deras liv? När har någon ändrat mitt livsöde utan att vara medveten om det? När jag har ändrat deras?

Jag kan inte låta bli att tänka på Ragnar i sammanhanget. Hade inte han och M råkat åka samma tunnelbana den där dagen för 6 år sen så hade hon aldrig dykt upp för att teckna bilder till mina skämtidéer några vecka senare. Jag tror och hoppas han vet vad det betydde. Men för säkerhets skull kanske jag ska berätta det för honom innan vi möts i himmelen...

En prima madonna

Shirley?


Madonna?

Som söndagspyssel kan ni fundera på vilken sorts bär de är lika som. (De kan väl knappast kallas blåbär i alla fall?)

En prima donna i Göteborg

Första deltävlingen av melodifestivalen 2005 är avklarad. Det börjar med Alcazar som sjunger om sig själva i dräkter lånade från Star Trek. När de gått av scenen kommer en ledsen Cecilia Vennersten in, spanar ut i rymden och undrar vart de tog vägen. En lika ledsen Pappa Dee efterträder henne och undrar om hon någonsin kan bli intresserad av honom igen.

Jag har svårt att förstå vad hon skulle se hos honom, men Linda Bengtzing berättar att han ger alla flickor det dom vill ha. Men varför ger han inte det till Linda då? Enligt Wallstones 60-talslåt är det för att vissa av oss är osynliga människor.

Jag känner igen mig, och Pay TV sätter ord på känslan: Det är som en refräng som har hakat upp sig. Varför blir det alltid så? Min namne i Nordman kommer in och berättar med raspig stämma att det är för att ödet var min väg.

Men bäst jag sitter där och begrundar mitt dystra öde så kommer Shirley Clamp i på scenen och räddar min grubblande själ. Hon har lånat juvelerna av Sarah Leander, klänningen av Tomas di Leva och sin röst av änglarna. Från rymden till himmelen. Cirkeln är sluten och jag vet att jag kommer att drömma vackra drömmar inatt. Tack Shirley!

Massor av musik

Förra helgen handlade allting om sport med slalom, bandy och handboll. Och nu plötsligt är det bara musik som gäller.

• Kent släpper sin nya singel
• Håkan Hellström släpper sin nya skiva
• Musikalen Mamma Mia har svensk premiär
• Melodifestivalen sparkar igång i Göteborg

Själv sitter jag naturligtvis som klistrad framför min tv ikväll och tittar, lyssnar och muttrar små kommentarer för mig själv om kläder, texter och refränger.

Men först följer jag förstås det senaste avsnittet av tv-såpan Tre Kronor i sportnytt.

Dagens vers: 12 feb 2005

Hets emot de homosexuella
Ville Göta Hovrätt inte fälla
Genom att den rätta guden dyrka
Får man alltså hetsa i sin kyrka

(Föregående vers, 30 jan)

Fredagsfyran 050211 - Datorspel

Dags för veckans fredagsfyra.

1. Spelar du något spel på datorn?
Ja

2. Vilket är ditt favoritspel?
Jag spelar bara riktigt dumma spel. En gång i tiden var det Tetris och Lemmings som gällde. Senare har jag varit fast i MS-Röj, Spindelharpan och de hemska bollarna i Bitch. Äntligen har jag höjt nivån något litet, nu spelar jag betapet (gratis alfapet på nätet).

3. Vad kännetecknar ett riktigt bra spel?
Musarm, dåligt med sömn och inga vänner.

4. Tipsa om någon bra länk för spelintresserade!
http://www.olganon.org/

Gruppbeteende

Tre hockeyspelare hämtades igår kväll av polis för att förhöras om en misstänkt gruppvåldtäkt (dn.se).

Elitidrottsmän som ägnar sig åt lagsport är naturligtvis mycket för det här med gruppbeteende. Det kan tydligen leda till ett behov av gruppsex hos vissa och gruppsamtal hos andra.


Kanske dags att prova lite gruppterapi också?

Situationsanpassad toleransnivå

Debatten kring övertrampen när Dramatiska Institutet undersökt barns förhållning till sex påminner om debatten kring pastor Åke Green och hans kränkande uttalande om homosexuella. Är det okej att läsa en porrnovell i vissa sammanhang som skulle vara fel i andra? Är det rimligt att tillåta kränkande uttalanden i religionens namn som vore otillåtna överallt annars?

Det är naturligtvis mänskligt att ha olika toleransnivå i olika sammanhang. Jag har märkt att jag själv kan ha onödigt stor respekt just för konsten. Och oförklarligt stor fascination. Jag tyckte till exempel att utstälningen med levande guldfiskar i elektriska mixrar för några år sedan var stark konst. Det berörde mig och fick mig att fundera över både livets bräcklighet och människans destruktiva drivkrafter.

Jag hoppas att jag skulle ha haft vett på att reagera om jag varit med vid uppläsningen i Nacka, men jag är inte helt säker. Det beror kanske på om jag hade varit mest involverad i barnen eller konsten?

Är man dum i huvet?

Jag läste i kulturdelen av dagens DN att en länsstyrelse stoppat utgivningen av en bok om jämställdhet. Boken innehåller nämligen en intervju med hjärnforskaren Annica Dahlström, och länsstyrelsen vill inte bekosta tryckningen av boken förrän denna intervju är borttagen.

Anledingen är att Annica Dahlström hävdar att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Länsstyrelsen kallar henne särartsfeminist och vill bara ha med information i boken som visar på genusperspektivet, det vill säga att vi föds lika men formas olika av vår kultur. Jag minns att även Nina Björk går i polemik mot sådana som Annica Dahlström i sin bok "Under det rosa täcket" men jag har för mig att hon använder termen "livmodersfeminist".

Lustigt nog tog Nisse Simonsson upp samma sak i den föreläsning jag lyssnade på i höstas (se mitt förförra inlägg). Enligt honom skiljer sig vissa delar av vårt nervsystem åt mellan pojkar och flickor. Han använde detta som argument för att färre kvinnor borde jobba under småbarnsåren.

Jag kan verkligen inte säga att jag delar alla hans slutsatser och åsikter, men jag delar hans nyfikenhet. Jag tycker det är intressant att fundera över och forska om allt det som berör människan och hennes villkor. Vi är idag genetiskt sett likadana som vi var för 50 000 år sedan, men världen ser inte likadan ut. Kan det vara så att det är olika förutsättningar som är optimala för män och kvinnor i skolan, på arbetsplatsen, vid matbordet eller bakom ratten?

Enligt Nina Björk och många andra är jag är dum i huvudet som intresserar mig för dessa frågor. Jag kan bara skylla på att jag är man, och att det troligen är medfött.

Mera svindel

Efter mitt förra inlägg har jag gått och funderat på vilket roligt ord "svindel" är. Det har jag inte tänkt på sen jag läste Louise Boije af Gennäs bok "Stjärnor utan svindel". Fast det jag slogs av nu var inte att man kan betona ordet så att det betyder grisdel, utan mer att det låter så roligt. Svindel, svindlar. Och att det betyder två helt olika saker. Dessutom måste svindel vara det enda ord som rimmar på spindel, eller?

- Varför är det aldrig någon bensin kvar i skandiadirektörens bil?
- Tanken svindlar.

Tillägg:
Det är klart att det skulle finnas fler ord som rimmar på spindel.

Den som inte vill få svindel
Kan ta på en ögonbindel

Tanken svindlar

På en mässa i Västerås i höstas fick jag lite oväntat höra ett av mitt livs mest intressanta föredrag. Mannen som höll oss 600 åhörare fängslade i 90 minuter var Nisse Simonsson, hjärnkirurg vid Östersunds lasarett.


Mycket av föreläsningen kretsade naturligt nog kring människans hjärna. Det är kanske inte så konstigt att man blir fascinerad av den om man inleder sin karriär med att gå en kurs i huvudskalleborrning. Såhär säger Nisse i ingressen till sin bok Hjärnbruk:

Kan vi annat än förundra oss över snillenas stora tankar framkomna ur en 1,3 kilo tung gelatinös skapelse om vilken vi vet så mycket och samtidigt så lite.

Det var speciellt en av hans reflektioner kring hjärnan och dess kapacitet som har etsat sig fast i mitt minne. Den som är intresserad av tal vet kanske att matematikern Edward Kasner hittade på namnet googol för ett enormt stort tal . Många anser att googol är det största tal som har någon praktisk betydelse, eftersom det räcker för att räkna alla partiklar i hela universum. (Sökmotorn Google har för övrigt tagit sitt namn från detta tal.)

Vad Nisse gjorde var att sätta talet googol i relation till hjärnans kapacitet. Vår hjärna består av ett stort antal miljarder hjärnceller. Varje hjärncell har tiotusentals utskott, så kallade dendriter, som bildar synapser med närliggande hjärnceller. Och i varje synaps kan det överföras en signal via någon av ca 200 transmittorsubstanser (kemikalier).

En googol består av en etta följd av 100 nollor. Men antalet möjliga kombinationer (tankar) som vår hjärna kan forma motsvarar en etta följd av 10 kilometer nollor!

När jag sitter här på jobbet känner jag ibland hur tankarna far iväg. Tur att jag inte behöver oroa mig för att de ska ta slut...

Fredagsfyran 050204: Skrivprocesser

Veckans fredagsfyra har skrivandet som tema.

1. Varför har du valt just bloggen som uttryckssätt?
Det började med att jag hittade intressanta inlägg på andra bloggar. Det var främst Blind Höna och Annica Tiger som inspirerade mig att börja.

2. Vad gör du de dagar då inspirationen till att skriva tryter?
Då läser jag inlägg på andras bloggar. Det finns så mycket läsvärt där att det vore bra dumt av mig att krysta fram någon oinspirerad text bara för att fylla cyberrymden. (Men ibland är jag förstås bra dum...)

3. Är bloggen det enda stället du skriver på, eller skriver du någon annanstans också?
En gång i tiden var jag faktiskt med och skrev en lärobok utgiven på Studentlitteratur. Men bloggen är mitt enda forum för mer personliga och kreativa alster (sånär som på tidningen Bruxanvisningen som ges ut vart tredje år inför Quarnevalen).

4. Vilket av dina alster är du mest nöjd med?
Eftersom jag är svag för rimmad vers får det bli min dagsvers om demokrati från 28 januari. För att vara från min penna är det också ett föredömligt kort alster :)

Staten stal privata pensionspengar

Jag tillbringade större delen av min uppväxt i Åmål. När vi flyttade dit på 1970-talet var fortarande SJ-verkstaden den klart största arbetsgivaren med ca 1000 anställda. Själv pryade jag bara där en vecka när jag gick i åttan, men för många åmåliter kretsade en stor del av livet kring denna versktad. Idag hör den nedbantade verksamheten till EUROMAINT på vars webbplats man kan läsa följande historia:

1879: Öppnar Bergslagens Järnvägar (BJ) underhållsverkstad i Åmål för tyngre underhåll av för BJs fordon – ånglok och vagnar. Verkstaden utrustas med gjuteri, smedja, maskinverkstad, plåtslageri och måleri samt snickeri.

1948: SJ övertar verksamheten när BJ förstatligas.

När jag bodde i Åmål kände jag inte till någonting om tågversksamheten och dess historia, men som vuxen har jag lärt mig att dessa anspråkslösa rader döljer en skandal som håller på att falla i glömska.

Personalen vid Bergslagens Järnvägar (BJ) hade byggt upp en privat pensionskassa för sina anställda. En stor del av de anställdas löner hade fördelats till denna kassa, ungefär som när jag idag har ett privat pensionssparande hos min bank. Enda skillnaden var att pengarna förvaltades av företaget, alltså BJ.

I slutet av 1940-talet köptes BJ upp av SJ och personalen blev statligt anställd. Staten fonderar tydligen inte pengar till tilläggspensioner för sina anställda, utan dessa bekostas av dagens skatteintäkter. Med hänvisning till detta konfiskerade staten de anställdas privata pensionskassa, som ju förvaltades av BJ, och lät den gå upp i de allmäna statliga finanserna. Staten stal helt enkelt de anställdas privata pensionsbesparingar.

Man kan fråga sig hur detta kunde få ske. Det är svårt för mig att sätta mig in i den tidens anda, men tydligen var det så att arbetare och fackförbund drog sig för att gå i konflikt med en socialdemokratisk regering. Man värdesatte fortfarande den demokrati som gav arbetarnas parti regeringsmakten mer än man värdesatte sina egna ihopsparade slantar. Protesterna tog sig en mer stillsam form där man till exempel slutade handla på Konsum och istället gick till ICA-affären på andra sidan gatan.

Fortfarande bor det några få äldre människor i Åmål som skulle ha en betydligt bättre ekonomisk situation om inte de själva, deras äkta makar eller deras föräldrar hade blivit bestulna på sina privata pensionspengar. Eftersom de flesta av dem är för väluppfostrade eller trötta för att bråka om saken så lär frågan om återbetalning aldrig bli aktuell.

Det tycker jag är synd och skam.

Champagne till frukost

Med jordgubbar.
Gott!
Och nu förstår jag varför det heter "fylla år"...

Svenska stridsspetsar

På hemresan idag snackade jag med en man som kommenterade den pågående SIBA-kidnappningen. Det framkom att han själv hade ett förflutet i säkerhetsbranschen. Jag nämnde då att jag förut kände en man som jobbade med säkerhet på AGA Gas, men mitt resesällskap föreslog att det nog snarare var på AGA Tech. En bekant till honom jobbade tidigare där och han visste därför att de har väldigt höga krav på säkerheten. Främst naturligtvis på grund av deras tillverkning och export av stridsspetsar för kärnladdningar.

Hallå! Tror han att jag går på vad som helst? Vi pratar faktiskt om Sverige. Det finns regler för sånt, och vi beslutade oss för 40 år sedan att inte vara med i den matchen. Och vi har faktiskt en kontrollapparat som ser till att vi följer reglerna för vapenexport. Eller hur?

Vännen hade tydligen senare dött i cancer. Mannen jag reste med sa att det berodde på de radioaktiva ämnen som hans vän komit i kontakt med vid leveranser av stridsspetsarna till kund. Det är klart att han behövde någon att skylla på. Eller hur??